Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från gamla tider. En vinterkväll. Af Gustaf Schröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och mången kvinna ägde och behöfde,
ty den tiden visste man icke af något
aniifit sätt att skaffa sig eld. Jublande
skyndade vi till mor för att visa vår
rikedom, och då sade hon, för att bli
utaf med oss: »Så roligt, pröfva nu, om
ni kan slå eld, och sedan kunna ni om
kvällarna tälja eder svafvelstickor.»
Ja, pröfva gjorde vi i vår vrå. Vi
skreko af förtjusning, då vi lyckades
framtvinga några gnistor. Att vi hackade
våra små fingrar hudlösa här och där
betydde ingenting, och då vi slutligen
lyckades få eld på fnösket, var glädjen
stor.
Visserligen hörde vi nu någon komma
in genom förstugudörren och stampa
snön af sig, och lika bra hörde vi en
ljudlig duns mot golfvet, men det som
eljest skulle väckt en betydande
nyfikenhet hos oss, brydde vi oss nu icke om,
tills mor sade: »Gå ut, gossar, och se,
hvem som kom!» Vi öppnade dörren
till hälften och sågo en välbekant man
torka svetten ur pannan och nicka åt
oss. Vi ropade genast: »Ah, så roligt,
det är västgöten, mamma!» Far steg
nu upp, bad den främmande vara
välkommen och stiga in.
Efter litet krus var han inne, där han
bockade sig djupt, så djupt att hans
långa lugg föll ned öfver ansiktet, och
under det han strök bort denna, skrapade
han prudentligt med först den ena och
sedan den andra foten, under det han
småningom rätade ut sin långa rygg.
Så tackade han herrskaperna för sist och
frågade, om de ville handla litet med
honom, efter det led mot jul. Ja, handla
ville då visst mor, men först skulle väl
Enander hålla till godo med litet
aftonvard och värma sig, det behöfdes nog
uti den här kalla kvällen. Nu steg Sara
upp, tog västgöten med till
kökskammaren, och därpå började gubbarne tala
om sina hästar. Farbror ville byta bort
sin slädtrafvare, den vidtberyktade
»Skärpen», mot fars gamla vagnshästar. De
voro just lagom att köra kol till bruket
med under vintern, och så utvecklade
han, huru trefligt far kunde hafva af hans
trafvare, med hvilken ingen häst i
bygden kunde täfla. Visst sprang fogdens
blacka märr bra nog och
regement-skrifvarens gamla kamp ännu bättre,
men se, kom far med »Skärpen», då blefve
de efter som ett huj. Vid frågan om
hästbytet hade vi pojkar blifvit
intresserade, ty af våra hästar ansågo vi oss
äga hvar sin, på hvilka vi också ibland
fått rida. De finge icke bytas bort! Vi
afvaktade med spändaste oro hvad far
skulle svara och gjorde hvar sitt höga
skutt, då han svarade, att ban icke ville
bli utaf med de gamla hästarna, dem
hade han haft så länge och hade dem
så kära, att de finge nog bli kvar på
gården till döddagar. Detsamma sade mor.
Då blef farbror het och sade, att far
vore en vekhjärtad stackare. Hvad gjorde
det att byta bort ett par gamla
hudkampar, när man fick en sådan häst som
»Skärpen» i stället.
Lyckligtvis afbröts vidare tal i ämnet
af Sara, som kom in och rapporterade,
att nu hade västgöten packat upp sina
saker och frågade, om herrskapet ville
komma ut och se på. Ja, det ville de.
Kökskammaren såg helt ovanlig ut för
våra ögon. Där lågo utbredda på stolar
och bord dukar, tygstycken och mycket
annat. Vi begrepo just ej mycket af
hvad vi sågo och gjorde därför ingen
invändning, då far och farbror togo oss
med sig tillbaka in uti salen, hvilken nu
säg mörk och ödslig ut, sedan brasan
var utbrunnen och ljusen lyste svagare
af den långa sköre, som bildat sig pä
vekarna. De blefvo strax klarare, då
far medelst hjälp af ljussaxen afklippt
sköret. Ljussaxens tid är förbi, och
mången af vårt yngre släkte har
nog-aldrig sett en sådan, men i talgljusens
tidehvarf var den oumbärlig. Under det
far opererade med ljusen, hade vi pojkar
från det i spishörnet placerade
vedförrådet tagit mera ved och insatt i
spisen, och snart flammade elden upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
