Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - Upptagande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624 UPP
Del u-ger för myckel rum, för mycken lid.
Alla rum voro u-gna. Del skulle u. hela
månader, derlill skulle fordras hela m. — d)
Sysselsätta, använda. U. liden med småsaker.
Den tid, som ej Ar u-gen till arbete. U. ens
uppmärksamhet. — e) Upprepa, återgifva
innehållet af hvad någon anfört. / korthet u. ens
anförande. U. skäl, argumenler, sammanfatta
deras innehåll, för alt sedan söka vederlägga dem.
— f) Innehålla. Berättelsen u-ger alla
omständigheter. — g) Införa (i skrift eller räkning).
Detta vilkor är u-gel i kontraktet. Det var
ej u-gel i qvillobrefvet. U. i räkning. Hvar
är den summan u-gen? Den är u-gen i
debet, i credil. U. Ull ell värde af, anteckna,
uppskatin till &c. Dessa varor u-togos Ull ell
värde af 100 r:dr. — h) U. en psalm, sjunga
före första versen deraf. — I allmänhet brukas
äfv. Taga upp, isynn. för bem. 4. 2, 3, 3, 6, b,
och 7, 8. a, b, c, d, e. g, h.
Anm. Talesätten Upptaga t barns stäUr, u. till
arfving?, m. fl., hafva sin upprinnelse i den
hos våra hedniska förfader brukliga seden, all
ell barn, när det blifvit födt, försl nedlades på
golfvel, hvarefler del upptogs och bars till
fadern, som då anlingen förklarade sig vilja
uppfostra (upptog) det eller gaf befallning om
dess utsättande.
UPPTAGANDE, n. 4. och
UPPTAGNING, f. 2. Handlingen att
upplaga. Brukas för de flesta bem. af verbet
Upptaga.
UPPTAPPA. v. a. 4. Se Tappa upp.
UPPTE, v. a. 2. Uppvisa, förete. —
Upp-leende. n. 4.
UPPTECKNA, v. a. 4. Anteckna på papper,
plån, lista; införa i bok. upplaga i räkning,
upp-rälta förteckning, inventarium på något, uppskrifva.
— Äfv. Teckna upp. — Uppl eckn a nde, n. 4.
o. Uppleck ning, f. 2.
UPPTILL, uppti ll, adv. På ell. vid öfre
ändan. sidan, kanten; ofvanlill.
UPPTIMRA, v. a. 4. Af tirpmer uppbygga.
U. ell hus. — Äfv. Timra upp. — Upp
timring, f. 2.
UPPTINA, v. a. o. n. 4. Smälta upp. Jfr.
Tina. — Upptinande, n. 4. o. Upplining,
f. 2.
UPPTINGA. v. a. 4. Tinga, beställa på
förhand. i beredskap; genom afial på förhand
uppköpa. — Äfv. Tinga upp. — Upp lingande,
n. 4. o. Upplingning, f. 2.
UPPTOG, se Upptåg.
UPPTORKA, v. a. 4. 4) Äter göra torr.
Solskenet u-r vägarna. — 2) Torka borL Med
handduk u. något spildl. — Äfv. Torka upp.—
V. n. Se Torka upp. — Upplorkandc, n. 4.
o. Upplorknin g, f. 2.
UPPTORNA, v. a. 4. (nytt ord, bildadt efter
det tyska auflhürmen) Uppresa högt som torn. —
Äfv. Torna upp.
UPPTRAMPA, v. a. 4. Jemna, bana genom
Irampning, tilltrampa. Del dröjer länge, innan
gångstigen åler blir u-d, efler della stora
snöfall. Snön var så u-d, all yi med lällhel
kommo fram. — UppIrampning, f. 2.
UPPTRÄDA, v. n. 2. I. Uppstiga; träda fram,
stiga fram, visa sig. U. på predikstolen. U.
inför allmänheten med förevisande af
taskspe-larkonsler. U. på skådeplatsen, på scenen, der
visa sig och utföra någon tealerroll. I samma
mening säges äfv. blott Upplräda, l. ex.: Den
nya skådespelerskan skall i morgon u. för
UPP
första gången. Han u-dde i Don Juans roll.
(Fig.) U. som skriftställare, för första gången
utgifva af trycket något, som man författat. U.
med anspråk på bildning, göra anspråk &c.
U. som vittne, bära vittne mot någon. U. emot,
förklara sig emot; äfv. börja fiendlligheter emot.
U. i öppet krig emot någon. — Äfv. Träda upp.
— Uppträdande, n. 4.
UPPTRÄDA, v. a. 2. II. Upprada (på tråd,
spett, o. s. v.). U perlor på en tråd. U.
brödkakor på spett. — Äfv. Träda upp. —
Uppträdande, n. 4. o. Upp t r ä d n i n g. f. 2.
UPPTRÄDE, n. 4. 4) Uppträdande,
uppstiga nde. U. på predikstolen. — I denna bet.
mindre brukligt. — 2) Se Scen, bem. 2. — 3)
Händelse, som gör mycken uppståndelse, väcker
uppseende. isynn. då den är af bedröflig, löjlig eller
förarglig beskaffenhet. Eli lusligl, sorgligt,
ledsamt u. Ställa Ull ell u. — Syn. Scen.
UPPTRÄNGA, v. a. 2. Genom påträngning
skjuta, drifva upp. — Äfv. Tränga upp. — V. n.
Se Tränga upp.
UPPTRÖSKA. v. a. 4. Tröska slut på. All
säden är nu u-d. — Äfv. Tröska upp.
UPPTRÖTTNA, v. n. 4. (fam.) Blifvi alldeles
uttröttad. — Äfv. Tröttna upp, — U-d. part,
pret. Alldeles uttröttad. — Äfv. Tröllna upp.
UPPTUKTA. v. a. 4. 4) Uppfostra till goda
seder; hålla till tukt och ordning, — 2) Tukta,
aga eftertryckligt. — Äfv. för begge bem. Tukta
upp. — Uppluk lande, n. 4. o.
Upplukl-nin g, f. 2.
UPPTUKTAN. f. sing. indef. eller
UPPTUKTELSE, f. 3. 4) Uppfostring till goda
seder. — 2) Eftertrycklig tuktan.
UPPTVINGA. v. a. 4. o. 3. (böjes som Tvinga)
Se Tvinga upp. — Upplvinga n de, n. 4.
UPPTVÄTTA, v. a. 4. 4) Borttvätta. U.
något spildl. — 2) Genom tvättning göra
fullkomligt ren. U. etl lik. — 3) Till tvättning
förbruka. Hon har u-t två skålpund såpa. —
Äfv. Tvätta upp. — Upplväl lande. n. 4. o.
Upplvällning, f. 2.
UPPTÅG, n. 5. Betydde ursprungl.:
Högtidligt tåg, intåg med pomp och ståt. 4) Narraktig
åtbörd; skalkaktigt puls af ungdomsyra,
obetank-samhet. Ha u. för sig. Vara full med u.
Ha u. med, gyckla, gäckas med någon, göra en
skälmstycken. Skälmakligl u. Lustiga,
narr-aktiga u. Små u. — Har sammansättningen
Ung-domsupplåg. — 2) Påfund, infall, nyck. Hvad
är del för u.? Del är ell u. af honom. Dumt,
förargligt, besynnerligt u. Så’na u. han har
för sig?
UPPTÅGA, v. n. 4. Tåga uppåt, till ell högre
ställe; äfv. tåga fram. Komma u-ndes. — Äfv.
Tåga upp. — Upp lågande, n. 4.
UPPTÅGSMAKARÉ, m. 5. (fam.) 4) En, som
har upptåg för sig. — 2) Se Förslagsmakare.
UPPTÄCKA, v. a. 2. 4) Påfinna något, som
väl redan förut funnits till, rncn icke varit kändl.
U. en guldgrufva. Columbus u-kle Amerika.
— 2) Komma till kunskap om något, som hålles
hemligt. U. en sammansvärjning. — 5) Röja,
yppa. U. en hemlighet. — Upptäckande.
u. 4.
Anm. Skilnaden emellan Upptäcka och
Uppfinna är den, atl del förra säges om något,
som förut funnits till, men del sednare om
något, som förul icke funnits till. Jfr.
Uppfinna, bem. 4.
UPPTÄCKT, f. 3. Händelsen att något
upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
