Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Konst
- Fritz Ludvig von Dardel. Af L. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men med ensidighet åt det franska hållet.
I öfrigt verksam, kraftfull och angenäm samt
begagnande sin kredit på högre ort till
konstens och konstnärernas förmån. Qui vivra
verra !»
* *
*
Det är nu närmare trettio år sedan dessa
tankar nedskrefvos; och inom ramen af denna
tidrymd ligger Fritz von Dardels verksamhet
såsom en af de bildande konsternas främste
målsmän i vårt land. Det var år 1864, som
konung Karl XV utnämnde sin förre
adjutant, dåvarande kabinettskammarherren v.
Dardel, till öfverintendent, hvarmed sedan
gammalt följde chefskapet för museum och
akademien. Det var vid en märklig tidpunkt
i den svenska konstens historia, som Dardel
kom att intaga högsätet bland konstens
styrande mästare, märklig icke minst därför,
att konsten hos oss, alltsedan konung Karl
XV:s uppstigande på tronen, så att säga
blifvit en mode-sak, en sak, för hvilken äfven
den stora allmänheten började intressera sig,
sannolikt i mycket en följd af den förkärlek
den populäre konungen ägnade densamma
och dess idkare. »Nu hafva artisterna
tillsvidare en vänlig och konsterfaren hand, som
håller spiran», skref Scholander någon tid
efter Karl XV:s uppstigande på tronen, och
han tillägger: »Han har fått på sin del en
god vilja, ett öppet hjärta och en öppen
hand.»
Bland dem, som lära ha stått främst i
kung Karls gunst, nämnes d. v.
öfverintendenten v. Dardel. Huru han begagnade
sig af denna ynnest, därpå har han i dessä
dagar fått ett tilltalande iutyg. I sina
nyligen utgifna minnen skrifver nämligen frih.
Louis de Geer: Af Karl XV:s gunstlingar
utöfvade måhända Dardel det bästa
inflytandet. — Vi tro, att detta icke minst gäller
konungens förhållande till den svenska
konsten och till konstnärerna. Redan den gamle
Nyström hade, som vi sett, hunnit
observera denna älskvärda sida hos den nye
öfverintendenten, och ett tiotal af år därefter
skref en annan med dåtidens konstförhållanden
synnerligt förtrogen man, Lorenz
Dietrichson, i planschverket Svenska målares taflor, att
det länder Dardel till verklig heder, att han
alltid använde detta förtroende till att bilda
en mellanlänk mellan konungen och hans
konstnärskrets, till att väcka furstens
deltagande för allt, som, enligt hans åsikt, kunde
gagna den bildande konsten i vårt land. För
öfrigt behöfva vi icke söka i litteraturen för
att få denna uppfattning bekräftad. Ännu
finnes mången talande tunga, som har åt-
skilligt att förtälja i detta fall, och en
personlig beröring med den nu gammal vordne
öfverintendenten är ägnad att ingifva samma
föreställning.
Under sådana förhållanden är det helt
naturligt, att öfverintendenten von Dardel blifvit
en mycket populär person i de konsnärliga
kretsarna, så mycket mer som han städse
sökt och äfven lyckats att ställa sig öfver
partistriderna för dagen. Hans person har
mer än en gång utgjort det sammanhållande
elementet, där split och söndring i öfrigt
härskade; ty harmonien är icke alltid ett
utmärkande drag bland konstens utöfvare.
En följd af detta fredsstiftande sinnelag torde
för Dardel bland annat vara den att, när
han nu ser tillbaka på sin mångåriga
verksamhet i konstens tjänst, han icke skall
kunna upptäcka någon enda ovän bland
den skara konstnärer, med hvilka han haft
att göra.
Eljest får man lätt sådana, när man som
Dardel tillika är en begåfvad -—
karikatyrtecknare. Han har nämligen förstått att i små
anekdotartade situationer uppfånga
karakteristiska smådrag hos en mängd på ett
eller annat område framstående personer,
hvilka han varit i tillfälle att iakttaga, och
i det sällskapslif, hvari han varit en
uppburen deltagare, och han har därigenom lämnat
pikanta bidrag till sin tids intima historia.
Men äfven Dardels karikatyrer äro alltför
godmodiga och oförargligt roliga, för att
desamma skulle kännas sårande för dem, hvilka
han gjort till föremål för sitt goda lynne.
En stor del af dessa blad har aldrig
nått fram till offentligheten eller ens varit
afsedd för densamma, andra däremot,
såsom den samling, han utgifvit tillsammans
med Höckert under signaturen Stift & Comp.[1]
samt hans Minnen från Stockholm, Gubben
med skåpet, Familjen Tutings lustresa till
Bomarsund m. fl., äro synnerligast för den
äldre generationen väl bekanta och hafva skaffat
konstnären ett framstående rum bland våra
karikatyrtecknare.
På Dardels offentliga verksamhet ämna
vi icke här ingå. Den har varit mångsidig
och rastlös och skulle fordra ett kapitel
för sig. Från flertalet af sina befattningar
har han sedan några år dragit sig tillbaka.
Öfverintendentsämbetet lämnade han redan
år 1882 och præses-skapet i konstakademien
1885. Från sin gagnande verksamhet i
Svenska slöjdföreningen, hvars ordförande han var
[1] Som bekant har den kvarlefvande delägaren
i den omtyckta firman hedrat »Ord och bild» med
ett bidrag, som var synligt i häftena 1 o. 2. Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Sep 11 17:23:57 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1892/0633.html
