Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kontamination
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi);[1] och i verbens böjning hålla snarlika nybildningar på att
utbreda sig, t. ex. svalde till svälja (efter valde till välja),
dög till duga (efter sög till suga, ljög till ljuga), löd till lyda
(efter bröt till bryta o. d. eller efter ljöd till ljuda) och det
alldeles likartade betöd till betyda, där likväl danskans föredöme
kan ha gjort mycket till; jfr också supinet slått till
slå (efter fått till få o. d.). Av böjningsformer, som lokalt
och individuellt uppträda i nutida svenska, kunde långt flera
anföras såsom exempel på ofrivillig kontamination; i de flesta
av dessa fall tror emellertid den talande eller skrivande,
att den språkform, han begagnar, är riktig. Önskar man få
ett typiskt exempel på huru enkla ord kunna kontamineras
mot den talandes vilja, när han är i stark sinnesrörelse,
kan jag anföra följande. Kung Karl XV fick en gång,
när han var på resa i en avlägsen landsort, infallet att
uppsöka en där bosatt tjänsteman, som han kände. Mannen
blev perplex av det höga besöket och presenterade i
hastigheten »Min hu!» Denna sammanblandning av fru och
hustru lär ha roat kungen så mycket, att han någon tid
efteråt, när han åter träffade samme man, skrattande frågade:
»Nå hur står det till med din hu?» – Å andra sidan kan det
förekomma fall, då ett ord från riksspråkssynpunkt tyckes
vara kontaminerat, men väl snarast är att uppfatta såsom
dialektiskt. När t. ex. Heidenstam, Folkungaträdet II,
357 skriver »klorna kraspade mot stengolvet», så kan den,
som ej förut anträffat verbet kraspa, lätt antaga det vara en
kontamination av »krafsa» och »raspa» (jfr även »skrapa»),
men Rietz’ dialektordbok visar oss, att verbet är hävdvunnet
i sydsvenska bygdemål.
I avledda ord inträda flera möjligheter till sammanblandning,
även inom skriftspråket. Särskilt torde detta gälla
adjektiv på -ig och -lig (samt av dem bildade adverb). I Skåne
har jag både i tal och (fast mera sällan) i skrift funnit,
att t. o. m. bildade personer bruka formen öppenhjärtlig i st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
