Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moltkes lefnadssaga. Af A. Hammarskiöld. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3°5
stolta tungomål, den store fältherren
med förgätmigej-ögonen och det bleka,
allvarsamma och uttrycksfulla ansiktet
— Helmuth Karl Bernhard von Moltke.
Såsom skapande snille står han snarare
öfver än under de bägge sist nämnda,
men han är ännu större som karakter
än som snille. Därför sticker han på
ett så förunderligt sätt af mot vårt
århundrades nyckfulla, oroliga, subjektiva
och karakterssvaga människor.
I.
Fältmarskalken von Moltke härstammar
från en urgammal tysk adelsfamilj, som
förlorar sig i medeltidens fjärran. Då
Henrik Lejonet eröfrade Mecklenburg och
kufvade de därstädes boende slaverna,
skall en Moltke hafva varit med och i det
eröfrade landet fått ett län. Den äldsta
kända medlemmen af släkten är Matheus,
som omtalas såsom riddare i en urkund
af 1246. I Mecklenburg har
hufvud-grenen af ätten sedan varit bosatt i mer
än ett halft årtusende. Den hade där
flera gods, som ända till slutet af i8:e
århundradet förblefvo inom släkten. Det
äldsta stamgodset var Stridfeld, som i
mer än 500 är eller genom sexton
generationer gick från far till son. När Moltke
för 1866 års fälttåg såsom nationalbelöning
erhöll 200,000 thaler, ville han återköpa
ett af sin ätts stamgods. Men som nämnda
summa ej förslog härtill, köpte han godset
Kreisau i Schlesien.
Redan tidigt hade dock grenar af
familjen spridt sig till Danmark och Sverige,
hvilket skedde under drottning
Margaretas regering.
Fältmarskalkens fader har skrifvit ättens
historia. Hans uppgifter om dess svenska
medlemmar hafva utan vidare tagits för
goda af tyska forskare, hvilket ju icke
är att undra öfver. Däremot hade väl
ej den svenske utgifvaren af Moltkes
lefnadssaga utan vidare behöft acceptera
dessa uppgifter. Man skulle kunna säga
åtskilligt om de svenska Moltkarne, men
Ord och bild, i:a årg.
jag måste för utrymmets skull fatta mig
kort. En Moltke eller, såsom namnet
då skrefs, Molteke skall under
unionstiden hafva varit medlem af Svea rikes
råd. Och enligt en uppgift ligger en
Moltke begrafven i Riddarholmskyrkan,
hvilket i hög grad lär hafva väckt
fältmarskalkens intresse, när han vid sitt
besök i Stockholm, sommaren 1881, tog
denna kyrkas sevärdheter i skärskådande.
Skulle uppgifterna af fältmarskalkens
fader om hans svenska släktingar vara
riktiga, så skulle hans berömde son inom
Riddarholmskyrkan^ murar hafva haft
ännu mera lysande fränder än den
obekante Moltke, som där hvilar.
Fältmarskalkens fader och sannolikt
efter honom en författare i Brockhaus’
konversationslexikon vilja ju göra »gamle
kong Gösta» till ättling af en Moltke.
Vore detta sant, skulle således nutidens
störste fältherre äfven genom blodets
band hafva varit besläktad med Gustaf
II Adolf och Karl XII, om hvilka det
numera, åtminstone utom deras
fädernesland’, allmänt gäller, att den ene så väl
som den andre var »der grösste Feldherr
seiner Zeit».
Men våra historiska urkunders
vittnesbörd bekräfta ej denna släktskap, såsom
fältmarskalkens fader vill hafva den. Ty
Margareta Johansdotter Moltke kan
näppeligen egentligen kallas för
Vasaättens stammoder. Gustaf Vasas
farfarsfar, Krister Nilsson, var visserligen i
sitt första gifte förmäld med Margareta
Johansdotter Moltke, men det var ej från
detta äktenskap, den kungliga grenen
af Vasahuset härstammade, utan från
Krister Nilssons andra hustru, som
tillhörde den dansk-holsteinska släkten
Krummedike.
Däremot härstammar från Margareta
Moltke de i vår historia så bekanta
männen, Kettil Karlsson Vasa och hans
broder Erik samt den mäktige
ärkebiskopen Jöns Bengtson Oxenstierna.
Nyssnämnde Erik Karlsson var morfader till
drottning Margareta Leijonhufvud, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
