Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Väggspindel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄG ,VAL 705
VÄGGSPINDEL, m. 2. pl. — spindlar. Ett
slags spindel af Lockdjuren, gråbrun ofvan,
inunder hvit, med ofantligt långa ben; sitter hela
dagen stilla på någon vägg. Phalangium Opilio.
— Kallas äfv. Locke, Helga Högben.
VÄGGSPRINGA, f. 4. Springa på en vägg.
VÄGGSTUSSARE, m. B. Se Väggur.
VÄGGSÄT, n. B. Fog emellan tvenne stockar
i cn trävägg.
VÄGGUR, n. B. Pendelur, upphängdt på en
vägg, cller uppsatt i ett emot väggen stödt fodral
af trä.
VÄGGÖRT, f. 3. Växten Parictaria
ofTici-nalis.
VÄGHÅLLNING, f. 2. Allmänna vägars
underhåll.
VÄGKARTA, f. 4. Karta öfver de större
vägarna i ett land.
VÄGKORS, n. B. 4) Kors, upprest invid en
väg. — 2) Se Korsväg.
VÄGKOST, m. sing. Se Malsäck.
VÄGLAG, n. B. Vägarncs tillstånd med
afseende på lättheten att befara dem. och till följe
af årstid eller väderlek. Godt, dåligt v. [-[Väge-lag-]-] {+[Väge-
lag-]+} .
VÄG LAGNING, f. 2. Vägs iståndsättande.
VÄGLEDA, v. a. 2. 4) Följa med någon och
visa vägen. — 2) (fig.) Gifva ledning (för ens
studier, uppfostran, beteende, förfarande). V. en
i studier. Ull dygd. — Syn. Leda, Handleda.
— V. sig, v. r. 1) Leta sig väg fram. — 2)
(lig.) Leta sig fram till upplysning i en dunkel
sak, till utredning af något inveckladt, o. s. v. —
Vägledande, n. 4.
VÄGLEDARE, m. B. — ARINNA, f. 4. En,
som vägleder. Säges både egentl. och figurligt.
VÄGLEDNING, f. 2. 4) Handlingen att
vägleda. — 2) Upplysning, underrättelse, hvarigenom
man vägledes. Delta Ijenar Ull v. — Syn.
Ledning, Handledning.
VÄGMÅTT, n. B. 4) Mått till bestämmande
af vägs längd. Mil är ell v. — 2) Verktyg, som
dertill brukas, t. ex. Stång.
VÄGMÄTARE, m. B. i) Person, som mäter
väg. — 2) Verktyg, som dervid brukas.
VÄGMÄTNING, f. 2. Mätning af vägars längd.
VÄGMÖTE, n. 4. 1) Möte på väg. — 2) Se
Vägskilnad.
VÄGNAR, vanggnarr, pl. 2. (af Väg; enligt
Ihre af moes.göt. Viko, t. wegen) Brukas endast
i uttrycket: På v. med åtföljande genitiv eller
pron. poss.. hvilket betyder: I namn, för räkning,
o. s. v. På konungens, hans, mina v., i
konungens. hans, mitt namn; för konungen, honom,
mig. På hvars v.? Pä egna och kamraters v.
På embeles v., i och för cmbetet. På helsans
v., i och för helsan. (Föråldr.) Vida v., ganska
mycket, t. ex.: Vida v. öfvergå någon.
VÄGNING, f. 2. 1) (aktivt) Se Vägande, I.
— 2) (neutralt) Rörelsen, då något väger. Se
Väga, II, bem. 4 o. 2.
VÄGNING, f. 2. II. Vägs banande.
VÄG- OCH BROBYGGNAD, m. 3.
Anläggandet af vägar och broar.
VÄGPENNINGAR, m. 2. pl. Afgift till vägs
underhåll, af vägfarande eller af dem, som bo i
ett distrikt.
VÄGRA, v. a. 4. Afslå en något, cj bevilja,
ej mcdgifva, ej tillåta, neka sitt bifall till. V.
någon pass. Del kan ingen v. honom. V. sill
bifall. V. all lyda. Han v-de all emotlaga
penningar. V. sig något, cj tillåta sig, neka
sig något. — Brukas ofta absolut, t. cx. Han v-r.
(Sjöt.) V. i vändningen, säges om elt fartyg, då
det vid slagvändning ej vill gå genom vinden. —
Vägrande, n. 4.
VÄGRAN, f. sing. indef. Vägrande, nekande,
afslag.
VÄGRIDDARE, m. 3. (skämtv.) Slråtröfvare.
VÄGRÖDJNING, f. 2. Marks upprödjning för
banande af väg.
VÄGS. Till v., se under Väg.
VÄGSKILNAD, m. 3. Ställe, der en väg delar
sig i två eller flera.
VÄGSKÄL, n. B. (af Skäl, fordom äfv.:
skilnad) Se Vägskilnad. [Vägaskäl.]
VÄGSMUTS, m. sing. Smuts på vägar.
VÄGSTOLPE, m. 2. pl. — stolpar. Se
Vägvisare, bem. 2.
VÄGSTRÄCKA, f. 4. Se Vägstycke, 4.
VÄGSTYCKE, n. 4. 4) Slycke af cn väg.
Jag hade redan hunnit ett godt v., då... —
2) Stycke af en väg, som någon är förpliglad att
underhålla.
VÄGTISTEL, m. 2. pl. — tistlar. En
tistel-art vid vägar, med röda blommor. Carduus
lan-ceolatus.
VÄGTULL, m. 2. Vägpenningar af vägfarande.
VÄGVISARE, m. B. 4) Person, som visar
vägen. — 2) Upprest sten, pelare, stolpe o. s. v.,
med påskrift, som utvisar vägen för resande. —
3) Hvarjehanda tecken, som ulvisar något. — 4)
Titel på vissa böcker, som innehålla underrättelse
om vägarna i ett land, eller handledning i
vetenskap, konst, yrke o. s. v. — B) (sjöt.) Block,
kau-scr cller klot, som äro anbragta på flera ställen i
tacklaget, att leda löpande ändar.
VÄGVISNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
visar någon vägen. — 2) Se Vägledning, bem. 2.
VÄGVÅRDA, f. 4. Örten Cichorium Inlybus,
af hvars rötter cikoriekafle bcredes.
VÄGÖRT, f. 3. Örten Herniaria glabra, vid
vägar, med små gröna blommor.
VÄJA, v. a. o. n. 2. (förut Vägia, af Väg) 1)
Gå eller åka så, alt rnan undviker någol. F.
stenar, pussar. V. för en vagn. — 2) (fig.
fam.) Undvika, sky. Han väjer mig. Han väjer
intet.
VÄKT, vä’ckl, c. 3. (af Vaka) Vissa timmar
af nalten, indelade till vakthållning. Grekcrne
indclle nalten i Irenne v-cr. [Väckt.]
VÄKTARE, m. B. 4) En som vakar, för att
hålla vakt. — 2) Vaktkarl, som vakar, för alt
utropa nattens timmar och hålla vakt. V., hvad
lider tiden? (Fig.) En v. på Zions murar, en
andlig man, prest. — Bildar sammansättningarna
Nattväktare. Tornväktarc. [Väckt—.]
VÄKTAREROP, n. S. Rop af nattväktare, då
han utropar någon timme.
VÄL, adv. 1) Godt, rätt. Göra v., göra godt;
äfv. göra cn tjenst, vara till nytta. Göra v.
emol någon. Den v. gör, honom v. går. Jag
länkle göra v. Ni gör v., om ni tiger, det är
bäst, att ni tiger. Vilja cn v., önska ens lycka
och söka att främja den. Taga v. upp, ej finna
sig stött af hvad någon yttrat. Må v., befinna
sig vid helsa. Vara ell. hålla sig v. med, vara
i godt förstånd med. Vara ell. slå v. hos
någon, stå i gunst hos honom. Han är v. vid
hofvet, i det huset, står i nåd vid hofvet. är
god vän i det huset. Han är v. Öfver allt, är
af alla omtyckt. Det är v. dem emellan, de äro
goda vänner; äfv. älska hvarandra. De voro
ovänner, men nu är det v. igen, men nu äro
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
