Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om s. k. subjektlösa satser i svenskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med dig, med hälsan, med affärerna? Av tyskeri och bokspråk
smakar synonymen det förhåller sig. Enkelt och vardagligt
klingar: Hur ä’ de’ me’ dej? men uttrycket får en poetisk, något
ålderdomlig klang om med dig utbytes mot enkel dativ,
såsom då Orvar Odd spörjer sin sårade fosterbroder:
Hur är dig, Hjalmar? eller då Stagnelius i Martyrerna
låter Perpetua fråga: Hur var det dig, Felicitus, när hjässan
ur dopets vågor segrande du höjde... ? eller då Runeberg
i Vårt land utbrister: Här är oss ljuvt, här är oss gott!
Ett och annat av de anförda exemplen kunde likaväl
eller snarare anses uttrycka begreppet förhållande. Till
gränsområdet kunna också räknas sådana fraser som: Nu
gäller det ditt liv, här kommer det an på duglighet, ävensom
satser, som angiva utsikt, t. ex.: Det ser bedrövligt ut för
oss, det artar sig till krig o. s. v.
De subjektlösa satser, som uttrycka ett förhållande,
äro för övrigt av många slag och torde vara de svåraste att
ordna och överskåda. Här må det nu vara nog att påpeka
de satser, som angiva den talandes totalkänsla av en
situation, t. ex. de Tegnérska verserna: Ack, det var
skönt uti min ungdoms dalar! och Det är lustigt på stormande
hav, ävensom vissa satser, som angiva tillgång eller
brist, t. ex.: Här är gott om starka karlar, men här är ont
om kloka karlar. Det är klent med förtjänsten. Det räcker
med det, jag har o. s. v.
Delvis komma dylika satser att tillhöra den klass, som
tyska grammatici kallat existentialsatser, d. v. s. sådana, som
utsäga, att något är till eller är tillstädes (finnes förhanden),
och till vilka man, om man vill vara konsekvent, måste räkna
dem, som utsäga, att något finnes i tillräcklig eller otillräcklig
mängd eller alls icke. Vad särskilt angår konstruktionerna
det finnes, det gives, det saknas, det fattas, det behöves,
det tarvas med substantiv, så gäller för nysvensk uppfattning
det följande substantivet som subjekt. Annorlunda
är det med tyskans es gibt, es fehlt, franskans il y a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
