Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tokstolle ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOK
TOM
552
TOKSTOLLE, m. 2. pl. — slollar. (fam.) 4)
Dåre. — 2) Tokrolig, narraktig, löjligt munter
person. — Syn. Tokdjefvul, Tokfan.
TOKTAL, n. sing. Se Tokprat.
TOLAG, tölag, m. sing. Afgift i städerna, af
inkommande och utgående varor.
TOLERABEL, - - råb’1, a. 2. Dräglig.
TOLERANS, - - rånngs, f. 3. Fördragsamhet.
TOLERANT, - -ånnt, a. 4. Dräglig.
TOLERERA, v. a. 4. (lat. Tolerare) Fördraga,
hafva fördragsamhet med, tåla, öfverse med.
TOLF, tå’llv, grundtal. Tio och två
tillsammans. — Ss. T-hörnig, -kantig, -sidig.
Anm. Tolf helte i moes. göt. Tvalif, angl. sax.
Tvelf, bildadi af Tva, två. och verbet Lifa,
vara Öfver, säledes: Tvä öfver (mer än) tio.
TOLFHUNDRA. grundtal. Tolf gånger
hundra. Benämnes egentligare Ettusen tvåhundra.
TOLFHUNDRADE, ordningstal. Som är i
ordningen näst efter den elfvahundrade nittionde
nionde.
TOLFHÖRNING, m. 2. (mat.) Likvinklig figur
med tolf lika stora sidor.
TOLFKANT, m. 3. Se Tolfhörning.
TOLFLÖDIG, a. 2. T-t silfver, som består
af tolf lod rent silfvcr och fyra lod koppar.
TOLFMAN, m. 3. pl. — mån. Se
Nämde-man.
TOLFMANNARÖR, n. 5. Domarering, der
fordom lagmännen och höfdingarne skipade lagen
på tinget.
TOLFMÄNNING, m. 2. Växt af klassen
Dode-candria.
TOLFPUNDIG, a. 2. Som väger tolf pund.
T. kanon, som afskjuler kulor om tolf skålpunds
vigt.
TOLFPUNDING, m. 2. Tolfpundig kanon (se
föreg. ord).
TOLFRINGNING, f. 2. Ringning i
tornklockorna vid tolfliden, då furstliga eller förnäma
personer aflidit.
TOLFSKILLING, m. 2. Mynt eller sedel, som
gäller tolf skilling.
TOLFSTJERT, m. 2. Fågelslägtet Trogon.
TOLFT, m. 3. Antal af tolf. En t. pilar,
bråder.
TOLFTE, ordningstal. Som följer i ordningen
näst efter den elfte. Carl den T.
TOLFTEDEL, m. 2. En del af elt helt, som
är deladt i tolf lika stora delar.
TOLFTUMSTARM, m. 2. T-en kallas den
af tarmarna hos en menniska. som vidtager från
magen och öfvergår i Tomlarmen. Har sitt namn
deraf, all dess längd blott utgör omkring tolf
tum.
TOLFTUSEN, grundlal. Tolf gånger lusen.
TOLFTUSENDE, ordningstal. Som följer i
ordningen näst efter den elfvatusende niohundrade
nittionde nionde.
TOLFVA, f. 4. 4) Siffra, som betecknar talet
tolf. — 2) Cambiokort med tolf tecken eller s. k.
Ögon. — 3) Se Tolfskilling.
TOLFÅRIG, a. 2. 4) Tolf år gammal. — 2)
Som varat eller varar tolf år.
TOLK, m. 2. (af gamla ordet Tolik, likadan)
4) Profmått, som man har alt rätta sig efter i
och för dimensionerna af vissa arbeten. Smida
efter t. Jfr. Kaliberlolk. — 2) Person, som i
tal eller skrift uttyder, förklarar meningen af hvad
•om blifvit taladt eller skrifvet på elt främmande
•pråk. Tala genom t. med någon. — 3)
Fågelarten Tringa interpres.
TOLKA, v. a. 4. 4) Uttyda, förklara tal eller
skrift på ett främmande språk. T. en persons
ord på ell annat språk. T. ell arabiski
manuskript. — 2) (i allm.) Förklara, tyda. T. bibeln.
(Fig.) Ögonen l. hjertats språk, uttrycka ens
känslor. — Tolkande, n. 4.
TOLKNING, f. 2. 4) Uttydning, förklaring på
annat språk. — 2) Texten cller innehållet af det
sålunda tydda; sättet, huru sådan förklaring
blifvit gjord, i afseende på dess trohet. Denna l.
är oriktig.
TOLUBALSAM, tölubållsamm, m. sing. Ett
slags gulbrun balsam, som fås af trädslaget
My-rospermum toluiferum.
TOM, lå rn, m. 3. I. (fr. Torne) Del eller band
af en bok.
TOM, tomm. a. 2. 4) Utan innehåll. Säges
både i fysisk och andlig mening. Elt l-l rum.
En l. säck, vagn. T-l ax. T. på penningar,
tankar, ulan &c. Lemna en rad t., oskrifven.
T. pung, ulan penningar; brist på penningar.
Gå med t-ma skeppel, ulan last. Med två
l-ma händer, ulan penningmedel. T. i magen,
hungrig. T-a löften, gifna utan mening all
uppfylla dem. T-t prat, utan mening. T. infall,
ulan betydelse. T-l hufvud, som har svag
tankekraft. T-ma unddykler, inbillningar, grundlösa,
ogrundade.
TOMAHAVK, - - håvvk, m. 3. Indiansk
stridsyxa.
TOMBACK, tå’mmback, m. sing. Elt slags
sammansatt metall, beslående af lika delar fm
koppar och messing med elt lod Gnt engelskt tenn
på hvar mark.
TOMHET, f. 3. Brist på innehåll. Säges både
i fysisk och andlig mening. Jfr. Tom.
TOMHUFVUD, n. 4. (fam.) Tomt hufvud;
person, som lider brist på tankar.
TOMHÄND, a. 2. (fam.) Med lomma händer;
ulan något. Komma t., ulan att medföra något.
TOMLING, m. 2. Sc Enlila.
TOMRUM, lömmrümm, n. 5. (fys.) Lufttomt
rum.
TOMSKALLE, m. 2. pl. — skallar, (fam.) Se
Tomhufvud.
TOMT, tå’mmt, m. 3. 4) Plats, der gård eller
hus äro byggda; äfv. byggnadsplals för gård eller
hus. T-en, der mitt hus stod. Obebyggd t. —
Har sammansättningarna Gårds-, Hus-,
Byggnadstomt. — 2) (prov.) Liten äng vid hus eller
gård.
TOMTA, lå’mmta, v. n. 4. (fam.) Gå och t.,
gå omkring i hus cller gård, utan alt hafva något
för sig.
TOMTA, tå’mmla, v. a. 4. (fam.) T. till, se
Tilllomla.
TOMTARM, m. 2. Den af larmarna i en
menniskas mage, som förbinder Tolftumstarmen
med Blindtarmen.
TOMTBISE, m. 2. pl. — bisar. Se
Tomtegubbe.
TOMTE, tå’mmle, m. 2. pl. tomtar. 4) Se
Tomtegubbe. — 2) Insektsläglcl Termes.
TÖMTEBOLYCKA, f. 4. sing. oböjl. (fam.)
Lycka och trefnad i en ny bostad.
TOMTEGUBBE eller TOMTGUBBE, m. 2.
pl. — gubbar. T-bar äro, enligt folktron, ett
slags andeväsenden, som tros uppehålla sig i vissa
gårdar och der på elt oförmärkt sält bidraga till
husels trefnad och välmåga. Kallas äfv. Tomtar,
Nissar, Tomtebisar.
TOMTITA, f. 4. Fågelslägtet Todus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
