Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Ståndqvarter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478 stä
föremål, ellen framställer dem liksom aftccknade.
— 2) (fig.) En bedömandes ställning, läge, med
afseende på det inflytande, dessa kunna äga på
hans sätt att se och döma.
STÅNDQVARTER, stånndkvarrtér. n. 3. Ort,
der en trupp af soldater längre tid uppehåller sig.
STÅNDRÄTT, m. 3. Utomordentlig krigsrätt,
som hålles genast, för att på färsk gerning döma
en förbrytare. Hälla s.
STÅNDS, m. 3. Örten Senecio Jacobæa, med
gula blommor.
STÅN DS ANDA, f. sing. Den anda, som råder
hos stånden i en stat, då dc sluta sig inom sig
sjelfva och endast söka främja egna fördelar.
STÅNDSDRÄGT, c. 3. Särskilt drägt,
anlagen för något visst stånd.
STÅNDSJUKA, f. sing. Se Priapism.
STÅNDSKALL, n. 3. (jäg.) Hundens skall
på stillastående djur.
STÅNDSKLASS, m. 3. Samhällsklass, som
utgör clt stånd i staten.
STÅNDSPEL, n. 5. Spel, då ingendera af
spelarne vinner eller Rappar.
STÅNDSPERSON, slå nndspärrsön, m. 3.
Person, tillhörande någol af de stånd i samhället,
hvilka anses äga mera bildning och hyfsning än
allmogen och den arbelande klassen. Ofrälse s.
STÅNDSSKILNAD. m. 3. Skilnad emellan
slånden i elt samhälle.
STÅNDSVIS, adv. Efter stånd.
STÅNDÖRT, f. 3. örlslägtel Ophrys.
STÅNG, f. 3. pl. slänger. <) Lång, men icke
mycket tjock, rund eller kantig kropp, af olika
ämnen och till olika behof, såsom
Gärdesgårds-slång, Flaggstång, Jern-, Guld-, Silfver-,
Stålstång, Betsel-, Gardinslång, Mätstång, Lackstång,
Lakrilsstång, m. fl. Gjula stål i stänger. Smidd
i slänger. En s. lack. S. för fåglar all silla
på. S. i ell galler. S-en på en pendel. (Fig.
fam.) Hålla s-en, se Hålla stånd. Hålla en s-en,
ej gifva vika för honom. — Syn. (för vissa fall)
Slake, Stör, Ten. — 2) Långt, smalt skaft till
vissa föremål, likt en stång, t. ex. Fanstång. —
3) Se Vagnslislel. — 4) Eli slags spärrhake i
ett bösslås, som vid hanens spännande infaller
först i halfspännet och sedan i helspännet. — 5)
(skepp.) Hvarje förlängning af en mast, rnen isynn.
den som är närmast öfver masten. Slänger och rår.
— 6) Längdemått = 5 alnar. — Ss. S-for mig.
STÅNGA, v. a. 1. Säges om hornkrealur. då
de stötas med hornen. Han har blifvil s-d af
en tjur. S. ihjel. — S-s, v. d. i) Se Slånga.
Kon vill gerna s. — 2) Slöt a h varandra med
hornen. Gumsarne s. (Fig. fam.) S. med någon,
vara i delo. i tvisl, dispul ined någon. Han är
inte god all s. med, man bör akta sig för honom.
STÅNGBATALJON, –-jön. m. 3. Så kallas
vid exercis, då en bataljon föreställes genom af
manskapet uppburna stänger.
STÄNGBETSEL, n. 3. Betsel med stång. Jfr
Belselsläng.
STÅNG BÖNOR, f. 4. pl. Se Störbönor.
STÅNGCIRKEL, slånngsi rrk’l, m. 2. pl. —
cirklar. Cirkel med stång och spetsar.
STÅNGFJÄDER, m. 2. pl. — fjädrar.
Fjäder i ett bösslås, som inför och qvarhåller stången
uti nötens spänn.
STÅNGGALLER, n. S. Galler af jernstänger.
STÅNGGÅNG, m. 2. Inrättning medelst
sammanfogade slänger, hvarigenom man, ofia på
betydligt afslånd, kan transportera ett vattenhjuls
rörelse till en pump, för att sälla den i rörelse.
STÄ
STÅNGHÄST. m. 2. Häst, förspänd närmast
intill en vagn, vid stången, då spann- eller
för-ridare begagnas.
STÅNGJERN, n. sing. Genom tackjerns
smältning i härd från kol renadt och till slänger
ul-smidt jern.
STÅNGJERNSHAMMARE, m. 2. pl. —
hamrar. Hammare, som användes till stångjärnets
ulsmidning.
STÅNGJERNSHÄRD, m. 2. Härd i en
slång-jernssmedja, för lackjernets färskning.
STÄNGJERNSSMEDJA, f. 1. Smedja, der
slångjern smides.
STÅNGKROK, se Slåndkrok.
STÅNGKULA, f. i. (arlil.) Tvenne halfkulor
på ändan af en stång.
STÄNGNING, f. 2. Slölande med hornen.
STÅNGPISKA, f. 1. Hårdt snodd, baktill
nedhängande hårpiska med stång, som fordom
brukades af militärer, till skydd emot sabelhugg.
STÅNGSTÅL, n. sing. Se Knippstål.
STÅNGSVAFVEL, n. sing. Svafvel i stänger.
STÅNGVIND, m. 2. Se Slånggång,
STÅNKA, slanngka, f. i. Stor flaska eller
träkanna, hvarur en dryck, isynn. öl, hälles uti
mindre kärl. Deraf ölslånka.
STÅNKA, slånngka, v. n. 4. (i äldre språket
Slanka. isl. Slianka, Styna, beslägladt med Stöna;
fam.) Pusta hårdt. af vedermöda eller smärta. —
Stånkande, n. 4. o. St å n k n i n g, f. 2.
STÄT, m. sing. (äfv. Slat, föråldr. Stals, af
lat. Status) Offentliga, praktfulla ceremonier och
högtidligheter. Med s., med mycken s. —
Biu-kas ofta äfven i samma mening som: prakt, prål.
Eöra s., lefva stort och förnämt.
STÅTA, v. n. 4. (pop. o. fam.) Föra stål. —
Syn. Stala, Hofvera, Stoltsera, Yfvas, Prunka,
Pråla. — Slåtande, n. 4.
STÅTELIG. m. fl., se Ståtlig, &c.
STÅTHÅLLARE, m. 3. (i äldre språket
Slad-hållarc, af Stad, ställe; t. Stallhaller) 4) Person
af konungens hofslat, som i hans stad och ställe
har vården om något af de kongliga slotten. —
2) Titel, som rcgenlen i den fordna nederländska
republiken Jörde.
STÅTHÅLLARINNA, f. 4. (hist.) Regentinna
i en provins, t. ex. fordom i Nederländerna under
spanska väldet.
STÅTHÄLLERSKAP, n. 3. o. 3. En
ståthållares embele och värdighet.
STÅTLIG, a. 2. (egen ll.: sådan som är vanlig
vid slåt) Herrlig, präktig, ypperlig. En s. karl,
säges både i afseende på utseende och moraliskt
varde. S. middag.
STÅTLIG EN. adv. Se Ståtligt.
STÅTLIGHET, f. 3. Statlig beskaffenhet,
herr-lighet, utmärkt förträfflighet.
STÅTLIGT, adv. På ett ståtligt sätt.
STÄCK A, v. a. 2. (af Slackig) Göra slackig,
kort; afkorla, förminska. (Fig.) S. vingarna på
någon, tygla ens lilltagsenhet. öfvermod; inskränka
dess makt. 1 sednare bem. säges äfv.: S. ens
välde. — Stä ekande, n. 4. o. Släckning, f. 2.
STÄD. n. 3. (isl. Stefiia) 4) Underlag, hvarpå
vid smidning metaller stödas, för alt emottaga slag
af hammaren. — 2) (anal.) Elt litet ben i
trum-hålan uti örat, så kalladt för sin likhet med ett städ.
STÄDA, v. a. 4. (af Stad, ställe) Ställa i
ordning, putsa. S. ett rum. S. af, se Afsläda.
S. bort, undan, undanföra hvad som ostädar. S.
öm, ånyo stada. S. tipp, se Uppsläda. — Syn.
Afsläda, Uppsläda, Snygga, Putsa, Upputsa. — S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
