Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tvåstämmig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
884
TVÄ
TVÄ
ligger emellan den »ettstrukna» och den
»tre-strukna» oktaven, emedan de stundom tecknas med
två streck uppöfver.
TVÅSTÄMMIG, a. 2. Som ulföres af två
stämmor. T. sång.
TVÅTAL. n. 5. Antal af två.
TVÅTYDIG, sc Tvetydig.
TVÅTUSEN, grundtal. Två gånger tusen.
TVÅTUSENDE, ordningstal. Som följer i
ordningen näst efter den ell tusende niobundrade
nittionde nionde.
TVÅUDD1G, a. 2. Med två uddar. T. gaffel.
TVÅVALVIG, a. 2. (bot.) T. kapsel, som
beslår af Ivå valvler.
TVÅVINGAD. a. 2. (nat. hist.) T-e kallas de
insekter, som hafva blott två flygvingar.
TVÅVINGE, m. 2. pl. — vingar, (nat. hist.)
Tvåvingad insekt.
TVÅVÄLDIG, a. 2. (bot.) Som tillhör klassen
Dldynamia.
TVÅÅRIG, a. 2. 4) Två år gammal; som
varar eller varat i två år. — 2) (bot.) T. kallas
en växt, som fortlefver i två år, frambringande
första året vanligtvis endast blad, samt andra året
blommor och frukt.
TVÄR, a. 2. (d i neutr. Tvärt är korl för
bem. 4, b, eljest långt.) i) Som har riktning rakt
öfver på bredden (i motsats till: Längs öfver).
En t. hand bred. T. riktning. Brukas för denna
bem. mest i sammansättningar. — 2) Brant. En
t. backe. — 3) Liksom afhuggen framtill, trubbig.
T-a skor. — 4) (Og.) a) Ovänlig, frånstötande,
vresig. Visa sig i. emot någon. Ge en l-a
miner. T-l svar. — b) (uttalas i neutr.: tvä’rrt)
Hastig, plötslig, kort. T. vändning. (Fam.) f
en l. vändning, plötsligt, innan man hinner
besinna sig. T-l svar, kort ocb snäsigt. [Märkes
här skilnaden emellan tvärt (d långt) svar och
Ivärl (ä kort) svar.]
TVÄR, m. sing. Tvär riktning. På l-en, i
tvär riktning; på sned. Skära något på l-en.
Del går på l-en. (Fig. fam.) Del går på l-en
[Or honom, illa, på tok; han har motgång. Taga
en ting på l-en, illa upptaga, illa uttyda; blifva
stött öfver något.
TVÄRA, f. 4. Tvärsida.
TVÄRA, v. a. i. Plöja tvärs Öfver. T. en
åker.
TVÄRBALK, m. 2. (hcrald.) Balk, som går
tvärs öfver.
TVÄRBAND, n. 5. Band, som har tvär
riktning. Brukas för denna bem. äfven i heraldiken
ocb naturalhislorien.
TVÄRBINDEL, m. 2. pl. — bindlar. Bindel,
anlagd tvärs öfver.
TVÄRBJELKE, m. 2. pl. — bjelkar. En emot
andra bjelkar rätvinkligt lagd bjelke.
TVÄRBOM, m. 2. pl. — bommar. Bom, som
går tvärs Öfver.
TVÄRBRANT, a. i. Som med ens, utan
öfvergång, blir brant; äfv. mycket brant, lodrät.
Eli t. ställe. T-a stränder. En l. bergvägg.
— Adv. Rakt ned. — Tvärbranlhet, f. 3.
TVÄRBRÄDE, n. 4. Bräde, som går tvärs
öfver.
TVÄRBYGEL, m. 2. pl. — byglar. Tvärs
gående bygel, t. ex. på ett värjfäste.
TVÄRBÄNK, m. 2. Bänk på vestra gafveln i
våra hedniska förfäders stugor.
TVÄRDIKE, n. 4. Mindre dike, som tvärs
ifrån löper ul i ett större.
TVÄRDJUP, a. 2. o. s. n. 5. Se Brådjup.
TVÄRFICKA, f. 4. Ficka, hvars öppning går
på tvären.
TVÄRFINGER, m. o. n. 5. Elt finger tvärs
Öfver. En l-s bredd.
TVÄR FLÖJT, m. 3. Se Traversflöjt.
TVÄR FÅRA, f. 4. Fåra, som går tvärs öfver
(t. ex. på åker).
TVÄRGATA, f. 4. Gata, som löper tvärs
Öfver en annan större. — 1 samma mening säges
äfv. Tvärgränd, m. 3.
TVÄRGRAF, f. 2. pl. — grafvar. Mindre
graf, som tvärs ifrån löper ut i en större.
TVÄRGÅNG. m. 2. Se Korsgång.
TVÄRHAND, -’ -, s. f. 3. pl. — händer. En
hands vanliga bredd. En l-s bredd.
TVÄRHET, f. 3. 4) Tvär genomskärning,
riktning. sträckning. — 2) Tvärskuren ände,
trubbighet. — 3) (fig.) Ovänlighet, vresighet,
frånstötande sätt.
TVÄRHINNA, f. 4. Se Diaphragma.
TVÄRHUGG, n. 5. Hugg, som gifves tvärs
ifrån.
TVÄRHUGGA, v. a. 3. (böjes som Hugga)
Hugga på Ivären. Brukas mest i part. pass.
Tvärhug gen.
TVÄRJERN, n. 5. Jern, som har riktning
tvärs för.
TVÄR K LOTS, m. 2. Se Tvär trä.
TVÄRLINIE, f. 3. 4)o Lime, som går tvärs
för. — 2) Linie, som ifrån två motsatta punkter
på begränsande ytor af en solid figur går igenom
dess medelpunkt.
TVÄRMUNNAD, a. 2. T-e kallas Faslgäliga
Broskfiskar, som hafva munnen under nosen,
Öppnande sig på ivären.
TVÄRMUR, m. 2. Mur, hvars sträckning
ligger tvärs för en annan.
TVÄRMUSKEL, m. 3. pl. — muskler. Muskel,
som har läge tvärs för.
TVÄRMÄRKE, n. 4. Märke, som går tvärs för.
TVÄRMÄTT, a. 4. Med ens mättad. Blifva t.
TVÄRNOS, m. 2. Fiskslägtel Theulys.
TVÄRNÄSA, f. 4. Se Trubbnäsa.
TVÄRPIPA, f. 4. Eli slags liten flöjt med
gällt ljud.
TVÄRRAND, f. 3. pl. — ränder. Rand,som
går tvärs för.
TVÄRS, tvä’rrs, adv. 4) I vinkelräl
sidorikl-ning. En l. löpande mur, graf. Trådarne gå
t. öfver. En fåra som går. l. öfver åkern.
Löpa t. öfver fältet. Gå l. öfver galan. Ell
hugg l. öfver ansiglel. Bo l. Öfver galan, midt
emot på andra sidan gatan. T. efter, längs efier
på tvären. T. emol, rakt emot, t. ex.: Hålla l.
emol vinden. Härs och t.» se Härs. T. för,
prep. o. T. före, adv., tvärs ifrån sidan, t. ex.:
Komma l. för en. Om man säller del t. före,
går del ej igenom. T. ifrån, rakt ifrån sidan.
T. igenom, rakt fram igenom på bredden eller
tjockleken, t. ex.: Skogen är två limmars väg
l. igenom. T. igenom muren. Slicka en t.
igenom lifvel. T. igenom, betyder äfv.: Raki
fram igenom, utan afseende på bredd eller längd,
t. ex.: Del blåser t. igenom rummet. Kors och
t., korsvis, i motsatta riktningar, än hil och än
dil. — 2) (sjöt.) T. säges ett föremål vara, då del
pejlas 90° från fartygels långdlinie.
TVÄRSADEL, m. 2. pl. — sadlar. Sadel, i
hvilken man sitter på tvären öfver hä<iryggen.
TVÄRSALNING, m. 2. Se Långsalning.
TVÄRSIDA, f. 4. Sida, som bar riktning
tvärs för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
