Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Werenskiold och Thaulow. Af Richard Bergh. Med 2 porträtt efter teckningar af Chr. Krogh och 16 bilder efter taflor och teckningar af Erik Werenskiold och Fritz Thaulow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 125 -
’Borta pä logen har jag liggande tvä oxskrof till dig, dem får du taga, sade soldaten.
Teckning (ill iDe Ire kungadöttrarna i berget det bli»
af Erik Werenskiold.
mer. Det bör se ut för oss, som om
han tecknar lifvet i ett land, som han
känner utan och innan, och ger ännu
trovärdigare underrättelser därifrån än de
tecknare, som de stora illustrerade
tidningarna sända till tropiska trakter, gifva
oss om de aflägsna orter, som vårt öga
icke har sett och vår fot icke beträdt.»
Och detta gör just Werenskiold. Intet
är mer olikt »Tusen och en Natts»
orientaliska trollprakt än Werenskiolds
teckningar. Intet ligger oss och vår egen
nordiska natur närmare än de. I dem
rycker sagovärlden oss alldeles in på
lifvet, ibland nästan ängslande nära, så
att strupen ett ögonblick snöres
samman; men i nästa stund upplöses
ängslan i saligt löje, det var ej så farligt.
Vid Werenskiolds hand vandra vi trygga
in i denna fantastiska värld af jättar och
troll och älfvor och kungar och
lefnads-glada prinsessor och krokryggiga
käringar och djur med människors tankar,
i denna värld, i hvilken vi känna, att vi
varit en gång förut, i hvilken våra barna-
års hemligaste intryck och drömmar
finnas lefvandegjorda med ali sin friska
doft från fordom. Här bli vi åter till
barn. Med stora uppspärrade ögon se
vi våra gamla bekanta från sagorna
komma emot oss igen, så kroppsligt lefvande,
att vi kunna räcka ut handen och ta på
dem, alla dessa kära väsen, dubbelt kära,
när de förstå att samtidigt tjusa och
skrämma oss. Jättar och troll le sitt
breda, illmariga löje, mot hvilket vi
dragas, fast hjärtat redan sitter darrande som
en förskrämd liten fågel i halsgropen på
oss. Kungarne, godmodiga bondkungar,
med krona på hufvudet, hermelinsbräm på
nattrocken, tofflor pä fötterna, stå med
pipan i munnen ute på förstukvisten för
att taga emot oss, medan bakom deras
breda rygg skymta guldhåriga
prinsessor lockande och leende, tyst
uppmanande oss till ett eller annat stordåd,
genom hvilket vi kunna skaffa oss rätt
till att kyssa deras rosiga munnar eller
att slumra sött i deras famn med
drömmar om att en gång vid uppvaknandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
