- Project Runeberg -  Ord och Bild / Första årgången. 1892 /
391

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolumbus. Af Emil Svensén. Med 5 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 431 -

han icke längre till att hålla kvar vid
fädernehemmets tröskel. Nu styrde han
utan tvekan ut till hafs, och en efter
annan följde honom i sinom tid hans
bröder. Sin fader återsåg han aldrig
mer. Denne, som på ålderns dagar
flyttat från Genua till grannstaden Savona,
såg med tiden sin lilla förmögenhet
smälta samman och lefde under knappa
villkor, ännu då hans son i triumf vände
åter från sin stora upptäcktsfärd. Men
huruvida ryktet därom någonsin trängt
till den gamles öron, det har icke blifvit
spordt.

Alldeles oförsökt på hafvet kan
Kolumbus icke hafva varit, då han på allvar
ägnade sig åt sjölifvet. Sannolikt har han
redan allt ifrån sitt fjortonde år lyckats
skaffa sig tillfälle att göra kortare
sjöresor. Snart vågar han sig längre ut,
och år 1474 har han gästat ön Chios i
Arkipelagen, som då ännu lydde under
hans fädernestad. Inom kort skulle dock
de band fullständigt lösas, som bundo
honom vid hembygden. Till Portugal
stod efter Henrik Sjöfararens dagar alla
sjömäns håg. I dess tjänst voro ära och
rykte att vinna, och dit lockade hoppet
att upptäcka okända länder och
förborgade skatter. Kolumbus torde hafva
hunnit trettio års ålder, då äfven han
styrde sin kosa till Portugal.

Med en viss förvåning finner man den
ringa väfvarsonen där inom kort äkta
en adlig jungfru, Dona Felipa Moniz y
Perestrello, dotter till Bartolomeo
Pere-strello, länsherre till ön Porto Santo nära
Madeira och en af de många italienare,
som fore Kolumbus sökt lyckan i
Portugals tjänst. I en tid och ett land, som
höll så strängt på det blåa blodets renhet,
kan detta märkliga giftermål mellan två
personer, så vidt skilda till stånd och
villkor, icke förklaras annorlunda, än att
den unge äfventyraren antingen mycket
snart genom egna mandomsrön gjort
sig ett äradt namn i sitt nya hemland
eller ock att hans anspråk på adlig
härkomst varit bättre grundade, än som ur

de för vår tid tillgängliga källor kan
styrkas.

I Portugals tjänst gör han snart långa
färder, besöker dess yttersta utposter på
Guineas kust och har måhända redan
1477 färdats upp åt de nordliga hafven
ända ofvan om Island, eller, såsom han
kallar det, Tule. Såsom nedan skall
nämnas, har man velat draga vidtgående
slutsatser ur hans uppgifter om denna
resa, hvilka i själfva verket endast vittna
om hans oförmåga att lämna noggranna
ortbestämningar. I alla fall har han
mycket snart gjort sig förtrogen med
oceanen under de mest skilda
himmelsstreck och därmed genomgått en god
förskola för de större värf, som snart
skulle taga hela hans uppmärksamhet i
anspråk.

Ännu alltid är dock hans lif till stor
del höljdt i ett dunkel, som han själf
just icke bidragit att skingra. Från hans
ungdom bevaras sägner om käcka
sjömansbragder, som han skulle utfört, och
underbara äfventyr, hvari han skulle
deltagit men hvilkas trovärdighet lindrigast
sagdt är tvifvel underkastad. Ovisst är
ännu, om och i hvad män han själf kan
ha yttrat allt, som tillskrifves honom;
men svårligen kan han dock fritagas från
att väl mycket ha gifvit fart åt dessa
sägner. I regellös yppighet hade hans
mäktiga fantasi skjutit upp, i det den
hämtade riklig näring af allt det
underbara och hemlighetsfulla, som förtäljdes
om fjärran länder och haf och hvarmed
luften i hans tid mer än någonsin förr
eller senare var öfvermättad, men till
sist tyckes han själf midt ibland alla
dessa skiftande intryck nära nog mistat
förmåga att skilja mellan dikt och
verklighet. En gammal vishetsregel lär att
ej sätta tro till allt hvad skeppare
förtälja; och den regeln gäller visst ibland
äfven för Kolumbus, ifall man vill räkna
noga med honom. Men det må vara
det tyska Professorenthum förbehållet
att lägga skepparhistorier under
vetenskaplig analys, ifall det ej har viktigare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 11 17:23:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1892/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free