Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater - Lotten Dorsch. Med autograf och 2 porträtt efter fotografier för »Ord och bild» af Augusta Kindahl. Af E. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 288 —
Fru Dorsch som Hjordis i »Kämpar ni på Helgeland»
varit undantagsvis som hon gifvit lyckade
bilder af den milda försakande känslan hos
»de stilla i landena». Att emellertid sådana
tillfällen funnits, veta de som minnas henne
i »Familjen Riquebourg» å Svenska teatern
samt i »I Asylen» å k. Dramatiska teatern. På
grund af sin skönhet och den säkerhet,
hvarmed hon som grande dante rör sig i fina
salonger och stora toiletter, har fru Dorsch
ofta användts i lustspelsroller, för hvilka
hon ej passar och i hvilka man saknat
naturlighet men med oro och beklagande
spårat ett växande maner. Att detta maner
emellertid ej förmått kväfva
den sanna konstnärligheten
hos henne, har hon påsenareår
visat i sådana utmärkta
skapelser som Tekla i Strindbergs
»Fordringsägare», Hjördis i
»Härmännen på Helgeland»,,
Rose Mamai i »Flickan från
Arles» och »Hedda Gabler».
En sida af fru Dorschs.
konstnärsskap, som är för
henne i dubbel mening
utmärkande, är hennes ovanliga
förmåga att bära upp en kostym.
Och det är då ej blott
kläderna, som jag menar med
uttrycket kostym, hon kan,,
som ingen annan hos oss, utan
poserande gifva en tafla, en
historiskt trogen, mänskligt
sann och estetiskt skön tafla
af en situation, ett öfvergående
moment i rollen. Den som
minnes, huru hon som
Hermione låter statyn fä lif, huru
hon sont Helena springer
omkring i skogen för att utmattad
sjunka ner på gräsmattan,
huru hon som Gretchen
pryder sig med smyckena, huru.
hon som furstinnan Gogol
stiger upp för trappan till
sängkammaren, huru hon som
Elisabet Munck sjunger vid .
det öppna fönstret, förstår
hvad jag menar.
Det lär vara fru Dorschs
afsikt att efter den stora
skandinaviska turné, hon nu
anträder, lämna scenen. Detta vore mycket att
beklaga; många vänner af hennes rika, starka,
»förnäma» konst hoppas, att det är ett
tankstreck men ej en punkt, hon nu sätter i
slutet af sin hittills tillryggalagda
konstnärsbana i Stockholm. Må det tankstreckets
innebörd gifva henne tid att besinna sig två
gånger, innan hon beröfvar våra skådebanor
en sådan artist, må det gifva oss andra tid
att besinna, huru mycket vi i henne skulle
förlora. Och det lär man ju lättast inse om
de frånvarande!
E. G.
ef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
