Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolumbus. Af Emil Svensén. Med 5 bilder - På fjället. Af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 404 —
täckt blifvit skjutet undan i fjärran.
Rustad med österns skatter, ville han
bryta Islams välde; men i stället beredde
han för Europas öfvertaliga millioner ett
aflopp mot väster. Hade det ej blifvit
funnet, skulle dessa millioner tvingats att
vända sig mot öster, och den afgörande
kampen mellan korsets och halfmånens
härskaror skulle för länge sedan varit
utkämpad. Det gör därvid föga till
saken, att vägen tnot väster snart nog
ändå skulle blifvit funnen honom förutan.
De arma röda männen togo äfven miste,
som vi veta, då de trodde, att de hvita
kommo till dem som ljusbringare med
frid och sällhet, liksom fordom
Quetzal-coatl. Men på det nya fastlandet af-
teckna sig dock, fast ännu dunkelt,
grunddragen till en ny och bättre
världsordning. På den grund i dess nordhalfva,
som de äldsta spanska kartorna
betecknade såsom land af intet värde (tierras
de ningun proveehd), har för första
gången i historien en världsmakt vuxit upp
ur fredligt arbete. En dag skall för
visso därifrån civilisationen fullfölja sin
gång med solen och bringa ny väckelse
till österns åldrande folk. Så skall dock
till sist Kolumbus få rätt, och profetiorna,
som han pä sig tillämpat, skulle gå i
fullbordan, ehuru det icke är hans vilja, som
sker, utan en högre världsordning, som
fullföljer de syften, dem han dock med alla
sina fel efter måttet af sina krafter tjänat.
-=3Cg>C=~
I
På fjället.
"jQu, mina dagars öde, stärk
mitt uppsåt och min vilja,
täcks ängslans sot och tviflets värk
ifrån mitt inre skilja.
Lik fjället, som jag stiger mot,
gör själen hög och värdig
och dock som björken vid min fot
så senigt stark och härdig.
Kring bröst, där längtan blott haft bo
med ångesttankars vimmel,
svep bergets middagsklara ro
mot solblå vinterhimmel.
Bred hällens hårda, hvita sköld
kring sjukt och sårbart sinne,
och kyl min känsla med den köld,
som rår kring frosthöljd tinne.
Och liksom än mot kvälln dess topp
i sol och glans ses glimma,
låt mig ock vänta utan hopp
men ljust min aftontimma.
Oscar Levertin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
