Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur kampen om Afrika. Af Hans Emil Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 156 -
och så locka denne i fällan och bemäk- fått den allra största aktning. Emins
tiga sig hans ammunition, vapen och passivitet under dessa upprörda månader
förråd. Det synes äfven, som om åt- kan han dock med sin handlingskraftiga
skilliga trädt i förbindelse med de nu natur icke förstå; han tillskrifver den
anryckande madisterna i afsikt att köpa obeslutsamhet; och dock synes det, som
sig försoning med dem genom att ut- om det varit den enda möjliga taktik
lämna Emin, Jephson, Stanley och hans bland ett folk, där absolut ingen fanns,
följeslagare åt dessa. Det finnes väl ät- på hvilken man säkert kunde lita.
Svå-skilliga officerare, som äro Emin trogna, rare anmärkningar har han mot Emin
men de våga ej öppet taga hans parti, vid den korta skildringen af
återmar-och en stor mängd står vacklande och schen, och åtskilliga föga älskvärda drag
uppträder ena dagen till förmån för ho- af Emin anföras här. I någon mån torde
nom, andra dagen emot honom. Sol- de dock kunna förklaras af en bitterhet
daterna synas i grund och botten mest i lynnet, hvilken ingalunda torde anses
lita på Emin men ledas dock af sina orimlig hos den, som ser tretton års crägna
officerare och tro alla rykten. mödor tillspillogifna, som stått i en svår
Det är madisternas anfall, som slut- pliktkollision, kännande sig, trots ali
otack-ligen räddar Emin och Jephson. Det samhet, förräderi och nedrighet af sitt
till-gör tydligt för alla, att Kartum verkligen bakablifna folk, dock moraliskt skyldig att
fallit och att ingen väg mera finnes åt ej öfvergifva dem. Om man bortser från
det hållet, det drifver förvirringen till Stanleys och Jephsons reflexioner och
dess höjdpunkt, och soldaterna börja hög- blott fäster sig vid de handlingar af.Emin,
ljudt fordra Emins återinsättande i sin som de omtala, skall man likväl finna
myc-värdighet. Den 17 november öppnas ket litet, som ärägnadtatt minska den höga
fängelsets portar, och de två européerna tanke man hittills haft om denne man.
lämna Dufilé och begifva sig till Våde- Han är en sann lärjunge af Gordon, en af
lai, hvarifrån de vid den delvis osanna dessa fullständigt osjälfviska
kulturarbe-underrättelsen om de norra stationernas tare, som ändå ej äro så alldeles
säll-fall få draga sig ned till Tunguru. Här synta. Stanley, mannen med den
oböj-får Jephson den 26 januari 1889 mottaga liga järnviljan, är, utan att hans stora
ett bref från Stanley, dateradt en vecka förtjänster därigenom förringas, en man
förut en dagresa från Albert Nyanza, och af annan art. Och de två hafva ej
förhan begifver sig strax åstad för att möta stått hvarandra.
sin chef. Från Stanleys egen skildring Jephson lika väl som Stanley dömer
är det följande bekant. hårdt om det civilisationsarbete, som
Jephsons skildring är hållen på ett egyptiska regeringen under Gordon och
klart och faktiskt sätt, i en mälande och sedermera under Emins ledning utfört
ledig stil och röjer en vaken och snabb i Ekvatorialafrika. Med allt erkännande
iakttagelseförmåga, ett säkert omdöme, af dessa mäns ädla afsikter och
oför-en gentlemans uppfattning och en orädd, tröttade arbete, anse de, att det material,
energisk och fast karakter. Man följer som de haft att arbeta med, varit allt
med största intresse hans framställning för uselt för att något därmed skulle
af de spännande tilldragelser, i hvilka kunnat uppnås och att det i själfva
ver-han var invecklad, då hans lif ofta hängde ket icke varit någon förlust för
civili-på ett hår. Hans långa och förtro- sationen, att det egyptiska väldet i Sudan
liga samvaro med Emin, hvarunder de och Ekvatorialafrika gått under. Den
delade ljuft och ledt med hvarandra, har enda följden för infödingarne af
det-kommit honom att noga lara känna denne samma skulle varit, att de fingo betala
märklige man, och han har för honom stora afgifter af sina produkter för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
