Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolumbus. Af Emil Svensén. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
hafsfolken den vidgade synkrets ut öfver
hafven, som var den nödvändiga
förutsättningen för de stora upptäckter, hvilka
stodo för dörren. Det var de italienska
sjöstäderna, som sändt sina köpmän ända
bort emot östra oceanens strand och
låtit sina skepp nalkas till Ishafvets
grannskap. Men Genua och Venedig
hade bägge tömt sin bästa kraft i den
afundsjuka täflan om väldet öfver de
närmaste hafven, och dem vardt det ej
förunnadt att finna vägen till Indien, om
det än var en genuesisk man, som skulle
sätta kronan på det stora
upptäckts-verket, fastän i en helt annan riktning,
än hans samtid och han själf anade.
Det var ett helt annat folk, som skulle
inleda de stora sjöfärdernas tidsålder.
Från år 1300 hade Portugals hufvudstad,
det sköna Lissabon, börjat återtaga den
rang af betydande sjöstad, sora den
innehaft under morernas dagar. Det är en
enda mans förtjänst, att denna stad och
detta land blefvo utgångspunkten för de
djärfva sjötåg, som skulle förändra jordens
utseende; och till lycka för världen var
denne man en konungason. Född i
ringare villkor, skulle han kanske, som
så mången annan, fått dö gömd och
glömd med sina stora tankar; nu ägde
han medlen i sin hand att förverkliga
den. Med full rätt bär Dom Enrique i
häfden ärenamnet Navigador, änskönt han
aldrig skådat de kuster, dit han sändt så
månget skepp. Med de i föregående
sekel återfunna Kanarieöarna som
utgångs-eller stödjepunkt letade den ena
expeditionen efter den andra sig väg längre
och längre nedåt Afrikas kust. Men de
svartes världsdel med alla sina
hemligheter lockade ej hans och hans folks
håg; Indien och vägen dit var det mål,
som de aldrig släppte ur sikte, under
det den gamla sagan om prästen Johannes
än en gång vann fäste i Abessiniens
kristna rike.
Henrik Sjöfararen fick ej upplefva den
dag, då hans hopp gick i fullbordan. Så
länge skeppen kunde följa Guineas kust
i nästan rak riktning från väster inot
öster, var utsikten god att uppnå Indien
genom att segla rätt öster ut. Men i
Guineavikens innersta vrå vid det
nuvarande Kamerun gör kusten sin bekanta
skarpa krökning och fortgår sedan lika
rakt i norr och söder. Nu syntes det så
länge sökta målet snarare vika undan än
närma sig. Prins Henrik lefde ej mer,
för att ingjuta nytt hopp hos de
modlösa; och i Portugal rådde män, som ej
hade hans sinne.
Skulle man då nödgas segla mot söder
och alltid mot söder, ända till dess ett
nytt polarhafs isar stängde vägen? Och
hade kanske de gamle rätt, som påstodo,
att Indiska hafvet var en ofantlig insjö,
och att det yttersta Afrika i söder därom
vore landfast förenadt med det yttersta
Indien?
Men när hoppet att rundt om Afrika
nå fram till Indien började sjunka, reste
sig en annan fråga. Fanns det ej andra
vägar ännu till det sökta målet? Kunde
det ej hinnas genom att färdas mot öster,
hvarför ej söka nå det genom att segla
mot väster?
Tiden, då Kolumbus skulle träda fram,
nalkades sin fullbordan.
Under buller och brak hade stormäktiga
härskare och väldiga krigare uppfyllt
medeltidens häfder med minnet af sina
blodiga bragder. Men ur folkens djupa
led skulle de två män framträda, hvilkas
bedrift skulle inleda en ny tidsålder —•
den sachsiske bergsmanssonen Martin
Luther och den liguriske väfvarsonen
Kristofer Kolumbus.
Kolumbus är det namn, under hvilket
Amerikas upptäckare lefver i historien.
Det är latinskt, såsom allting måste vara
i en tid, då latinet ännu är det allhärskande
kulturspråket, men i egentlig mening är
det ej hans eget. På sitt italienska
modersmål heter han Cristoforo Colombo, men
spaniorerna känna honom under namnet
Cristoval Colon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
