Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bellman och Braun. Ett drag ur svenska humorns historia. Af Hellen Lindgren. Med vignett efter Karl Wahlbom, 2 porträtt af K. M. Bellman efter målningar af P. Krafft och Per Hilleström samt ett porträtt af V. von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bellman och Braun.
Ett drag ur svenska humorns historia.
Af Hellen Lindgren.
Med vignett efter Karl Wahlbom, 2 porträtt af K. M. Bellman efter målningar af P. Krafft och
Per Hilleström samt ett porträtt af V. von Braun.
il
n bitter ton genomgår vår litteratur
från äldsta tider. En kritisk
miss-lynthet är något, som ofta förekommer
där. Det är vanligen hvad våra äldre
författare kalla flärden, som får sitta emellan;
hos Dalin är detta tema jämte den politiska
omogenheten det vanliga, och samma
tidslyten finnas i våra dagar som
älsklingsämnen för upptuktelse både hos Lea och
Sigurd, för att blott nämna ett par exempel.
Äfven att lifvet i sin helhet icke är fritt
från inskränkning, att njutningsförmägan
är begränsad och att allt är förgängligt,
klagar man öfver. Detta är den mera
förnäma och filosofiska ståndpunkten, som
man skulle kunna kalla den idealistiska
oförnöjsamheten, och som kan drifvas så
långt, att klagomålen långt mindre vittna
om lifvets fattigdom än om diktarens och
idealistens omåttlighet och otämda
njutningsbegär. Detta nordiska karaktersdrag
kan man också igenfinna allt ifrån »den
sörjande turturdufvan» och den milde
Freses dagar till våra nyaste diktare,
såsom Wirsén, Bäckström och andra.
Hvarför är då lifvets glädje så tom, så
otillfredsställande? Svaren härpå äro olika.
Än klagar man öfver kvantiteten, den är
otillräcklig, man vill ha mera af det goda
man njuter, och lifvet är för sparsamt
och för snålt; än är det kvaliteten, som
är dålig, det är något annat, något af
högre art, man skulle vilja hafva; än är
det goda för enformigt, det är alltid
detsamma och detsamma, man kan alla
lifvets fröjder utantill; än är det för
obeständigt, knappt har man hunnit få en
försmak på fröjden, förrän den är borta;
med ett ord: med allt är man missnöjd,
och öfver allt klagar man.
I denna stämning ligga, som vi tro, just
elementen till humorn. Försvagas den
nämligen, så öfvergår den bittra grimasen
till ett löje, af det ideala krafvet på
verkligheten blir en filosofiskt lugn
uppfattning af det relativa i vår värld och
omöjligheten att förena detta med vår
tankes bilder. Bakom det synliga, det som
är, står som supplement eller
fyllnads-bild en motsats af hvad som kunde vara,
det som tanken kan drömma om eller
skapa, och det är för humoristen såsom
om verklighetens ofullständighet och
skröplighet liksom frammanade en
vålnad af något annat, som kritiserar allt.
Om i den nordiska naturens kritiska
förmåga ligger ett anlag för humor, finns
dock i samma naturs lättretlighet ett hin-
Ofvanstående vignett är fritt kopierad efter det litograferade omslaget till ett häfte
Bellmans-bilder, tecknade och utgifna af Karl Wahlbom 1832.
Ord och bild, i:a årg. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
