Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rytmen och fantasien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
takten: tydningarna gå (åtminstone skenbart) i fullkomligt
samma takt som vagnsbullret: tung och långsam eller lätt
och rask. Alltså: då ljudserien omformas till ord, som bilda
en mening, låter man ljudens antal, längd och betoning vara
oförändrade. Men för att få verkliga språkljud måste man
ändra, liksom »förtydliga», ljudens klang, deras »kvalitet».
Dock söker man härvid så mycket som möjligt ansluta sig till
det verkligen hörda ljudet; jag erinrar särskilt om
»bergslagskärran» i Uppland: när den gnisslar i uppförsbacken,
slutar tydningen med ett utdraget i (stå varann bii!), medan
däremot skramlet och rasslet i utförsbacken ganska troget målas
med ljuden och ljudförbindelserna slarv, ar, ’a, varv (än
slarvar de’ sta’ ett varv!).
Upprepandet av samma mening är en väsentlig egenhet
för alla dylika »tydningar»; jag har i regeln upptagit var
mening blott två gånger, men vanligen brukar den omtagas
mycket oftare. Upprepandet är också ett nödvändigt villkor
för åstadkommandet av en tillräcklig likhet med de iakttagna
ljudserierna, ty dessa tyckas ju komma igen åter och åter,
så länge förutsättningarna äro desamma.
Men i det formella sammanhanget mellan de verkligen
hörda ljuden (av vagnsrasslet) å ena sidan och den
»förtydligande» satsen å andra sidan återstå ännu några oklara
punkter. Man tycker visserligen, att de hörda ljuden bilda serier,
av vilka var och en till sin längd noga motsvarar den sats,
som man bildar för att återgiva serien. Men finnes denna
ljudens indelning i från varandra bestämt skilda serier redan
och för sig? är den objektiv? Eller uppfatta vi ljuden
serievis på grund av någon egenhet i vår själ och våra sinnen?
är indelningen blott subjektiv?
Och vidare, är den skillnad, vi göra mellan starkare och
svagare betonade ljud (i viss mån också mellan långa och
korta), objektiv eller subjektiv? Eller för att sammanfatta
allt detta i en fråga: Är den rytm, som vi tycka oss höra,
utifrån given, eller ha vi själva bildat den eller åtminstone
modifierat den?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
