Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Konst
- Bref om konst. Intryck och reflexioner. Af G. Pauli. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 282 —
drifver han en ton, ibland omskrifver han
henne med en kontur; än använder han
breda borstpenslar, än spetsiga, nålfina.
Placerades denne konstnärs arbeten i
samma sal som Puvis de Chavannes’,
skulle — tror man — kontrasten mellan
dessa konstnärer verka skriande, men, man
upptäcker i stället — om man ej vet det
förut —, att ali god konst är nära släkt.
Sargent är en målare af ras, som
åstadkommer en tafla genom att nyansera ett
par färger. Hans »Carmencita» är en
symfoni i guld och silfver, med ett
föredrag à la Velasquez; nyanser af kadmium
och silfvergrått; i håret en blomma, en
prick af gul ultramarin — detta allt inom
en spansk och käck siluett, mot en
neutral bakgrund. Och hans andra duk,
»Studie af en naken kvinna», en brun
italienska, som flätar sitt hår, är ett fylligt
morlelleradt ornament af samma
mästarhand som en gång visade oss profilen af
Mme Gautherin, ’la pius belle femme de
la troisième république’.
*
Boldini utställer två porträtt — ett i
ljusgul citron med grönt, det andra i
grått och svart, fast ändå ljust, båda
tillhörande det talangfullaste — -och
hjärtlösaste — på hela salongen.
Mor och dotter, som endast intressera
sig för sina toiletter och mondäna nöjen
och hvilkas elegans består i kläderna och
kroppens skötsel. Men huru talangfullt
som färgkonst och teckning! Hvilken
mjuk och smidig ornamentik!
Weertz har, som jag nämnt, en
plafond, hvilken placerats i taket på le salon
bleu. Det är alltid svårt att veta hvad
en plafond föreställer och kontrollera
hvad som sker där uppe öfver våra
hufvud. I allmänhet är det ett fel att hopa
dygder och odygder där uppe i molnen. Man
måste leta för att få reda på emblemerna,
och innan man hunnit få fatt i dem, är man
alldeles stelvriden i nacken. Ett tak, om det
skall fyllas med en målning, bör både
därför och ur andra rent optiska
synpunkter-dekoreras med några enkla, lättfattliga linier
och lika enkla, slående färgmotsättningar —
något som Weertz i sin plafond icke låtit
sig nöjas med.
rf:
Porträtt af Mme E. Oljemålning af Boldini.
Carolus Duran har hugnat salongen med
ett dussin porträtter af nytapetserade damer
och herrhufvud skinande af fet oljefärg.
Det skulle gagnat utställningen, om Carolus
för i år afhållit sig från att exponera, men
som nu är förhållandet — de äro placerade
midt emot Whistler — bidraga de på sitt
sätt att framkalla samma känsla, som man
erfar, då en orkester före ouvertyren
samtidigt stämmer alla de olika instrumenten
och så med ens, när anföraren slår en knäpp
med sin taktpinne, allt detta oljud upplöses
i en smältande symfoni. Om jag nöjer mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Sep 11 17:23:57 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1892/0312.html
