fyrſt vil iac þik ſighia
huru þik æru andelik
vnderſtandilſe gifin ſea
oc hora ſumi hafþo
þan halghanda ſua at
þe viſto timan ſum
profetin ſaghe til konunge
þan dagin koma
ſandeboþan oc mange viſto
huat pew fkulle fuaras
fyr æn pe talapo fumi
vifto oc vtan mana
ky-nilfe fuma pewz par
värö lifande ælla do|le
oc vifto J>efyr æn ftipin
byriadis huru hon
æn-dapis |)ik ær eg mer
lofat at vita æn fe oc
hera andelika oc apte
py fighia/ eg oc vita
huat Jie æru lifande ælla
depe pot pem bius
fkrifa pik æru fiarre eg
oc huat jie vilia lypa
alla gøra pe pat hera
hafpe pu vitit at
ko-nungm ville eg lypa
pa hafpe pu egi varit
fua væl viliugh honu»;
alt apte J)y pu hørpe
at figha pot huaro at
konungi pat for fmape
oc burtkaftape pa fkal
annar kon«»ge pat for
hepar taka oc vælnytia

Först vill jag säga
dig, huru dig är gifven
andelig insikt att se
och höra. Somliga hade
den helige ande, så att
de visste tiden, såsom
profeten sade till
konungen: den dagen
komma sändebuden;
och många visste hvad
som skulle svaras förr
än de (frågande) talade;
somliga visste ock utan
upplysning af
människor, hvilka som voro
lefvande eller döda; och
visste, förrän striden
börjades, huru den
skulle ändas. Men dig
är ej mer tillåtet att
veta, än att se och höra
andeligen och tala
därefter; men icke att
veta, om de äro lefvande
eller döda, då dig
bjudes att skrifva till dem,
som äro fjärran från dig,
och om de vilja lyda
eller göra det de höra.
Hade du vetat, att
konungen icke ville lyda,
då hade du icke varit
så välvillig mot honom,
efter det du hörde
sägas. Hvarsom
konungen försmåddeoch
bortkastade det, så skall
en annan konung taga
det för en heder och
väl nyttja det.