Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rom och dess minnesmärken. Bearbetning efter Gaston Boissier. Af Edv. Alkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 221 —
afsedd för biskopen och prästerna.
Framför absidens midt är altaret ställdt, där
biskopen förrättar gudstjänsten, vänd mot
församlingen. Öfver altaret höjer sig
ci-boriuni, ett slags baldakin af marmor,
som uppbäres af kolonner. Slutligen äro
absiden och den arkad, som skiljer denna
från midtskeppet, som vanligt prydd med
mosaiker, hvilka, ehuru ofta upphjälpta,
likväl mer än allt annat bibehållit sin gamla
prägel. De märkligaste af dessa
mosaikmålningar förekomma i S:ta Pudentiana,
S:ta Maria Maggiore samt San Cosmo
e Damiano. Basilikan var den äldsta
kristna kyrkotypen. Är man van vid de
djärfva perspektiven och den stolta
resningen hos de götiska katedralerna, så har
man svårt att tillräckligt uppskatta denna
enkla, harmoniska, ur den antika
basilikan och det antika privathuset
deri-verade byggnadsform; men det torde
kunna sättas i fråga, om den ej i
proportionerna är ädlare och framför allt
om den ej till andan och innehållet är
vida mera religiös än gotiken, hvars
religion framför allt är hierarkisk. I alla
händelser är hon den enda formen af
kristen byggnadskonst under sex hundra år.
Här börjar för oss en lucka på 8 à
900 år. leke så att förstå, som hade ej
Rom under medeltiden spelat en
förhärskande roll i den kristna världens
historia, men det finnes högst få
minnesmärken kvar frän denna tid. Gotiken
fann aldrig fotfäste i Rom. De antika
traditionerna voro här alltför starka.
Också inväntade Rom, för att
återupptaga en konstverksamhet, som kunde
nära sig af minnena från fordom, den
tid, då renässansen gifvit dessa nytt lif,
friskt innehåll, anknytningar till
samtiden.
Renässansens stora rörelse börjar sent
i Rom. Ungrenässansen inom konsten,
sådan den uppträder i Toscana, i
Vene-sig, i Lombardiet, innehåller för
mycket af naturalism och för litet af antik
för att lämpa sig för antikens hufvudstad.
Renässansens litterära grenar sträcka
sig hit tidigare än de konstnärliga.
Vanligtvis räknar man den romerska
renässansens tid från och med påfven Nikolaus
V, 1447, till Roms stora olycksår 1527,
då staden stormades af Karl den femtes
trupper. Mindre än ett sekel således,
men denna tid medhann underverk. Här
mer än annorstädes i Italien gäller den
gamla uppfattningen om renässansens
utvecklingsgång. Man börjar med att
uppsöka och uppgräfva antikens
mästerverk, man söker att efterlikna dem, och
lyckas man ej däri, så åstadkommer man
någonting annat, som i värde mäter sig
med de förebilder, man känner och älskar.
Man har stundom beskyllt renässansen
för förfalskningsbrott mot antiken.
Därvid har man dock glömt, att
renässansens kännedom om antiken ingalunda
var så vidsträckt som vår och framför
allt att renässansen i fråga om antik
konst uteslutande var hänvisad till den
romerska.
Af klassiciteten var det litteraturen,
som först återsåg dagsljuset. Den
fram-drogs ur klostrens gömmor, där den i
sekel legat oläst eller oförstådd, och
när man nu begynte få ögonen öppna
för de gamla böckernas värde, så föddes
den rasande vetgirighet, som är
renässansens kännemärke och som denna tid
lämnat i arf åt vår. Vid denna
åter-uppväckelse af antik litteratur och antik
vetenskap intager Rom en viktig plats.
Vill man bilda sig en uppfattning om
denna sida af renässansen, så är det
skäl att besöka Vatikanens bibliotek.
Detta blef af någon större betydenhet
först genom Nikolaus V:s bokförvärf.
Denne påfve var en äkta renässansfurste;
han skickade Poggio, Enoche dAscoli
och en mängd andra humanister till
Tyskland för att i dess kloster uppsöka
och förvärfva alla handskrifter de kunde
komma öfver, och samtidigt förde grekiska
lärda, som flydde till Italien undan
turkarne, till hans bibliotek Homeros,
Plato och andra af det gamla
Greklands. författare. Inalles ökade Nikolaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
