Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gustaf Vasas porträtt. Af Gustaf Upmark. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF VASAS PORTRÄTT. 23
falle gifves, men också drifva sin vilja
igenom utan prut. Sverige blir för
honom alltmer det stora godset, som skall
vederbörligen hägnas mot åverkan och
förses med nödiga och solida åbyggnader,
men också odlas och gifva afkastning.
Om konungens utseende vid denna
tid, hans mannakrafts högsommar, kunna
vi bilda oss en tämligen noggrann
föreställning både genom ett verkligt måladt
porträtt och genom en myntbild.
Det målade porträttet tillhör Upsala
akademis samlingar och har för
närvarande sin plats i det akademiska
konsistoriets samlingssal i
universitetsbyggnaden. Konungen är här framstäld i
bröstbild, något vänd mot h., en kraftig
medelålders man med tvärklippt hår i
pannan och starkt men ej synnerligen långt,
ljust helskägg. Dräkten är svart med
guldbroderi, på hufvudet bär han en platt
svart barett med hvit plym. Dragen äro
regelbundna, näsan kort, munnen liten,
fast sluten, med, som det vill synas,
något framskjutande underläpp, ögonen
skarpa, uttrycket strängt, buttert,
vaksamt, såsom så ofta är fallet med
porträtt från detta århundrade. Det är tidens
oro, rikedomen på öfverraskningar,
nödvändigheten att vara på sin vakt, som
afspeglar sig i fysionomierna med deras
spejande eller stirrande ögonkast i de eljest
lugna, orörliga dragen. Det är personer,
vana att iakttaga, att »passa på», liksom
fäktaren, som med ögat följer
motståndarens värjspets; men de tänka ej såsom
följande århundradens människor på att
de iakttagas af andra. De äro hvarken
blyga eller öfvermodiga, de bjuda ej till
att sträcka upp sig såsom 1600-talets
figurer eller att visa sig särskildt
förbindliga såsom 1700-talets eller anderika som
vårt eget århundrades. Om något rikare,
mångsidigare själslif vittna ej dessa
anleten, men de bära nästan alltid en
prägel af naturlig, okonstlad värdighet.
Skulle man i våra dagar uppleta deras
motsvarigheter i verkligheten, hade man
största sannolikheten att finna dem hos
godsägarne på landet eller den
själfständiga allmogen.
A Upsala-taflans bakgrund läses
dubbelversen :
Sic Rex Gustavus vvltvsque hume-
rosque ferebat
Foelix imperio Suecia magna tuo
samt årtalet 1542. Till Upsala skänktes
bilden af den bekante samlaren, friherre
Stierneld († 1835) som på dess baksida
gjort följande anteckningar:
»Det enda veterliga original» — »På
detta kon. Gustaf I:s originalporträtt,
måladt år 1542, lät k. Johan III sätta
påskriften, då det hängde i lilla matsalen
på Bråborgs slott, hvilket drottning
Gunilla byggde och bebodde».
Alldeles så förhåller det sig ej.
Porträttet är, såsom vi nedan skola se, ej
det enda, ej ens det’ enda målade. Men
det är ej heller något originalporträtt.
Af åtskilliga skäl måste det antagas vara
måladt något senare än hvad årtalet
angifver, men då kopieradt efter ett
original från i 542, som möjligen varit utfördt
i mindre format. Vi erinra oss att 1548
funnos å Gripsholm 2 porträtt af konungen.
Möjligen var det ena af dem förebilden.
Reproduktionen kunde kanske förskrifva
sig från drottning Gunillas tid, hvilken
1588—90 uppförde Bråborg. En
efterbildning, men i hel figur med alltså till
-komponerad undre del, utfördes redan
på 1600-talets midt och intager sedan
denna tid allt fortfarande hedersplatsen
i kungssalen på Gripsholms slott. Äfven
denna bär årtalet 1542. I förbigående
må slutligen nämnas, att det är
Upsala-bilden, som finnes återgifven å baksidan
af Riksbankens 5-kronesedlar.
Om upphofsmannen till denna typ
veta vi ingenting med säkerhet. Konun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
