Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta. Af Henrik Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 23
som hennes ryggade ej tillbaka för
dylika hinder. Eti af hennes förtrogna
vänner, den lärde och fantasirike kaniken
Mattias, hvilken såsom hennes andlige
lärare utöfvat stort inflytande på hennes
utveckling, hade på latin författat en
bibelparafras, ett egendomligt arbete,
fylldt både af skolastiska
spetsfundigheter och af en mystisk känsloglöd.
Detta märkliga arbete — eller
åtminstone början af det — lät Birgitta
öfverflytta till modersmålet. Äfven andra
arbeten blefvo sannolikt på hennes
föranstaltande öfversatta, och då skriftliga
öfversättningar ej medhunnos, tyckes hon
hafva låtit någon språkkunnig klerk
muntligen tolka den latinska texten.
Såsom from katolik företog hon
talrika pilgrimsfärder. Förmodligen
besökte hon först de svenska helgonens
grafvar, därefter tyckes hon och hennes
make till fots hafva vandrat den långa
vägen till Nidaros i Norge, där den
helige Olofs reliker förvarades.
Slutligen beslöto de sig för — såsom förut
Birger Persson — att besöka S. Jakobs
graf i Compostella. På återvägen
sjuknade Ulf af öfveransträngning i den
franska staden Ärras. Han tillfrisknade
väl så mycket, att han kunde anträda
hemfärden, men icke långt efter det han
kommit till sina gods i Östergötland
afled han endast fyrtiosex år gammal i
Alvastra kloster, där han tänkt få sluta
sina dagar såsom munk.
Pä Birgitta tyckes detta dödsfall haft
en nästan förkrossande inverkan. Nu
slets det sista bandet, som hållit henne
kvar vid världen. På dödsbädden hade
Ulf tryckt en ring på hennes finger och
bedt henne bära denna såsom en
uppmaning att ständigt bedja för hans själ.
Men endast några få dagar efter
dödsfallet strök hon ringen af sitt finger, och
då man förundrade sig öfver den
kärlekslöshet, som detta tycktes bevisa,
svarade hon: »När jag begrof min man,
begrof jag med honom min jordiska
kärlek, ty ehuru jag älskat honom såsom
min egen själ, önskar jag ej att ens med
en örtug mot Guds vilja återköpa honom
lifvet. Så länge jag bar denna ring, var
den mig liksom en börda, emedan jag
då erinrade mig ali svunnen glädje. Men
nu skall min själ rikta sin kärlek endast
till Gud, och därför vill jag glömma
både ringen och min make.»
Det har sagts om skalden, att han
behöfver »sorgens gåfva» för att lära sig
dikta sina sånger, och det var denna
tunga gåfva Birgitta nu mottog. »Ditt
hjärta — yttrade hon sedermera en gång
om sig själf — var kallt och hårdt
såsom stål, det fanns däruti blott en liten
gnista, men hon föll uppå ett
svafvel-berg, då världen gick dig emot och din
make. dog.» Det var denna sorg, som
gjorde Birgitta till skald.
Då hon några dagar efter mannens
frånfälle — berättar legenden — stod
bedjande i kapellet, fattades hon af
hänryckning, och i extasen såg hon ett
glänsande moln, och ur molnet hörde
hon en röst, sägande: Kvinna, hör mig.
Hon blef skrämd, och fruktande att allt
endast var en gyckelbild, flydde hon till
sin kammare, biktade och tog
nattvarden. Sarnma syn upprepades ytterligare
tvenne gånger. Den tredje sade
gestalten: »Frukta dig icke, ty jag är alltings
skapare och kan icke bedraga. Jag
talar till dig icke blott för din egen skull
utan för de öfrigas frälsning. Hör hvad
jag säger, och gå till magister Mattias,
din biktfader, hvilken förstår att skilja
sanningens och lögnens andar. Säg
honom från mig det, som jag säger dig,
emedan du är min brud och
förbindelseleden mellan mig och människorna. Du
skall höra och skåda andliga ting, och
min ande skall dröja hos dig ända till
din sista dag.»
»Du är min brud» — det var denna
tanke, som blef gnistan på svafvelberget!
Förut hade Birgitta väl haft underbara
drömmar och äfven visioner, men de
hade varit tillfälliga och utan samband
med hvarandra. Nil blefvo dessa uppen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
