Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur kampen om Afrika. Af Hans Emil Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plan och kommit hit med sitt flaggskepp
och tre krigsskepp för att hindra den.
Först för sent upptäcker han d:r Peters’
ångbåt, och han kan blott hindra, att
expeditionens bytesvaror landsättas; de Peters
sedan kan förskaffa sig från Lamu äro ej
gångbara i Massailänderna. Härigenom
kom, säger dr Peters själf, hans expedition
att antaga »en karakter, som väsentligen
skilde sig från de normala afrikaresornas».
Och däri få vi hoppas han säger sant.
Expeditionen delas i två afdelningar.
Eftertruppen skall kapten Rust på båtar
föra uppför Tana. Dess afmarsch
fördröjes emellertid, och expeditionen
kommer blott att bestå af förtruppen under
d:r Peters’ ledning. Den utgöres af
d:r Peters och löjtnant Tiedemann, 12
somalisoldater, 60 bärare och några
kvinnor och tjänare samt några kameler, som
dock snart stupa. Och med dessa 12
soldater skall d:r Peters undsätta Emin pascha!
Oförfäradt beger han sig i väg. Då
han ej har gångbara bytesvaror att köpa
lifsmedel för, måste han med våld taga
sådana. Hela hans skildring är också
från början till slut en redogörelse för
huru han skaffar sig anledningar till strid
med de folk, genom hvilkas område
han tågar, huru han skjuter ned dem,
bränner deras byar, tager deras säd och
boskap såsom krigsbyte och »befriar»
deras slafvar för att använda dem som
bärare. Och liksom det ej vore nog
åskådligt framställdt i berättelsen,
förtydligas det ytterligare genom bild. Största
delen af de fint utförda illustrationerna
visar d:r Peters med sina somalier i
begrepp att nedskjuta negrer. Han är en
sannskyldig son af Bismarcks Tyskland.
Det är »järn-och-blod-politiken» utflyttad
till Afrika, och man kan ej undra på att
alla mått och steg vidtogos för att
hindra, att en sådan conquestador
insläpptes bland illa beväpnade negrer. Men
man kan ej undgå att fyllas med starka
känslor af skam och vrede öfver att vår
kulturs första representanter i Afrika
skola fara fram på detta sätt.
Det är emellertid en otrolig kraft och
uthållighet, kropps- och själs-spänstighet
d:r Peters äger. Aldrig slappas hans
energi, mod eller själsnärvaro under de
otaliga svårigheter och faror, hvarmed
han har att kämpa. Genom
Gallaländerna och Massailänderna, förbi det väldiga
Keniaberget slår han sig fram till
Kavi-rondo, drager därifrån in i Uganda och,
liksom han hela vägen hissat den tyska
flaggan, förmår han konung Muangä,
som nu håller på att göra sig till herre
öfver Uganda, att erkänna ett slags tyskt
protektorat. Innan han når tillbaka, får
han dock veta, att Tyskland genom
fördrag med England erkänt det senare
landets öfverhöghet öfver allt det land
han genomtågat. Det är tydligen
förklaringen på att man ej velat släppa
honom in i Afrika. Och i Uganda får
han veta, att Emin för länge sedan
af-tågat till kusten med Stanley. Han får
låna en del af konung Muangas flotta,
seglar med den öfver Viktoria Nyanza
och tågar så en sydligare väg tillbaka
till kusten, till Bagamojo. Härunder
sammanträffar han med Emin, som nu
efter sitt tillfrisknande trädt i tyska
regeringens tjänst i Afrika och är på väg
till det inre landet — hvarthän, närmare
bestämdt, vet ingen.
D:r Peters är en framstående stilist,
hans skildringar äro lediga och äfven
tilltalande, där man ej uppröres öfver hans
mildast sagdt hänsynslösa framfart. Plans
vetenskapliga förutsättningar sätta honom
i stånd till många iakttagelser och
anmärkningar, som man ej plägar finna i
vanliga skildringar af afrikaexpeditioner.
Med små medel genomförde han en
svår färd. Men den var nästan alldeles
utan resultat, trots allt det blod, som
göts, och det våld, som öfvades.
Hvarken det brittiska eller det tyska
ostafrikanska sällskapet har lyckats att i de
efterfikade trakterna grundlägga sin makt
och ordna förhållandena. Om araber
eller européer skola få väldet här, är
ännu oafgjordt. De europeiska staterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
