Ord och Bild / Första årgången. 1892 / 59 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Venedig. Några intryck från lagunernas stad af Tor Hedberg. Med 5 illustrationer efter teckningar af E. Kirschner och G. Schönleber

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gata. I Venedig har man gått till väga
på ett annat sätt; där har man först
byggt sina hus, hvar och en på det
ställe, där han fann för godt, och där
det så händelsevis uppstod mellanrum
mellan husen, där blef det en gata. —
Men så fingo de själfva behof af något
stort och ljust, af fri rymd, af räta linier,
och så skuro de ut en väldig rektangel
ur de sammangyttrade husen, omgåfvo
den med alstren af sin i gränderna
samlade rikedom, — af sin storslagna
praktlystnad, sin ödslande frikostighet, sin från
Österlandet lånade fantasi. Så uppstod
Piazza S. Marco, ett torg lika enastående
som de omgifvande gränderna, — på
trenne sidor inneslutet af Procuraziernas
ståtliga arkader, pä den fjärde af kyrkan
S. Marco, ett byzantinskt marmortempel,
och så förbi Doge-palatset öppnande sig
ut emot Adriatiska hafvets vida, blåa
yta. — Piazza S. Marco är den stora
medelpunkten i grändernas Venedig,
liksom Canale grande den breda floden i
kanalernas Venedig.

Gata i Venedig. Teckning af G. Schönleber.

Men äfven där möter man samma
motsättningar. — På Canale grande, där man
endast ville se ståtliga gondoler,
praktfulla som de omgifvande palatsen, fyllda
med män och kvinnor af den art, som
Veronese älskar att framställa, vimlar
det nu af de moderna gondolerna, så
vackra och smäckra till sin form, men
sa tröstlöst, enformigt dystra till sin färg,
svarta som likkistor, — där gondoliererna
frakta omkring främlingar från alla
världens kanter och med hög röst ropa upp
namnen på de gamla palatsen, sotn större
delen af året stå med slutna
fönsterluckor. — Och på Piazza S. Marco slår
kontrasten ännu starkare i ögat.
Dogepalatset står tomt och öde, tjänar
numera blott till att förevisas för
främlingar, och under de ståtliga arkaderna
sitter den möderne venetianaren,
draperad i sin trasiga mantel, och spanar sig
omkring, hvilken oförsiktig nykomling
han uppsluka månde. — Det praktfulla
S. Marco är tiggarnes hemvist, och det

59 —

gör ett egendomligt intryck att se dessa
i trasor klädda gestalter under dessa
palats, på hvilka slösats ali den prakt,
som mänsklig uppfinningsförmåga kunnat
åstadkomma. — Men hvad som försonar
motsättningen och gör att intrycket icke
blir skärande, hvad som till och med
kastar ett humoristiskt skimmer öfver
det hela, är den obekymrade trygghet,
den eländets grandezza, hvarmed dessa
gestalter upptaga och fylla sin plats. De
sitta icke där på nåder, de äro hemma
där, uppträda med en ägares säkerhet,
skrika och sjunga med full hals, om det
så behagar dem, tränga sig fram genom
folkströmmen, bjuda eller rättare sagdt
skrika ut sina tjänster, — glada och
belåtna, som om de vore på fest. — Piazza
S. Marco är som en väldig högtidssal,
där det hålles fest för tiggare; men den
som egentligen består festen är solen,
som lyser med sydländsk glans större
delen af året. — Drager den sig in i
moln och sända molnen regn, blir festen
onekligen en smula störd, men då draga
sig gästerna in under arkaderna och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>