Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om ordlekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till ordlekar. Det ofrivilliga missförståndet kan också draga
med sig ändring i språkformen, såsom då bibelspråket »Ho
sig sätter mot överheten, han sätter sig mot Guds förordnande»
blev oriktigt återgivet av allmogebarn, som enligt sin
hembygds dialekt förstodo »ho» som »hon» och därför läste
upp: »Hon sig sätter sig mot överheten, och han» etc.
Men misstydandet kan vara avsiktligt, och då uppstår
en verklig ordlek, som t. o. m. kan vara ganska god, t. ex. då
den ger lämpligt »svar på tal». En drucken karl raglar fram
till droskstation och frågar en kusk: »Kan ni köra mig till
Storgatan 8?» – »Nej», svarar kusken, »jag har ingen sele
som passar.» En prins, som hade ovanan att bruka »han»
som tilltalsord, besåg de särskilda institutionerna vid ett universitet;
i anatomisalen finner prinsen en student sysselsatt
med att dissekera ett lik, tittar på litet grand och säger nådigt:
»De’ där tycker han väl inte om?» Varpå studenten svarar:
»Han tycker ingenting, för han ä dö’ som en torsk.»
Av liknande slag är en tysk skolhistoria. Läraren säger förtretad
till en pojke: »Wir sind ein Esel!» och pojken svarar:
»Ich meinerseits reserviere mich.» Men det bästa i denna
väg berättas från en fransk skola. Till inträde anmäler sig
en halvvuxen gosse. Rektorn är ej vid humör och tycker,
att gossen ser dum ut, men ber honom följa med till ett annat
rum, där kunskapsprövning skall anställas. Medan de
gå, säger rektorn: »Traduisez, en latin: Je suis un âne», och
gossen replikerar ögonblickligt: »Asinum sequor» (»Jag
följer en åsna»). Att pojken så behändigt förstod att begagna
sig av dubbeltydigheten i »suis», skall ha slagit an på
rektorn, så att han tog emot honom utan vidare examen.
Vi ha sett, att i de anförda fallen (och med dem jämförliga)
beror frågan: »ordlek eller icke?» helt och hållet på
tillvaro eller saknad av avsikt, d. v. s. på den talandes medvetande
av dubbeltydigheten. Likväl får det väl medgivas,
att åtskilliga tvetydigheter, som påstås från början ha blivit
sagda i ren enfald och oskuld, sannolikt ha blivit utfunderade
av någon skämtare. Så t. ex. den gästfria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
