Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolumbus. Af Emil Svensén. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 393 —
yttersta Asien och Europa; andra antogo
till och med, att bortom ekvatorn —
hvars omgifningar man ända till Henrik
Sjöfararens tid tänkte sig lika obeboeliga
för hettans skull som polartrakterna för
kölden — skulle ett nytt svalt jordbälte
erbjuda hemvist åt okända
människosläkten. Uttalanden af sådana stormän
som Aristoteles och Seneca gifva vid
handen, att de tänkt sig oceanen mellan
Spanien och Indien — hvarmed då och
allt framgent förstods hela Asien öster
om Indusfloden — vid gynnsamma vindar
kunna öfverfaras på några få dagar. Sitt
sublimaste uttryck har likväl den
profetiska aningen om upptäckter af okända
världar funnit i de berömda stroferna ur
Senecas sorgespel Medea:
Venient annis sæcula seris,
Quibus Oceanus vincula rerum
Laxet, et ingens pateat Tellus,
Thetisque novos detegat orbes,
Nec sit terris ultima Thule.
(Komma i sena åldrar tider,
då oceanen bräcker tingens
bojor, och väldig vidgar sig jorden,
Tetis afslöjar nya världar,
ej är ytterst bland länder Tule.)
Hvad som gifvit stöd åt föreställningen
om ett fjärran land i väster, det var, att
detta land då och då själft påminte om
sin tillvaro. Till det nordvästra Europas
kuster för Golfströmmen ännu i dag
drif-ved och främmande växter. Där ha äfven
delar af lasten från skepp, som i nyare
tider förlist i de västindiska farvattnen,
drifvit i land; och slikt kan väl äfven
hafva händt i äldre tider. På de
nyupptäckta Kanarieöarnas och Azorernas kuster
gjordes oftare än annorstädes dylika fynd,
som kräfde sin förklaring och satte
eftertanken och inbillningskraften i rörelse.
Viktigare ännu var, att lik af ett
främmande, okändt människoslag där sades ha
flutit upp; och långt förr skola lefvande
skeppsbrutna af obekant härkomst hafva
barossas dagar; och ännu senare historiskt
bestyrkta fall vittna med full visshet, att
de åtminstone varit möjliga.
Allt detta hade redan i forntiden och
så allt framgent gifvit upphof åt sägner
om okända länder i väster, som bland
sjömännen gingo från mun till mun eller
bevarades i de lärdes skrifter och i hvilka
dikt och verklighet äro ytterst svåra att
skilja från hvarandra.
Fjärran i sagans dunkel hägrar Platos
Atlantis. På flera ställen i sina skrifter
ordar filosofen om en hemlighetsfull ö,
belägen ute i oceanen bortom Herakles’
stöder och stor som Asien och Libyen
tillhopa, om hvars tillvaro den gamle
lagstiftaren Solon under sina resor fått
vetskap af Egyptens präster. Pä denna
ö skulle lefvat mäktiga folk af hög kultur,
som under flydda årtusenden genom sina
anfall hotat Egypten med undergång,
ända till dess deras land på en enda
natt försjunkit i hafvets djup. Det var
till detta Atlantis, som den helleniske
vise tänkte sig den ideala stat förlagd,
för hvilken han ej fann rum bland dagens
slit och kif. På fullt allvar hafva lärda
män uppställt den teorien, att
Kanarieöarna, Azorerna och andra öar utanför
Gibraltars sund äro delar af Platos i
hafvet sjunkna drömland; men efter
Amerikas upptäckt blef den åsikten
snart allmän, att det var där, som
Atlantis vore att söka. Men vill man
finna svaret på denna gåta, måste man
söka det åt det håll, dit filosofen själf
pekar, nämligen det gamla Egypten. Nu
förtälja dess hieroglyfer, att Egyptens
storhetstid för mer än tre tusen år
tillbaka blifvit bragt till ända genom väldiga
anfall af förenade sjöfolk från
Medelhafvets nordliga öar, hvilka slutit sig
samman i stora förbund allt ifrån Egeiska
hafvet intill Sardinien och hvilkas anlopp
blott med yttersta möda kunnat afvärjas.
Mycket talar för, att det är hos dem vi
uppkastats på Europas kust. Minnen af ha att finna det Atlantis, hvars läge
dylika händelser hafva förvarats från bortom Herakles’ stöder helt enkelt
förromerska kejsartiden och Fredrik Bar- klaras på det sätt, att Europa ju från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
