Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Trefot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
660 TRE
TRE
all möjlig l. — Säges äfv. om^ djur och växter
med afseende på deras lifstillslånd. Tigern har
ingen t. i bur. Denna växt har ingen t. i
eil kallt klimat. — Syn. Välbefinnande, Sällhet,
Förnöjsamhet; Framgång.
TREFOT, m. 3. pl. — föller. 1) Säte med
tre fötler, rund sits och utan rygg- eller sidostöd.
— 2) Köksredskap af jern, hvarpå pannor m. m.
sättas öfver elden, bestående i en ring på tre
fötter.
TREFVA, v. n. 4. Känna för sig mcd
händerna, för att leta sig fram i mörkret, eller då
man är blind eller har ögonen förbundna. T. i
mörkret. T. efter, trefvande söka. T. upp, finna
genom trefvande. — Trefvande, n. 4.
TREFVARE, m. 5. Se Kdnsellråd.
TREFVELIG, se Treflig.
TREFVEN, a. 2. neutr. — el. Som har
tref-nad; flitig, idog.
TREGGE, a. oböjl. (gam.) Tre.
TREGGEHANDA, a. oböjl. Af tre slag.
TREHUNDRA, grundtal. Tre gånger hundra.
TREHUNDRADE, ordningstal. Som i
ordningen följer näst efter den tvåhundrade nittionde
nionde.
TREHÖRNIG, a. 2. Som har tre hörn. T.
figur.
TREHÖRNING, m. 2. eller
TREKANT, m. 3. Se Triangel.
TREKANTFIL, m. 2. Spetsig fil med en
lik-sidig triangel till genomskärning.
TREKANTIG, a. 2. Som har tre kanter. T.
hall, fil. T-l segel, se Sprisegel.
TREKLANG, m. 3. (i musik) Ackord af tvenne
närliggande oktaver med mellanliggande ters och
qvint.
TREKORT, n. sing. Elt sällskapsspel.
TRELLA, se Trälla.
TREMASTARE, m. 5. Tremastadt fartyg.
TREMULANT, –ånnt, m. 3. Ett
orgelregister, som gifver en darrande ton.
TREMÄNNING, m. 2. (bot.) Växt af klassen
Triandria.
TRENS, trä’nns, m. 2. 1) Se Trensbelsel.
— 2) Elt slags snören (snörmakeriarbete), som
utmärker sig derigenom, alt de på ingen sida
låta ketten märkbari framlysa. — 3) Ett slags
söm vid knapphål, spritt, o. s. v. Sy en t.
[Träns.]
TRENSA, trannsa, v. a. 4. (sjöt.) T. ell låg,
att i dess lirar vira en smäcker lina, för att
runda del. — T r e nsning, f. 2. [Tränsa.]
TRENSBETSEL, trä’nnsbéllsell, n. 3. Elt
slags lätt beiscl utan stänger.
TREPAN, - ån, m. 3. Kirurgiskt instrument
lill hufvudskålens genomborrande.
TREPANATION, f. 3. (kir.) Hufvudskålens
genomborrning med trepan.
TREPANERA, v. a. 1. (kir.) Genomborra ens
hufvudskål med Irepan. — Trepaner ing, f. 2.
TREPARIG, a. 2. (bot.) T-l blad, som har
tre bladpar.
TREPUNDIG, a. 2. T. kanon, som afskjuter
kulor om tre skålpunds vigt.
TREPUNDING, m. 2. 1) Trepundig kanon.
— 2) Vigtlod, som håller tre pund.
TREQVINNAD, a. 2. (bot.) Som tillhör
ordningen Trigynia.
TRERODDARSKEPP, n. 3. Skepp med tre
par åror.
TRES, lrä’ss, m. sing. (lat.; i tärningspel) Tre.
Äfv. Troja. T. ess, en irea och en etta.
TRESETT, tresä’tt, n. sing. (fr. Tré-sepl) Ett
slags sällskapsspel med kort.
TRESITSIG, trèsfltsigg, a. 2. T. vagn, med
tre sittplatser.
TRESK, TRESKAS, m. fl., se Tredsk,
Tred-skas, Sec.
TRESKIFTE, n. 4. Delning i tre delar. Till
1., all delas i tre delar.
TRESKIFTESBRUK, n. 3. Det slags
åkerbruksmetod, då jorden är indelad i tre skiften,
af hvilka ett vexelvis hvarje år ligger i trade,
medan de båda öfriga bära råg eller hvete, och korn.
TRESKÄFTAD, a. 2. Väfd med tre skaft.
TRESPÄND, a. 2. Bespänd med tre hästar.
T. vagn.
TRESS, trä’ss, m. 3. (fr. Tresse) Platt fläta,
gjord af smala snodder utaf silke, bår, o. s. v.
[Träss.]
TRESSA, trä’ssa, v. a. i. (fr. Tresser)
Förfärdiga tresser. — Tressning, f. 2. [Trässa.]
TRESSARE, m. 3. - ERSKA, f. 4. En, som
tressar. [Träss—.]
TRESSJERN, n. 5. Verktyg, som användes
vid tressning.
TRESTAFVIG, a. 2. Som beslår af tre
staf-velser. T-l ord.
TRESTRUKEN, a. 2. neutr. — el. (i musik)
Så kallas de noter, hvilka tillhöra den oktav, som
ligger emellan den »tvåstrukna» och »fyrstrukna»,
emedan de stundom tecknas med tre streck
upp-öfver.
TRESTRÄNGAD, a. 2. Som har tre strängar.
T-l musikinstrument.
TRESTRÄNGIG, a. 2. 1) Se Treslrängad.
— 2) (om rep o. d.) Snodd af tre strängar.
TRESTYFVER, m. 2. pl. — slyfrar. Slant,
som gäller tre styfver.
TRESTÄMMIG, a. 2. Som utföres af tre
stämmor. T. sång.
TRETAL, n. 3. Antal af tre. T-et anses
(Ör heligt.
TRETANDAD, a. 2. (bot.) T-l blad, som vid
bladspetsen har tre föga djupa, lika stora
inskärningar.
TRETTIO, grundtal. Tre gånger tio. T. en,
två, tre, o. s. v.
TRETTIONDE, ordningstal. Som följer i
ordningen näst efter den tjugunionde. T. första,
andra, Sec.
TRETTIONDEDEL, m. 2. En del af ett helt,
som är deladt i trettio lika stora delar.
TRETTIOÅRIG, a. 2. 4) Som är trettio år
gammal. — 2) Som varat trettio år. T-a (eller
Trellioåra) kriget.
TRETTON, grundtal. Tre och tio
tillsammans.
TRETTONDAG, m. 2. Kyrkohöglid, som
infaller på trettonde dagen efter jul. Kallades
fordom äfv.: »De tre heliga konungars dag.»
TRETTONDAGSSTJERNA, f. 4. Så kallades
en sexhörnig lykta af färgadt papper, upplyst med
brinnande ljus, som, föreställande den stjerna.
hvilken gick framför de tre vise männen, vid
jultiden på vissa orter, efler gammal sed, bäres af
hvilklädda gossar omkring i bygden.
TRETTONDE, ordningslal. Som i ordningen
följer efler den tolfte.
TRETTONDEDEL, m. 2. En del af ett helt,
som är deladt i tretton lika stora delar.
TRETTONTAL, n. 3. Antal af tretton. T. af
gäsler vid elt bord anses båda döden för någon
af dem innan årets slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
