Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om folketymologi. Af Robert Geete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— i
Till den nu omhandlade gruppen af
folk-etymologi, där formförändring äger rum,
ansluta sig sådana omdaningar, som ha
sin grund däri, att man bemödar sig att
tala riktigt »grammatikalisk^, d. v. s.
högsvenskt. På denna företeelse, som fått
namn af hypersvenska, har man
åtskilliga komiska exempel från provinserna,
såsom när ordet toalett i Skåne uppfattas
som en simpel landsortsform, emedan toa
där betyder verbet två, tvätta. Följden
har blifvit, att när man vill vara verkligt
bildad och högsvensk, så ersätter man
toalett med tvålätt eller — om det skall
vara riktigt fint — tvättelätt!
I några fall märkes bland de till denna
grupp hörande orden ingen
formförändring för ögat men väl för örat, och
den består då i en förflyttning af
accenten, som har sin grund i association med
ett annat ord, som företer någon tillfällig
ljudlikhet. Ett sådant ord är berberis,
såsom det, med tanken på ris, vanligen
uttalas, ehuru det ingenting annat är än
det rent latinska ordet bèrberis. —
Drabant (med accenten på första a’i) nyttjas
i vissa landsorter i betydelsen af en »lat
person», »en som ’drar’ benen efter sig»!
Ründèl och rännil (med grav betoning)
uttalas som om de vore sammansatta, det
förra med -del, det senare med -il, ehuru
de egentligen äro afledningar likställda
med bindel, fjäril och borde ha
flertalformerna rundlar, ränlar, i st. f. ründelar,
rännilar. Pnsekt (af latinska inséctuni)
har tydligen fått denna betoning däraf,
att man tänkt på den svenska partikeln
in- (t. ex. i inlaga, inhyses m. fl.). Redan
Kellgren skämtade med Thorilds »grusets
insekt» såsom en felaktig betoning.
4) Slutligen återstår ännu en fjärde
grupp af folketymologier, och de
hithörande orden kunna sägas representera
folketymologien i dess högsta potens. I
de två senast nämnda grupperna
inskränktes förändringarna antingen till formen
eller betydelsen. Här undergå både form
och betydelse omdaning, och det ända
därhän, att det sålunda behandlade ordet
stundom får en betydelse alldeles
motsatt den ursprungliga.
Ett sådant ord är blomerånt, hvilket
(med tanke på blomma, blomstra) nyttjas
i sådana uttryck som »ett blomerånt
utseende», »en blomerånt hy» om ett
ungdomsfriskt ansikte, en frisk hy, — alltså
i fullständig okunnighet om att
»blomerånt» endast är en ordförklädnad af det
franska bleu-mourant, som betyder rena
motsatsen till »blomstrande», nämligen
»blek-blå», »likfärgad»! Man måste
erkänna, att distansen är stor mellan
originalet och dess »alter ego»! Samma
otroliga utvecklingsgång företer den i Skåne
hörda folketymologien flängmatisk, som
där betyder »ifrig», »het»; »en som flänger
i väg» utan en aning om flegmans
käraste grundsats: »Festina lente».
Ett litet bidrag till denna grupp af
folk-etymologiska kuriositeter lämnades
nyligen af en stockholmstidning. Det skall
nämligen ha händt vid 1848 års riksdag,
att, när ett anslag af K. M:t begärdes
åt prof. Tullberg för att studera sanskrit,
en bondeståndsrepresentant, Mats Persson
från Roslagen, uppträdde i statsutskottet
och förordade anslaget. Motiveringen
därvid var den, att Mats Persson, som varm
vän af folkundervisningen, ej kunde annat
än önska, att sandskriften mera allmänt
infördes i våra folkskolor, till sparande
af bläck och papper, och han såge nu
ett gynnsamt tillfälle till denna idés
förverkligande.
(Slut följer.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
