Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Ställföreträdare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
STÄ
STÄ
eller skall ske. Gå på elt visst f., säges äfven
(fain.) för: Gå på afträdeshuset. — 2) Stycke,
mening, uttryck i bok eller skrift. S. i en bok,
hos en författare. Hänvisa till ell s. hos
Ho-merus. Delta intygas af flera s-n i bibeln.
Jag skall utreda del på sill s. — 5) Ställning,
belägenhet, läge, omständigheter. Han är på
orätt s., ej på sill rälla s., i en ställning, som
ej är passande för honom. Sälla någon i en
annans s., att intaga en annans plats, företräda
en annan. Upplaga i barns s., såsom eget barn.
Han är mig i faders s.. såsom fader för mig,
Om jag vore i dill s., såsom du. Sätt er i milt
s., antag, att ni vore i milt läge. — 1 stället
för, nyttjas nästan som preposition och betecknar:
a) Att person ell. sak intager en annans plats,
handlar för en annan, gör samma tjenst, nytta, o. s. v.
Jag kommer i s. för min bror. Dricka vatten
i s. för vin. Brukas stundom med genitiv, t. ex.:
Kontraktet eller andra handlingar i dess ställe,
d. v. s. i st. f. kontraktet. — b) Utbyte. Han
har intet fåll i s-l för hvad han gaf. Genom
ellips säges ofta: I stället, t. ex.: Han har intet
fått i s-t (derför). Ge en något i s-l. — c)
Motsats, misstag, skiljaktighet, jag log ned Leopold
af hyllan, i s. för Tegnér. — 1 slällel för
all eller 1 slällel alt. nyttjas som
konjunktion, för att beteckna en motsats, stridighet, t. ex.:
I s. för alt hafva varit rik, är han nu fattig.
I s. all gå sin väg, sleg han in. 1 s. för
all sköta sina göromål, tänker han bara på
nöjen. — 4) Nedra delen af smältrummet i en
masugn.
STÄLLFÖRETRÄDARE, m. 3. —ERSKA, f. 4.
Den, som företräder en annans ställe. Nyttjas för
del utländska ordet Representant. — En och
annan skrifver Slällesförelrädare.
STÄLLHULT, n. 5. En stor riklkil vid
sjöartilleri.
STÄLLKAFLE, m. 2. pl. — ka fl ar. Mått på
slällets längd och bredd i en masugn.
STÄLLKIL eller STÄLLKLOTS, m. 2. Se
Riklkil
STÄLLMUR, m. 2. Mur kring stället i cn
masugn.
STÄLLMUTTER, m. 2. pl. — mullrar. Pjes,
som hindrar riklskrufvar att lossna.
STÄLLNING, f. 2. 4) Se Ställande. — 2)
Uppsatta trän, stolpar, ståndare med derå lagda
plankor eller bräder, för handtverkare vid vissa
arbeten, eller för andra ändamål; äfv. på
underlag af bjelkar hvilande golf, hvarpå något
förrättas, eller för personer att der uppehålla sig, o.
s. v. Slå upp s-ar. S. för murare,
timmermän. S. på rep. S. för stupstocken (schavott).
S. för åskådare (läktare). — 3) Infattning, ram
af trä för ett verktyg, t. ex. på en såg; äfv. d. s.
s. stomme, t. ex. S-en Ull en fruntimmershatt.
— 4) Det sätt, hvarpå en slående eller sillande
håller kroppen. En fri, tvungen, ledig s
Antaga cn hotande s. (Milit.) Göra s., säges om
en soldat, dä han stannar i rak ställning, för att
helsa. — 5) Elt föremåls läge. En taflas s. emot
ljuset. — 6) Tillstånd, belägenhet, läge,
omständigheter. Vara i cn svår s., i god, elak,
kinkig s. Hans s. fordrar snar hjelp. S-en i
landet. Sakernas s. S-ar och förhållanden.
Sälla sig i ens s., tänka sig alt vara i samma
s. som en annan. Vara i s. alt, i stånd att.
STÄLLN1NGSREP, n. 3. Se Slällningståg.
STÄLLNINGSSTEG, n. 5. Visst militäriskl
sleg af en soldat, som gör ställning (bem. 4).
STÄLLNINGSTRÄ, n. 4. Trä, som brukas
till en ställning (bem. 2).
STÄLLNINGSTÅG, n. Tåg, som uppbär
en ställning (bem. 2).
STÄLLPINNE, m. 2. pl. — pinnar. Pinne
på en sågställning, hvarmed den spännes.
STÄLLSKRUF, m. 2. pl. — skrufvar. Se
Riklskruf.
STÄLLSTEN, m. 2. Det slags stenart, hvaraf
stället i en masugn bygges.
STÄMBRÄDE, n. 4. Se Dambräde.
STÄMDRAG, n. 5. Register i en orgel.
STÄMFÖRING, f. 2. Sättet, huru de olika
stämmorna i ell musikstycke ingripa eller äro
liksom inflätade i hvarandra.
STÄMGAFFEL, m. 2. pl. — gafllar.
Gaffel-formigl verktyg af stål, som, då del anslås emot
en hård kropp, anger tonen a, och således
begagnas att derefter stämma musikinslrumenter.
STÄMGRÄS, n. 3. Se Vänderol.
STÄMHAMMARE, m. 2. pl. — hamrar. Liten
hammare af jern med en krok i Öfra ändan och i
den nedre en urbålkning, för alt vid vissa
sträng-inslrumenlers stämning kringvrida strängstifien.
STÄMJERN, n. 3. Rundad mejsel hos
stock-ma ka re
STÄMLUCKA, f. 4. Se Damlucka.
STÄMMA, v. a. 2. I. (isl. Slyma, Stcmma)
4) Hämma. S. hjul, sätta brinkhake på dem.
— 2) Göra, att en flytande vätska stannar i sitt
lopp. S. bloden. Se Räck. — Syn. Hämma,
Dämma, Stanna.
STÄMMA, f. 4. II. Se Urinslämma.
STÄMMA, f. 4. 111. (Ursprungl. Ljud; angl.
sax. Slefn, Slemn, ljud; mæs. g. Slibna, röst;
t. Slimme.) 4) Röst. Hafva en vacker,
klingande s. Med en s., darrande af raseri,
utbrast han. — 2) (i musik) a) Hvarje särskilt
parti vid sång eller musik af flera personer. Dcraf
Alt-, Bas-, Tenorstämma, m. m. — b) Hvarje
person, som utför elt sådant parti. — c) Register
i orgverk. — 3) Rättighet till omröstning. Hafva
säte och s. i en rådplägande församling.
STÄMMA, v. a. 2. IV. 4) Gifva etl
musikaliskt instrument eller strängarna på etl sådant en
viss lonhöjd, eller den rätta tonhöjden, som de
böra hafva. S. ett forlcpiano, ell orgverk, en
fiol. S. högre, lägre. S. elt instrument efler
ell annat. Vara stämd i c dur. Brukas äfv.
absolut, t« ex.: De höllo länge på att s. S.ihöp,
gifva lika stämning. S* in, néd, öm, upp, se
instämma, Sec. S. tillbaka, gifva samma
stämning som förut. S. under, lägre. S. Ö’fver9
högre. — 2) (fig.) Gifva viss sinnesstämning. S.
någon till bifall* S. de röstägande i en
församling för en sökande till pastoratet. — V n.
4) (om instrumenter) Hafva riktig tonhöjd; äfv.
hafva lika tonhöjd. Instrumentet s-mer ej.
In-strumenlerna s. ej. I samma mening säges äfv.
S. ihop, tillsamman ell. samman. Likaledes
Sammanstämma. S. under, öfver, hafva lägre,
högre tonhöjd. — 2) (fig.) Vara förenlig, af samma
tanke, mening, åsigt, tänkesätt Brukas för denna
bem. endast i förbindelse med vissa partiklar, t.
ex.: S. öfverens, ihop, samman, se
Öfverens-stämma, Sammanstämma. S. Vn, se
Instämma. — Stämd, part. pass. Etl s-l instrument.
— Brukas äfven adjcktivt i betydelsen: Hågad,
sinnad. Jag är icke så s., icke s. för all
gå ut.
STÄMMA, f. 4. V. (af Slam) Slägtstam, ätt,
härkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
