Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om folketymologi. Af Robert Geete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 187 -
association af sinsemellan obesläktade ord,
hvilken framkallas af en tillfällig
ljudlikhet emellan dem.
Alltså, för att en folketymologi skall
äga rum, fordras först och främst, att
den är naiv, d. v. s. omedveten och
oaf-siktlig. — Ar etymologien afsiktlig, så
hör den till vitsens eller ordlekens
område. Det kan emellertid ofta vara
vanskligt nog att afgöra, huruvida man har att
göra med folketymologi eller afsiktlig
ordlek, så mycket mer som
folketymo-logien ofta kan vara helt individuell och
utan någon vidare utbredning. — Snarast
att betrakta såsom ordlekar äro väl de i
Upsala hörda orden lättsinsiat (för
licentiat) och skärkötteri (för
charkuteri), likasom inneförmaten (i st. f.
informatorn). Afgjorda folkvitsar däremot
äro sådana travesteringar af namn som
AI i d f a s t o p e 11 e (för Mefistofeles), M a
n-gö r-si g-il 1 a-trädet (tör Mansinilla-tràA&t,
i op. »Afrikanskan»), båda från Stockholm,
liksom uttrycket »ett distilleradt
utseende» (för distingueradt). Likaledes
spårar man en tydlig afsikt i några, helt
visst inom rivaliserande orter gjorda
förvridningar af lokalnamn, sådana som
Fyllbyttestad för Filipstad,
Hedemora-idéer för hemorroider o. s. v.
Särdeles rikt på folkvitsar är
Stockholms-gaminernas språk, såsom säkert något
hvar bland oss personligen erfarit.
Såsom nyss nämndes och hvad redan
namnet angifver, är folketymologien:
folkets (d. v. s. de obildades) sätt att
ety-viologisera. Med den vetenskapliga
etymologien, som ju söker ordens verkliga
ursprung (eller etymon), har
folketymologien mycket litet att skaffa. Det sätt,
hvarpå denna senare söker tillgodose
behofvet af en härledning, är så fritt från
ali lagbundenhet, att den mången gång
tyckes hylla den sedan gammalt illa
beryktade quintilianska satsen: »lucus a non
lucendo».
Folketymologien tar nämligen fasta på
hvarje tillfällig ljudlikhet och visar ett
suveränt förakt för de vetenskapliga
ety-mologernas stränga språklagar. Omvändt,
kan man ej säga, att samma förhållande
alltid ägt rum, så till vida som forna
tiders lärda filologiserande ofta nog
tämligen nära berörde hvad vi nu kalla
folketymologi, d. v. s. att tillfälliga
ljudlikheter (homonymier) ofta föranledt
falska sammanställningar af ord, hvilka
i själfva verket varit alldeles
obefryn-dade. Såsom när i gamla tider
diabo-lus härleddes från lat. duo, två, och
bo-lus, munsbit, »därför att syndarens kropp
och själ blott äro två munsbitar för
djäfvulen», eller den under häxprocessernas
tidehvarf framställda derivationen af
fe-mina från fe (lat. fides), tro, och minor,
mindre, alltså »en som har mindre tro»,
en härledning som i sin mån bidrog till
föreställningen, att man hos kvinnorna
snarare än hos männen kunde vänta
affall från kyrkan och förbund med
djäfvulen. — Vår Olof Rudbeck hade rikt
förråd på sådana derivationer, som, om
de naivt framsprungit ur en svensk
dan-nemans hjärna, godt skulle kunnat kallas
folketymologier, men som nu stå där
endast som bevis på 01. Rudbecks och
gamla tiders sätt att handskas med
ordens härledning. Vi känna ju alla hans
sammanställning af Herkules och
Härkalle, Radamanthus och rådman,
Menelaus och menlös, Proserpina och
fros-sepina, m. fl. dyl.
Skillnaden mellan den äldre lärda
etymologien och folketymologien förblir
således alltid den, att den förra
uppträder med vetenskapliga anspråk och en
mångsidig lärd apparat; då den senare
däremot karakteriseras af sin naivetet och
sin anspråklöshet.
Men i trots af ali sin brist pä system
är folketymologien både rik på
intressanta företeelser och spelar en viktig
roll i vårt kulturlif, ej blott därför att
den belyser en viktig sida af folkets
tankevärld och afger talande vittnesbörd
om en språkkänsla och en fyndighet, som
äro högst öfverraskande, — utan äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
