Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Taffelgods ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAF
TAG
517
TAFFELGODS, n. 5. Gods, anslaget till en
furstes underhåll.
TAFFELLACK, n. sing. Se Schellack.
TAFFELÄ1US1K, tålTI-musfk, f. sing. Musik
vid spisning.
TAFFELPENNINGAR. m. 2. pl. Anslag för
embetsmän till bordets underhåll.
TAFFELRUND, m. 3. Så kallas det runda
bord, vid hvilket, enligt sagan, konung Artus’
riddare, deraf kallade Riddare af l-en, spisade.
TAFFELSTEN, m. 2. Slipad diamant, platt
på öfra och undra sidan.
TAFFELTRYCK, n. sing. Eli slags sätt all
färga, då man påtrjcker den redan färdiga och
med basen förenade färgen, samt efter torkningen
renar tjget i mistbad.
TAFFELTÄCKARE, m. ö. (l. Tafeldcckcr)
Tjenare, som vid hof och i förnäma hus dukar
bordet och förvarar bordtygel.
TAFLA, låvla, f. 4. (lat. Tabula) 4) Skifva
af Irä, slen, o. s. v. Se Skrif-, Räkcn-, Skott-,
Urlafla. — 2) Se Tabell. — Deraf Bustafla. —
3) Målning, infattad i ram. En t. af Rafatl.
Historisk t. Upphänga en 1. på väggen. —
Se Oljefärgstafla. — 4) (fig.) a) Målning,
skildring, teckning, beskrifning. Den t. han gifvit
oss af inbördes krigets fasor. — b) Anblick,
syn Hvilken skön t., då man blickar ned
ifrån Brahehus ruiner! — 5) Tuggytan på
hästens tand.
TAFLETT, lavläTi, m. 3. (fr. Tablettes) Liten
hängande vägghylla för tekoppar o. d., som
fordom brukades.
TAFS, tålTs. m. 2. Liten tofs af hår, garn,
silke, o. s. v. T. på en melref, snodden, hvarvid
kroken är fästad.
TAFSA, v. a. 4. (sjöt.) Att för pyntning
upplösa alla garnen i tampen af elt låg, och med
knif afskrapa dem, så all de blifva finare åt
ändarna.
TAFT, tåfft. n. 3. (fr. Taffelas) En sort af de
släta sidenväfnaderna. — Ss. T-skl ädnin g,
-sväfvare.
TAFTSBAND, n. S. En sort släta sidenband.
TAFVELGALLERI, n. 3. Galleri, der en
mängd oljefärgstafior äro upphängda.
TAFVELSAML1NG, f. 2. Samling af
olje-färgstaflor.
TAG, n. 3. Grepp med handen eller
händerna. Fatta t. i, fatta i, taga fast. Få t. i,
få fast, gripa. Hafva t. i. hafva fast, hålla fast.
Taga l., göra ett tag. (Fig. fam.) Taga t, med,
företaga, gripa sig an med. Släppa t., släppa
del man faltal i. (Fam.) Hugga t. i, häftigt och
våldsamt fatta. Der är intet t., intet alt taga
i. så att man kan hålla sig fast. T. med stråke,
åror o. s. v., drag 8cc. Ro friska, dugtiga t.,
ro friskt. (Fam.) Dugtiga t., dugtigt. I. ex.:
springa d. t. 1 ell t., med en enda
ansträngning, med ens. på en gång, 1. ex.: Del gick i
ell 1. Vara i l-et, säges om fisk, då den är
benägen alt bita på kroken, t. ex.: Gäddan är i
l-el; äfv. (fig. fam.) vara i farten att göra något,
t. ex.: Vara i t cl att arbeta. — Bildar
sammansättningarna Handtag, Årlag, m. fl.
TAGA, v. a. 3. Impf. Tog. Sup. Tagit.
Part. pass. Tagen. Sammandrages i pres. sing.
till Tar; i pl. och infin. till Ta. (i formspråket
Taka, ursprungi. Vidröra) 4) Med handen eller
händerna fatta, gripa. T. en käpp i handen.
Tag och lägg in del. Han log och bar borl
del. T. någon i handen, lägga insidan af sin
hand uti insidan af hans. T. någon vid
handen, med sin hand fatta honom om handlofven;
äfv. taga någon i handen för att ledsaga honom.
T. ett barn på armen, upplyfta och hålla det
på armen. T. en i kragen, fatta i kragen på
ens rock, för all faslhålla eller anfalla honom.
T. en i armen, falla om hans arm. T. cn
under hakan, sätta handen under ens haka. T. en
i håret, med handen gripa om ens hår. T. en
midl om lifvel. fatta cn om lifvel. T. bollen i
flygten, falla den i luften, då den kommer
flygande. T. till värjan, till pennan, fatta &c.
T. under, öfver, föra handen under, öfver.
(Absolut) T. på något, känna derpå. (Fig. fam.)
Man kan la på del, det är påtagligt, uppenbari.
T. efter, ål någol. sträcka banden efter, ål något,
för att fatta det. T. fram och bak, känna,
beröra &c. T. för sig, känna för sig, trefva, famla.
— T. af, se Aflaga. T. af ljuset, pulsa det.—
T. emöl, göra motstånd. — T. fram, se
Framtaga. — T. i’, falla, gripa uti. I. ex.: Han log
i, så alt hon skrek. T. dugligt i, fatta i med
eftertryck, dugtigt anstränga sig. — (Fam.) T.
igen, göra motstånd. — T. ihöp, hämta ihop,
sammanfatta, samla. T. i sär, åtskils, skilja
styckena af något ifrån hvarandra. T. i tu,
skilja i två delar, söndra. — T. i n, néd, se
Inlaga, Nedtaga — T. pa ell. t. på’ sig, se
Pålaga. T. penningar på sig, medtaga penningar,
förvarade i kläderna på kroppen. — T. sönder,
se Söndcrlaga. — T. tillbaka, återtaga. — T.
upp, ur, ut, se Upplaga. &c. — T. ål sig,
taga till sig. — Syn. Falla, Gripa. — 2)
Fasl-laga. Man har lagil tjufvarna. T. en fågel.
T. fasl, t. fall, gripa. T. fall, äfv. upphinna.
Leka la falt, eti slags lek, då man lar fatt på
hvarandra. T. till fånga, göra till fånge. —
Syn. Gripa, Fånga, Knipa. — 3) Emotlaga,
bekomma. T. till låns. T. arf efter någon. T.
emot, se Emotlaga. — 4) Föra bort, aflägsna,
borttaga, fråntaga. T. möblerna ur ell rum,
sakerna ur elt skåp. T. proppen ur en flaska,
masterna ur ell skepp. T. nyckeln ur
dörren. Hvem har tagit min hatt? T. något
med våld ifrån en. T. en bok från hyllan.
T. något ur ens hand. T. ell fal af bordel.
T en panna af elden. T. en börda af någon,
(både egentl. o. fig.) befria någon ifrån en börda.
T. tre från fyra, minska fyra med fråndragande
af tre. Han har lagil del ur en latinsk
förfallar e, hämtat del åec. — T. af, se Aflaga,
Rorltaga, Fråntaga. T. af bordet, afduka det.
T. af skinnet, borttaga del. T. förgyllningen,
försilfringen, skorpan, beslaget af något. T.
af sig, afkläda sig. draga af sig, t. ex.: T. af
sig kläderna, handskarna. T. af någon hans
penningar. Man log mycken blod af honom,
aftappadp honom &c. T. af, äfv. afskilja, t. ex.:
T. af kanten, hörnet af någol; äfv. afminska,
afkorta, t. ex.: T. af någol i kanlen, i hörnet;
t. af en klädning nedtill; äfv. afdraga, t. ex.:
Jag vill ej 1. af någol af den summan. — T.
borl, ifrån, se Boriiaga, Fråntaga. — T. igén,
återtaga; återfinna, återfå. — T. méd sig, se
Medtaga. — T. néd, se Nedtaga. — T.
tillbaka. återtaga. — T. undan, ur, ut, se
Undantaga, &c. — 3) Förflytta, föra; Jemna; hämta.
Tag hit käppen. Tag hil del igen. T. hem,
se Hemlaga. T. hem ell spel, intaga elt s. —
Syn. Borttaga, Bemäkiiga sig, Bemästra sig, Kapa,
Knipa, Blåsa, Anamma. — 6) Taga, fatta något,
för att betjena sig deraf; inlaga, förtära; göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
