Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Trotsigt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566
TRO
TRU
TROTSIGT, trå*ttsiggt, adv. På ett trotsigt
sätt, med trots.
TROTTOAR, trålloår, m. 3. (fr. Trotloir)
Upphöjd gångväg på sidorna af gator. Gångsten,
Gångbana.
TROTTSTEN, trå’ltslcn, m. 2. Pelrifikat, som
visar blott aftryck i det yttre af en organisk
kropp.
TROVÄRDIG, a. 2. Som förtjenar att tros.
T. sagesman, författare. T. berättelse. Göra t.,
göra irolig, sannolik.
TROVÄRDIGHET, f. 3. Trovärdig
beskaffenhet.
TROVÄRDIGT, adv. På ett trovärdigt sätt,
med trovärdighet.
TRUBADUR, –ür, m. 3. (fr. Troubadour)
Proven^alisk skald i medeltiden.
TRUBBA, v. a. 1. Göra trubbig.
TRUBBHÖRNIG, a. 2. Som har trubbiga
hörn.
TRUBBIG, a. 2. 4) T. vinkel, större än en
rät vinkel. — 2) Som har en trubbig vinkel.
T. näsa. — 3) (fig. fam.) Kort och kärf. T-l
svar.
TRUBBIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara
trubbig.
TRUBBIGT, adv. 4) Med trubbig vinkel. T.
bildad näsa. — 2) (fig. fam.) Kort och kärft.
Svara t.
TRUBBKANTIG, a. 2. Som har en eller flera
trubbiga kanter.
TRUBBLAF, m. 2. pl. — lafvar. En lafart
på klippor, ved, bark och mossa. Parmelia
palle-scens»
TRUBBNOS, m. 2. (fam.) eller
TRUBBNÄSA, f. 4. (fam.) 4) Trubbig näsa.—
2) (fig.) Person med sådan näsa.
TRUBBNÄSIG, a. 2. Som har trubbig näsa.
TRUBBVINKLIG, a. 2. Som har en eller
flera trubbiga vinklar. — Tr ubbvinklig he l,
f. 3. — Tr ubbvinkligl, adv.
TRUG, n. sing. Tvång genom hotelser eller
genom enträget öfvertalande, enträgna böner,
bjudningar, o. s. v. Med l., med tvång; ogcrna.
TRUGA, v. a. 4. (ursprungi.: Trycka, plåga)
4) Nödga med våld eller hotelser. T. en till
något. T. af en något, se Aflruga. T. fråm,
i’n, tvinga fram, in. (Pop.) T. i sig, tvinga sig
att förtära något, som ej smakar. — 2) Nödga
genom enträget öfvertalande, yrkande, enträgna
böner, bjudningar, o. s. v. T. någon all äta,
dricka. T. börl, se Borllruga. t. pa en
något, se Påtruga. — T. sig, v. r. Tvinga sig.
T. sig all äta. Låta l. sig, låta förmå sig till
något genom trug; göra något af tvång, ogerna.
T. sig på folk, söka en persons umgänge eller
tränga sig in i ett sällskap, oaktadt man ej gerna
är sedd. T. sig lill, se Pocka sig lill; äfv.
tvinga sig lill.
TRUGSJERN, n. B. (ford.) Ett slags jernbörd,
då den anklagade måste med blotta händerna taga
ell glödande jern och kasta det i ett Iråg, som
stod på tolf stegs afslånd.
TRUGSMÅL, trügsmå’1, n 5. (fam.) Tvång.
Del är intet t., det är ingen som nödgar; viljan
är fri; äfv. (fam.) man behöfver ej låta truga
bort det.
TRULLDOM, se Trolldom.
TRUMF, m. 3. I. Melallförstärkning på
mynningen af en kanon.
TRUMF, m. 3. II. (fr. Triomphe) Högsta
färgen i kortspel, eller den som sticker öfver alla
de andra. Stickfärg. Hjerter är l. T. äss,
kung, dam. Silla med alla t-enpå^ hand.
Spela l., se Trumfa. Sälla i’ l., slå på trumf.
Slicka med l., se Slicka.
TRUMFA, v. n. 4. 4) Slå ut trumfkort. T.
med kungen. (Fig. fam.) T. med en, bete sig
öfvermodigt emot, topprida en. T. ul, spela ut
alla sina trumf. (Fig. fam.) Han har l-l ul,
rustat ut. — 2) (fam.) T. på’, piska pa. —
Trumfande, n. 4. o. Trumfning, f. 2.
TRUMFKORT, n. B. Kort af trumf.
TRUMFSPEL, n. 5. Spel i trumf, d. v. s.
alt de spel, som man bör laga, äro beräknade
att erhållas med trumfkort.
TRUMFSTARK, a. 2. Som har mycken
trumf.
TRUMHINNA, f. 4. o En spänd hinna, som
skiljer yttre örgången ifrån den inre.
TRUMHVIRFVEL. m. 2. pl. — hvirflar. Ett
slags sätt alt slå på trumma, då flera slag följa
tätt på hvarandra.
TRUMHÅLA, f. 4. En hålighet i örat, bakom
trumhinnan.
TRUMLA, se Trumma, II.
TRUMMA, f. 4. I. (Moes. G. Trum, Iräd.
stam, sljelk, rör) 4) Täckt, i jorden nedlagd,
ur-hålkad stock; äfv. läckt stenrör, lill afledning af
vatten, orenlighet, o. s. v. — 2) Elt
musikinstrument, brukligt isynn. vid militärmusik, bestående
af en cylinder af tunt trä eller messingsbleck,
hvars begge ändar äro öfverspända med
pergament (Trumskinn), hvarpå slås med tvenne
pinnar (Trumpinnar). Slå på l. Röra l-n, slå på
trumma. T-n går, det slås på Irumma. Slinn
som en l., utspänd; mycket mätt. — Ss.
Trumpinne, -slag.
TRUMMA, v. n. 4. II. 4) Slå på trumma.
T. efter, vid trumslag utropa, alt någon rymt.
T. ul, utropa vid trumslag. — 2) (fam.) Bullra
starkt, bulla hårdt. — 3) (fig. fam.) T. på’, piska
på, ge stryk. — Trummande, n. 4.
TRUMMETA, (gam.) se Trumpeta.
TRUMNING, f. 2. Slående på trumma.
TRUMPEN, a. 2. neutr. — et. (af isl. Thruma,
bedröfvas) 4) Vid elakt lynne. Vara l. Se t.
ul. — 2) Som röjer trumpenhet. T. uppsyn. —
Syn. (för begge bem.) Vresig, Butter, Dyster,
Mulen.
TRUMPENHET, f. 3. Dåligt lynne; Irumpen
uppsyn.
TRUMPERG AMENT, trümmpärrgamä’nnt,
n. 3. o. B. Se Trumskinn.
TRUMPET, trummpét, m. 3. (af samma
ursprung som Trumma) 4) Musikinstrument, som
ger skarpa, gälla, smattrande toner; brukas isynn.
vid mililärmusik, och består af ett krökt
messings-rör med munstycke. Blåsa, stöla i l. Blåsa t.,
kunna blåsa i trumpet. — 2) Se Trumpelsnäcka.
— 3) (anat.) Se Moderlrumpet. — Ss. T-kla n g,
-ljud, -munstycke, -skall.
TRUMPETA, v. n. 4. Blåsa i trumpet, T.
ul, vid trumpetskall ropa ut, kungöra; (fig. fam.)
se Utbasuna. — Trumpetande, n. 4.
TRUMPETARE, m. B. Musikant, som blåser
trumpet.
TRUMPETARETRANA, f. 4. En art Trana
i S. Amerika, stor som en hönstupp, med ett
läte, liknande trumpetljud. Grus crepitans.
TRUMPETFÅGEL, trummpèlfå’g’l, m. 2. pl.
— fåglar. Afrikansk fågel, bekant för sitt
trum-pellika läte. Buceros africanus.
TRUMPETMUSKEL, m. 3. pl. - muskler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
