Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om vikingatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beröringen med västerlanden att införas bland dem först i de av
nordbor grundade rikena på de brittiska öarna. Konungarna
i Dublin äga till symbol av sin makt »Carlus’ svärd»;
namnet Carlus (av Carolus) visar på Karl den store, konungamaktens
yppersta representant; dennes namn har f. ö. i
de slaviska språken kommit att (i något förändrade former)
användas i betydelse »konung». Också konungen på Man
har ett svärd till sinnebild av sin värdighet, och ännu användes
ett sådant (sannolikt på 1100-talet förfärdigat)
»rikssvärd» vid högtidliga regeringshandlingar på ön. Även
de nordiska härskarna på Hebriderna och i Northumberland
tyckas ha burit svärd till tecken av sin värdighet. Denna betydelse
av svärdet hava nordborna upptagit från det
karolingiska riket. Också överräckandet av ett svärd till jarl eller
konungason vid förlänande av områden (såsom redan i
Harald Hårfagres saga och i första sången om Helge Hundingsbane
str. 8) beror på frankiska inflytelser.
Harald Hårfagres stat förberedes dels genom den maktutvidgning
över flera fylken, som hans förfäder, i synnerhet
hans fader, Halvdan Svarte, företagit, dels genom den sammanslutning
mellan krigare från olika norska landsändar,
som ägt rum under vikingatågen, framför allt vid grundandet
av ett norskt rike (med »Turgeis» såsom konung) i Irland år
839 och under de följande årens strider mot danskarna om
herraväldet på ön. Förebilder till sammanförande av ett
stort rike hade Harald i Karl den stores och de angelsaxiska
konungarnas verk, där med territorialutvidgningen också
följt ökande av konungens anseende, makt och rättigheter.
I nära anslutning till professor J. E. Sars (Norsk. hist.
tidskr. 1872) framställer B. de nyheter Harald införde. Att
Harald »fråntog bönderna deras odal» (Heimskringla), tror
B. endast ha gällt de erövrade fylkena, ej H:s arvland, Viken
och Ringerike; från dessa landsdelar gick heller ingen
utvandring till Island. Att konungen gjorde sig till ägare
av odalen, kan ej betyda annat, än att han stadgade och
utkrävde grundskatter; något länsväsen eller något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
