Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolumbus. Af Emil Svensén. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 440 —
tvekade ännu i valet mellan England
och Frankrike. Anda till Danmark skola
hans planer vid den tiden ha sträckt sig.
Nu följa emellertid slag i slag de
händelser, hvilkas minne hela den
civiliserade världen snart går att högtidligen
fira. Klostret La Rabida öppnar sina
portar för den irrande främlingen, lika
gästvänligt mot trötta resande som mot
husvilla idéer. Granadas fall och den
jubelstämning det väcker kring halfön,
— Isabellas återväckta intresse och
högsinnade understöd, — utrustningen af de
tre små kustfararskeppen för
upptäcktsfärden, pålagd den lilla sjöstaden Palos
såsom ett straff och tecken till kunglig
onåd, — de högt ansedda bröderna
Pin-zons anslutning till Kolumbus, som nu
var nämnd till amiral och fått alla sina
från Portugal kända fordringar bifallna,
— den lilla flottans afsegling från Palos
den 3 augusti 1492, — det tvungna
uppehållet vid Kanarieöarna, då det ena
skeppet redan behöfde repareras, — den
vågsamma färden rakt i väster med sin
slutliga, obetydliga ändring af kursen,
som dock lät amiralen landa på en
västindisk ö i stället för pä Nordamerikas
kust, — dagtingan med det modlösa, till
gränsen af myteri bragta manskapet, —
den slutliga landningen å Guanahani den
12 oktober 1492 midt ibland häpna vildar
och en natur af paradisisk yppighet, —
färderna mellan öarna och den slutliga
hemfärden, utan att hafva nått fram till
storkanens hof, — Martin Alonzo
Pin-zons misslyckade försök att svika
amiralen och själf vinna äran af upptäckten,
— Kolumbus’ uppträdande i Portugal, där
han ej kan neka sig nöjet att låta sig
högtidligen mottagas af sin forne herre
kung Johan, — hans återkomst till Palos,
färdens utgångspunkt, den 15 mars 1493,
— hans slutliga triumftåg genom Spanien,
— allt detta tillhör de historiska
handböckernas enklaste fakta och är det ej
stället att här återupprepa.
Midt under allt detta förblifver den
store mannen sig oföränderligen lik. Det
är alltjämt samma fasthet i det stora,
samma småaktighet i det lilla, som vi
förut bevittnat. Ej ett ögonblick tviflar
han, att hans stora företag skall lyckas,
och ej ett grand slår han af på de
icke alltför blygsamma kraf på belöning,
som han redan framställt i Portugal. Med
samma säkerhet som en blind i mörkret
styr han, väl utkommen på hafvet, rakt
löst på sitt mål i den riktning, som
Tosca-nelli utpekat. leke ett ögonblick tviflar
han på att vid framkomsten finna vägen
till storkanen af Cathay, och för
säkerhets skull för han äfven bref med sig
till bemälte potentat från sin kunglige
herre, hvilken lika litet som Kolumbus
vetat af, att mongolernas välde i Kina
redan 1368 upphört att vara till. Han
tvekar ej det minsta att i San Domingo
eller Hispaniola, som han kallar det,
återfinna Zipangu, och i Cuba den yttersta
udden af Asien och en del af riket
Cathay. Han kan ej nog förundra sig,
att han ej kan finna ett spår af dessa
båda lysande riken med deras höga
kultur utan endast påträffar fattiga, i
många små stammar och stater splittrade
vildar. För visso har han äfven hoppats
att i det yttersta Asien möta prästen
Johannes och bringa honom en länge
väntad hälsning från kristna bröder. När
helst han hör ett namn, som aflägset
liknar ett dylikt hos Marco Polo, är det
genast fråga om samma plats; och så
snart han får höra talas om ett land i
sydväst, där guld finnes, är det för honom
genast Salomos Ofir. Under den långa,
vågsamma färden sviktar intet ögonblick
hans mod och hans fasta tro, men han
mäktar icke hos sitt folk ingjuta sin
egen hänförelse. Försiktigtvis för han
under vägen dubbla loggböcker, en för
egen räkning, där de verkligen
tillryggalagda väglängderna äro upptagna, och
en annan, där dessa äro betydligt
förkortade för att lugna manskapet och
hålla det vid godt mod. Och pä
hemvägen är han icke säkrare i sina
ortbestämningar, än att han tror sig vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
