Ord och Bild / Första årgången. 1892 / 56 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett parti piket. En teckning ur lifvet af Mathilda Roos - Strandbilder III och IV. Af A. T. Gellerstedt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spelbordet såg jag Agnes’ ädla profil,
som aftecknade sig likt en kamé; jag
såg den mjuka, litet framåtböjda
gestalten, de fina händerna, som behagligt och
stilla handskades med korten, jag hörde
den välljudande stämman, som trots de
snäsor, fadern i likhet med alla gamla
kortspelande herrar då och då gaf henne,
aldrig förlorade sitt milda tonfall.

Senare på aftonen, då vi efter ännu
ett långt samtal skildes åt och räckte
hvarandra handen till godnatt, sade jag
med något osäker stämma:

— Tack för denna dag. Du har i afton
låtit mig få se någonting, som jag inte
ofta ser, någonting som jag kallar stort.

— Någonting stort? upprepade hon
förvånad. — Här, hos mig, hvad skulle det
vara?

— Jo, någonting som till det yttre är
mycket obetydligt, mycket prosaiskt, ja
som många rent af skulle kalla tarfligt.
Jag menar: ett parti piket.

Hon betraktade mig förundrad; så
rodnade hon lätt, och tårarna stego henne i ögonen.

— Ja, du har kanske rätt — svarade
hon stilla. — Jag tror nog, att om vi vilja
finna sanningen, böra vi alltid söka efter
det, som är litet, i det, som är stort, men
ännu mera efter det stora i det lilla.
Tack för den lärdomen!

Vi omfamnade hvarandra ännu en gång
och skildes därefter för att hvar och en
på sitt håll gå till hvila.

Men ännu länge innan jag somnade,
ja, äfven sedan i drömmen, följde mig
Agnes’ ljufva bild och tanken på den
lilla vattendroppen, som speglar naturens
skönhet, den enkla, anspråkslösa gärningen,
som i sig gömde så mycken sann
själsstorhet, så mycken ädel själfuppoffring:
ett parti piket.

Strandbilder.

Af A. T. Gellerstedt.
———
III. De te sig som sammet bergen, så mörkt och så fint ändå, mot aftonens gyllne himmel ined rosiga strimmor på. En kåre, den sista, somnar på blänkande viken af; ett följe af stora måsar drar tigande mot sitt haf. På jakten ha seglen slaknat, det röker ur trång kabyss; på skepparens lilla dragspel står hela vår trakt och lyss.		IV. Nu spetsa de sina öron båd’ pilar och sälg och al; i vassen stå strån i klungor men komma sig ej i tal. Jag gör som de andra, tiger, och lyss efter vet ej hvad; jag anar ett hvin af vingslag från änder, en snörrät rad. Det gnisslar af årtag, fiskar’n ror bort till sin skönas strand och ritar på skogens spegling ett skimrande silfverband.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>