Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vesterhafvet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
676
VES
VET
belägen. V. ifrån, från vester. V. ål, i
riktning åt vester. Vägen går i ösler och v., i
riktning från Ösler lill vester. V-n, de vestliga
trakterna, länderna (i motsats lill Orienten,
österländerna). Den slora v-n, de vidsträckta vestra
delarne af Nordamerikanska Förenta Staterna. —
Adv. I vestra delen, trakten. V. i Sverige.
V. om, i vester från, t. ex.: V. om Upsala. V.
ut, åt, mot vester.
VESTERHAFVET, n. sing. def. Atlantiska
hafvet.
VESTERLANDET, n. sing. def. De vestra
länderna (i motsats till Orienten, österlanden).
VESTERLÄNDSK. a. 2. Som tillhör eller har
afseende på de vestra länderna; i vester belägen.
De v-a hamn ar ne.
VESTERV1K1NG, s. sing. Så kallades fordom
vinkingafärd vesterul eller i Veslerhafvel (ål
England. Skottland, m. fl.).
VESTGÖTE, vä’stjö’te (i allmänhet: vä’sjö’lle),
m. 3. pl. — göler. 4) En, som tillhörde de fordna
historiska Vestgölernes folk. — 2) Innebyggare i
Vesiergötland, eller en som derifrån kommil. —
3) Gårdfarihandlande derifrån.
VESTGÖTESÄCK (uttalas i allmänhet:
vä’sjölle-sä’ck), m. 2. Se Tvär säck.
VEST1BUL, västiby’l, m. 3. (lal. Veslibulum)
Förstuga.
VESTLIG, a. 2. 4) Som kommer ifrån vester.
V. vind, blåst, slorm. — 2) Som har riktning
ål vester. V. riktning, kurs.
VESTLIGT, adv. 4) I vester. V. belägen.
— 2) Ål vester. Segla v. — 3) Från vester.
Det blåser v.
VESTNORDVEST. vä’stnordvä’st, m. sing. Två
streck ål norden ifrån vester. Tecknas VNV.
VESTRA, adj. def. Se Vesllig. V. vägen,
kusten. V. sidan, kanten.
VESTRINGSLAF. m. 2. pl. — lafvar. En
färglaf. Parmelia Veslringii.
VESTSYDVEST. västsydväst, m. sing. Två
streck åt söder ifrån vester. Tecknas VSV.
VESTVARTS, väslvårrts, adv. Ät vester.
VESUV1AN,––––-ån, m. 3. En stenarl, äfv.
kallad Idokras.
VETA, v. a. o. n. 4. Pres. ind. Vet; pl. Veta.
Impf. Vissle. Imper. Vet. Sup. Velat. Part,
akt. Vetande. Saknar part. pass. 4) Hålla något
för sant ur fullt tillräckliga grunder; äga visshet,
kännedom om; vara underrättad om, känna. Jag
vet, all så är. Jag vet del. Han vissle
ingenting af hvad som passerat. Jag vet icke,
hvar jag är, hvad jag skall göra, huru jag
skall bele mig. Jag vet icke, hvad jag skall
säga derom. Jag vet icke, huru del hommer
lill, men .. . Jag vet allt del der. Han vet
hela hemligheten. Han vet vägen lill S. Hela
verlden vel del. Den som vissle, när del blir,
om del lyckas. Han har lupil slor fara, ulan
att v. del. Den finllighel jag vet alt han har.
Hvad vel ni derom? Jag vel ingenting så
ljufl som musik. Jag vei, när han var lika
fattig som jag V. sig skyldig. V. sig ha
vänner. Jag vel intel annat fel med honom,
än all han spelar Jag vel ingen, som kan
hjelpa oss. Del vissle jag förut, det kunde jag
förutse. V. sin skyldighet, känna och uppfylla
den. V. hut, se Hut. Icke v. sig någon råd,
se Råd. Jag vet, hvad jag säger, talar ej
tanklöst. Ni bör v-, atl jag icke kan tillåta
det, jag vill underrätta er om. att,.. I samma
mening säges äfvem. Vet, all,., ell. ni skall,
må v., all... Man bör v., att..det bör
anmärkas, att... Låta v., underrätta, t. ex :
Jag läl honom v., atl han icke kan få det.
Lål mig v., om någol inträffar. Få v., blifva
underrättad, l. ex: Jag fick v. del för sent. När
han fick v., all hon var död... Af hvem vel
ni del? af hvem har ni fått höra del? Gud
vel, all... säges, då man vill bedyra något, t. ex.
Gud vel, all jag aldrig länkl del, jag har, vid
Gud, aldrig tänkt det. Gud vel, se vidare Gud.
Jag vissle väl del, jag kunde väl tro det. Hvem
vel, om han icke lill sluls blir en slor man,
man kan ej så noga vela, om Sec. Hvem vet,
hvad som hända kan? eller blott: hvem vel?
man kan ej så noga veta, huru det kan gå. 1
samma mening säges äfven ordspråksvis: Ingen
vet, hvar haren har sin gång ell. löper. Tysl!
nu vel jag, nu har jag hittat på, funnit det.
Den lilla slugan, ni vet, som ni känner till.
Vel ni (du) hvad? säges i början af en mening,
för att väcka uppmärksamhet eller förhöja
ullrycket, t. ex.: Vet ni hvad? jag reser i
morgon. Vel ni hvad, jag börjar ledsna vid det
der. I samma betydelse brukas äfven: Vel ni,
antingen före eller efter det man yttrar, l. ex.:
Vel ni, del är osanning ell. del är osanning,
vel ni. (Fam.) Jag vel hvad jag vel, säges,
när man vill låta förslå, atl man fåll kunskap
om något, men icke vill närmare förklara sig.
En jag vet icke hvem, en okänd eller obetydlig
person. Någol jag vel icke hvad, någonting
som man icke kan göra sig reda för, en obestämd
känsla, t. ex.: Någol jag vel icke hvad sade
mig, all jag ej borde Iro den mannen. Hvad
vel jag? uttrycker ovisshet, möjlighet, tvifvel
o. s. v., t. ex.: Han kan komma nästa år, han
kan komma i morgon: hvad vel jag? Så
myckel vet jag, all..., del vet jag med visshet,
alt... Efler hvad jag vel, så myckel jag vel,
för så vidl jag vel, ell. del jag vel, talesätt,
som vid negativa meningar uttrycka, alt, i
händelse förhållandet är annorlunda, man är
okunnig derom, t. ex: Del fins ingen hemma, del
jag vet. Har han kommil? Icke så myckel
jag vel. Ingen, så vidl jag vel, önskar def.
— V af, vela, hafva sig bekant, t. ex.: Det vel
jag icke af; jag vissle af intel. Jag vill icke
v. af någol gräl, jag tål icke, tillåter icke något
gräl. Jag vill ej v. af honom, vill icke ha med
honom att göra; vill icke se eller tala med
honom. — V. méd sig. hafva medvetande af något,
som man sjelf gjort eller tänkt, l. ex.: Jag vel
intel ondl med mig, vet mig ej hafva gjort
något ondt. Han vissle med sig, all han tar
skyldig. — F. öm, se Vela af. Vet han om
del? Ej v. lill sig, vara uiorn sig, t. ex.: Hon
vissle ej lill sig för glädje. — 2) Äga kunskaper,
insigter. Det är en man, som vel mycket.
Han är ansedd för lärd, men han vet
ingenting. Ingen kan v. allt. — 3) Vara van, öfvad
i någol; hafva förmåga, skicklighet alt göra något;
förstå: kunna. Han vel atl umgås med folk.
Han vel nog att draga sig ur spelet. Han
vel all beherrska sig. Jag skall nog v. all
tukla honom, skall nog v. alt försvara mig.
V. all lefva. förslå konsten atl urngås med
men-niskor. Han vel icke bättre, har icke bättre
vett. Skulle han icke v. bättre än så? —
V-nde. part. akt. vil v. all..., emedan jag
(han o. s. v.) väl vet (visste) atl... V. och
viljande, med vett och vilja. Litet v., fånig.
VETANDE, n. 4, 4) Hvad man vel. Tala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
