Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Trist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562
TRI
TRO
Slå l. — 2) (mek.) Skifva till block i häftyg. —
3) (skepp.) T-sor, ett slags brassar, fastade vid
noekarna af blindrån. — 4) (jäg.) Rund skifva,
faslspikad på stocken öfver en varggrop.
TRIST, lri’sst, a. 4. (lat. Tristis) Sorgsen,
be-dröfvad; ledsam: dyster.
TRITON, trilånn, nom. prop. m. (grek, myt.)
En hafsgud. — Tritoner, tritönärr, pl. Lägre
hafsgudar.
TRITONSnORN, tntånnshörn, n. 8. En tjock,
strulformig snäcka, ofta l*/4 fot lång, brukbar
som biåsinstrument. Murex nodiferus.
TRITURATION,––––––tschön, f. 3. (af lat.
Triturare) Rifning, målning.
TRIUMF, -ümmf. m. 3. (lat. Triumphus) 4)
(ford. hos Romarne) En fältherres högtidliga
intåg i Rom efler cn vunnen betydande seger. —
2) (i allm.) Scgcrlåg. — 3) (fig.) a) Seger, lysande
framgång. — b) Segerglädje. [Triumph.]
TRIUMFAL1SK, a. 2. Som tillhörde,
utmärkte en triumf i det gamla Rom. [—phal-.]
TRIUMFATOR, triummfåtårr, m. 3. (uttalas
i pl. — törärr) 4) (hos Romarne) Fälherre. som
höll ett segerintåg. — 2) Segerherre, segervinnare.
[— phat -.]
TRIUMFBÅGE, triummfbå’gc, m. 2. pl. —
bågar. Monument, som fordom i Rom och andra
romerska städer upprestes till ärebelygelse åt
tri-umfatorer. [- umph —.]
TRIUMFDRÄGT. c. 3. Den praktfulla drägt,
hvari en triumfator var klädd. [- umph -.]
TRIUMFERA, v. n. 4. (lat. Triumphare) 4)
Hälla segerimåg. — 2) Segra. T. öfver någon.
— 3) Jubla öfver en vunnen seger, lysande
framgång. T. öfver någol. — T-n de, part. pres.
En t. skönhet. — Triumf er ande, n. 4.
[— phera.]
TRIUMFPORT, m. 2. 4) Port i det fordna
Rom, som endast vid triumftåg begagnades. — 2)
Se Äreport. [-umph-.]
TRIUMFTAG. n. 5. 4) En triumfators
segerintåg i Rom. — 2) (i allm.) Segertåg, [-umph-.]
TRIUMFVAGN, m. 2. Den förgyllda, med
elfenben bcprydda, af fyra hvita hästar dragna
vagn, på hvilken vid triumftåg i det fordna Rom
triumfatorn åkte. [- umph -.]
TRIUMVIR, tri’ummvirr, m. 3. (uttalas i pl.
— vfrärr) T-er kallades, hos de gamla Romarne,
vissa öfvcrhetspersoner, som tre tillsammans ut-^
öfvade någon del af statsförvaltningen. Sades
sedermera äfv. om de tre personer, som särskilta
gånger i förening tillvällade sig republikens
styrelse. T-erne Marius, Sylla och Cinna.
TRIUMVIRALISK, a. 2. Som tillhör, angår
triumvirer eller deras värdighet.
TRIUMVIRAT,––––––åt, n. 3. o. 8. 4) En
triumvirs cmbcte eller embetstid. — 2) Föreningen
emellan de triumvirer, som bcmäktigade sig högsta
väldet i Rom. Crassi, Pompeji och Cæsars l.
TRIVIAL, - -ål, a. 2. (lat.) Alldaglig,
hvar-daglig, allmän, platt, utnött.
TRIVIALITET, ––ét, f. 3. Alldaglighet,
platthet.
TRIVIALSKOLA, - - ålsköla, f. 4.
Lärdoms-skola, der lärjungarne förberedas till undervisning
vid gymnasium.
TRIVIALT, - - ålt, adv. Hvardagligt, platt.
TRO, v. a. o. n. 2. I. 4) Hålla något för
sant; vara öfvertygad om sanningen eller
verkligheten af något. T. någol. Del l-r jag icke.
T. icke, hvad han säger. Jag t-r, att han är
en hederlig karl. T. på en Gud, att en Gud är
till. T. på själens odödlighet, på underverk.
T. på Gud Fader, på Gud Son och på Gud
den H. Ande, hålla läran om Treenigheten för
sann. — 2) a) Sätta tro, lit till; lita, förtrösla.
T. mig på milt ord. T. mig, så är del
verkligen. T. icke hans löften. T. någon på hans
ärliga ansigle, lita på någon endast för hans
goda utseende, utan alt vidare känna honom. T.
någon, hålla för sant, hvad någon säger,
upp-gifver, påslår; äfv. sätia sin lit till honom. T. en
väl, väl förlila sig på någon. T. en illa,
misstänka honom för falskhet, bedräglighet,
opålitlighet, oskicklighet. Han är ej all l., icke alt lita
på. Jag l-r honom icke mer än jeml, jag litar
ej på honom. T. sig väl ell. blott l. sig, hysa
sjelfTörlröstan. Han t-r sig ej, litar ej på sig
sjelf, misslror sin förmåga. (Fig.) T. sina ögon,
sälla Iro till, anse för sant, hvad man ser. T.
mig! brukadt utropsvis, förvexlas i allmänhet med
Trå mig! (se Trä). (Talesätt) Du må t. all...,
du må lita på, du bör veta, att..., vara
öfvertygad all..., t. ex.: Du må l., del var ingen
läll sak. I samma mening säges äfv.: Du skall
l. att... — 6) (särskilt i fråga om religion) Med
bolPårdigt hjerta emotlaga Guds nådelöften, på
dem förtrösta och dem till helgelse använda. T.
på Gud, förtrösta på Gud och hans nådelöften.
T. på Chrislum, erkänna Christi lära för sann.
— 3) Anse, förmoda, tänka. Hvem l-r herrn
mig vara? Jag l-r er vara en skälm. Han
t-s vara rik. Jag l-r honom i stånd till allt.
T. sig vara rik. Han t-r sig kunna det. Jag
t-r mig veta det. Jag trodde väl del, ell. jag
kunde väl l. det, jag förmodade, misstänkte, anade
det. Om han kommer, som jag vill l., som jag
tror och hoppas. Man kunde {skulle) t., all
han är tokig, han beter sig, som om han vore
tokig. Det hade jag aldrig kunnat l. T. sig
höra, vara, kunna, o. s. v., lycka sig, inbilla
sig <3cc. T. om, tilltro, anse i stånd till, t. ex.:
Jag trodde honom ej om en sådan elakhet; vi
trodde henne ej om all kunna göra det. T. sig
6m, tilltro sig. (Fam.) Del l-r jag.. . (tonvigt
på del), säges, då man vill uttrycka, alt
någonting, i ett visst fall, icke är underligt, svårt,
konstigt, t. ex.: Del l-r jag, för den, som är så
rik som ni, är det ingen konst all lefva. —
Syn. Hålla före, Mena, Förmena, Föreställa sig,
Inbilla sig. — 4) (jäg., om fågel) Sitta stilla
nedtryckt emot marken. — T-ende, pari. akt.
Brukas, i kyrklig stil, både som adjektiv och
substantiv, t. ex.: En l. kristen. De t. äro få.
Bildar sammansättningen Rättroende.
TRO. f. sing. II. 4) (subjektivt) a)
öfverly-gelse om sanningen eller verkligheten af något,
som icke kommit eller kunnat komma till vår
erfarenhet. T-n på underverk. Min l. på
sanningen af hans ord blcf något rubbad genom
denna underrättelse. Del är en allmän l.,
all... Sälta t. till någol, anse för sant. t. ex.:
Jag sätter ej mycken t. till hans berättelse.
Sälta t. till någon, anse för sannfärdig (se äfv.
bem. 4). — b) Erkännande af en religionsläras
sanning. (I kristlig mening) Erkännande af kristna
lärans sanning. T-n utan gerningar är död.
Stark, fast, svag l. Fast i l-n. En rätt t.,
en sann t., eller blott l., kunskap om nåden i
Christo, jcmte erkännande af evangclii sanning,
och en så viss förtröstan till Gud om syndernas
förlåtelse genom Christum, att den verkar
förbättring och helgelse. En lefvande t., som är
verksam i kärlek, dygd och goda gerningar. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
