Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tvillingnötter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
889 TVI
TVILLINGNÖTTER, f. 8. pl. Tvenne
sam-sittande nötter.
TVILLINGRAKETER, m. 3. pl. Två raketer
på en käpp.
TVILL1NGÅPLEN, n. 4. p). Tvenne äplen på
en stjelk.
TVINA, v. n. 1. Se Tyna. T. borl, se
Förtvina.
TVING, n. 3. (snick.) Verktyg, hvarmedelst
limmade saker hållas hårdt tillhopa under
torkningen.
TVINGA, v. a. 4. o. 3. Impf. Tvang; pl.
Tvungo. Sup. Tvungit. Part. pass. Tvungen.
Ursprungi.: Trycka tillsammans. 4) Med våld,
makt, hot eller myndighet förmå till något. T.
en till undergifvenhel, till reson. Nöden tvang
honom all göra det. Han låter ej t. sig. T.
af, [ram. pa, Wll, ut, se Aflvinga. &c. T.
upp, tvinga att uppgå, att begifva sig upp. — 2)
Genom våldsam ansträngning drifva, tränga eller
på annat sätt utöfva något slags verkning. T.
tårar ur ögonen. T. fram, ihop, i’n, néd, ut,
se Framtvinga, &c. T. igénom, med kraft
tränga, drifva, köra igenom. (Fig.) T. néd
priset, verka derhän, alt priset måste nedgå. T.
sÖ’n-der, tränga, bända, spänna sönder. T. upp,
våldsamt drifva, skjula, köra upp. (Fig.) T. upp
priset, verka derhän, alt priset måste sliga. —
3) (fig.) Kufva. T. sina begår. — T. sig, v. r.
Göra våld på sig, för all förmå sig till eller
af-hålla sig ifrån något. T. sig till lystnad. T.
sig all le. T. sig all ej smaka, all låta bli
någol. — T-nde, pari. akt. o. adj. T.
nödvändighet. T. omständigheter. — Tvungen,
part. pass. Hvartill man blifvit tvingad eller
tvingat sig. T. ed, lydnad. Tvungna lårar.
T-el löje. — Brukas äfv. adjektivt och betyder:
Tillgjord, konstlad, ej naturlig. T. stil, ställning.
Tvungna åtbörder. — Tvingande, n. 4.
TVINNA, v. a. 4. (af Två) Sammanlägga två
eller flera trådar och hopsno dem på en
spol-rock. T. garn, silke. T. upp, uppsno tvinnad
tråd. — T-d, part. pass. T. tråd. —
Tvinnande, n. 4.
TVINNARE, m. 3. - ERSKA, f. 4. En. som
tvinnar.
TVINNTNG, f. 2. Förrättning, då man tvinnar.
TVINNMÖL, m. 2. Särskilt maskin för
Ivinning.
TVINNTRÅD, m. sing. Tvinnad tråd,
sytråd.
TV1NSJUK, a. 2. (föga brukl.) Se Trånsjuk.
TVINSJUKA. f. sing. eller
TVINSOT, m. sing. Kroppens beständiga
af-tagande ulan betydlig feber.
TVINT, tvfnnt. m. 2. Se Tanagru.
TVIST, f. 3. 4) Strid med ord eller i skrift.
Börja l. med någon. En lärd l, om lärda
ämnen. Del är utom all t., utom all fråga,
otvifvelakligt. — Bildar sammansättningarna
Ord-ivist, Religionslvisi, Rättegångslvist. — Syn. Träla,
Dispul, Debatt, Gräl, Gorm. Kähbel. — 2)
Stridighet, söndring i tänkesätt och syften emellan
enskilta, partier eller stater. Del har
uppkommit en l. emellan dem. Partiernas t-er. Dessa
båda riken ligga i t. med hvarandra.
TVIST, m. 3. Se Trådbrotl.
TVISTA, v. n. 4. (af Två) Säges om två eller
flera personer, coi pser, partier, stater o. s. v., då
de mot hvarandra förlakta stridiga meningar,
åsigter, satser, påståenden, fordringar, anspråk,
intressen, vare sig att det sker munlligen,
skrift
TVA
ligen, inför domare, genom fiendtliga mått och
steg, o. s. v. T. med någon om en sak. T.
öfver en fråga. T. inför rätta. Dessa makter
ha länge l-l om besittningen af ön. De t. om,
hvilken som skall göra del. — Syn. Träta,
Disputera, Debattera, Gräla, Dragas, Gorma, Nappas.
— T-nde, part. pres. o. adj. T. parter. —
Tvistande, n. 4.
TVISTEFRÖ, n. 4. (fig.) Orsak, anledning till
tvist.
TVISTEMÅL, n. 3. Rättegångsmål, då
parter tvista med hvarandra om något, som är
föremål för civillagcns tillämpning.
TVISTEPARK. m. 3. Jagtpark, hvars
besittning är omtvistad.
TVISTGULD, n. sing. Bladguld, som slås af
förgyldt silfver.
TVISTIG, a. 2. 4) Som är föremål för tvist,
omtvistad, underkastad tvist, stridig, tvifvelaklig.
Saken är l. Göra t., underkasta tvist, bestrida.
Göra en någol l-t, bestrida en något. — 2)
(mindre brukl.) Fallen för tvist,
TVISTIGHET, f. 3. Strid angående olika
meningar, motsatta anspråk, fordringar eller
intressen. T-er i samhället, i kyrkan, emellan
stater. — Syn. Strid, Disput, Söndring,
Miss-hällighet.
TVISTÄMNE, n. 4. Ämne, föremål för tvist.
TVUNGEN, se Tvinga.
TVUNGET, adv. 4) Med tvång, genom viljans
betvingande, ej frivilligt. Skratta, le t. — 2)
Tillgjordt, konslladt, ej naturligt. Draperi, som
sitter t. Föra sig l.
TVÅ. v. a. 2. ell. TVAGA. v. 3. Ind. pres.
Tvår, sällan Tvager. Impf. Tvådde, föråldr.
Tvog. Sup. Tvagil och Tvåll. Part. akt.
Två-ende. Part. pass. Tvagen och Tvådd. Se Tvätta.
Brukas i fråga om kroppens tvättning, men äfv.
figurligl. T. ell barn. (Fig.) T. sina händer i
oskuld, förklara, all man har ingen del i ett
brott, en förbrytelse, ell fel. T. af, se Aflvå.
TVÅ, grundtal. En och en tillhopa; dubbla
antalet af elt. T. gånger. T. fot lång. Hålla l.mol
ell, vid vadhållning våga dubbelt så myckel som
den man håller emot. T. och L, två i sender.
T. herrar och en narr, ell sällskapsspel. (Fam.)
Del skola vi bli t. om, det sätter jag mig emot.
— Se f. Ö. Tvenne och Tu. — Ss. Tvåar ma d,
-benl, -blommig, -delad ell. -delt,
-flikig, -färgad, -hjulig, -hör ni g,
-kluf-ven, - knölig, -mastad, -sidig, -skälig,
-spelsig, -taggig, -landad, -Irådig.
TVÅA. f. 4. 4) Siffra, som betecknar talet
två. — 2) Kort med två tecken eller s. k. ögon.
TVÅAXLIG, a. 2. (om kristaller) Som har
två axlar.
TVÅBLADIG, a. 2. Som bar två blad. Säges
om blommor, örter, knifvar o. d.
TVÅBYGGARE, m. 3. (bot.) Växt, som hör
till klassen Dioecia.
TVÅDUBBEL. TVÅDUBBELT, se Dubbel,
Dubbelt.
TVÅDÄCKAD, a. 2. (om fartyg) Som har två
däck.
TVÅDÄCKARE, m. 3. Tvådäckadt fartyg.
TVÅENDEL, två’enndél, m. 2. Del. som
utgör hälften af ett belt. Tre l-ar, en och en balf.
(I musik) T-s takt, balf takt. En Irslliotvåendel,
halfva valören af en sextondels not.
TVÅFALDIG. a. 2. Se Dubbel.
TVÅFALDIGT eller TVÅFALDT, adv. Se
Dubbelt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
