Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gustaf Vasas porträtt. Af Gustaf Upmark. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF VASAS PORTRÄTT.
13
ett tämligen rått och groft arbete. Den
återkommer under de tre följande åren,
men härjämte finna vi 1559 å de stora
under Joest Höijer slagna dalrarna en
annan och skönare bild, ett verkligt
porträtt af den åldrige härskaren med långt
skägg, starkt tillbakalutad panna och
nacke, kort näsa. Han är klädd i
rustning samt bär, som vanligt, svärdet,
äpplet och den öppna kronan. I det hela
är det samma typ, som återkommer å
den af Erik XIV 1560 slagna vackra
begrafningspenningen, ehuru där
kraftigare, fylligare, ännu omsorgsfullare utförd
och med kronan ersatt af en lagerkrans.
Olikheten mellan 1556 och 1559 års
mynttyp synes antyda, att ett verkligt
porträtt af konungen under den
mellanliggande tiden blifvit direkt taget och
att detta lagts till grund för de senare
myntbilderna. Så torde också vara
förhållandet.
Bland de många främlingar, som
under de sista åren af konung Gustafs
regering samlades i Sverige, målare,
stenhuggare och byggmästare, pärlstickare
och guldväfvare, glasmakare, glasmålare
o. a., och som gjorde hans och sönernas
hof ur konstsynpunkt mera lysande än
någonsin, finna vi äfven »en poeth,
be-nempd Hindric Möller» eller Mollerus.
Han kom från Hessen, anlände till Sverige
i slutet af 1556 eller början af 1557 och
begaf sig på hösten 1 5 59 härifrån till
Danzig. Han har under sin vistelse här på en
mer eller mindre korrekt latin författat ett
antal dikter öfver svenska ämnen, men
därjämte åtskilliga epigram öfver porträtt
af konung Gustaf, af hertig Erik, af
prinsessorna Cecilia, Anna, Sofia och
Elisabet. Öfver konung Gustaf
förekomma ej mindre än fyra olika förslag.
Mollerus har tydligen sett dessa porträtt,
af hvilka han ger de mest svassande
skildringar. Då han härvid pä ett par
ställen talar om »Gustavi membra», »regia
membra», d. v. s. Gustafs armar och ben,
på ett annat kallar konungen för en
»Heros cunctis artubus spectabilis»: en
hjälte, ståtlig till alla sina ledamöter, sä-
Riksdaler ijjg.
ger, att han är »specie reliquis sublimior»,
till utseendet resligare än andra o. s. v.,
så framgår häraf, att det är fråga om
ett porträtt i helfigur. Men han talar
också om det höga majestät, som hvilar
på konungens panna, jämför hans drag
och hans skägg med hjältarnas, och
säger, att hans uppsyn är vänlig mot de
goda, men bister mot de onda.
Vi ha ali anledning antaga, att den
målning, som Mollerus åsyftat, och som
tydligen framställt den höga förebilden
i hel figur med långt skägg, ännu finnes
i behåll i ett å Gripsholm befintligt,
hittills aldrig återgifvet porträtt af
konungen (n:r 467 i samlingen), hvilket enligt
en gammal uppgift bärgades ur Stockholms
slotts brand 1697. Konungen
framträder här i hel figur af ungefär half
naturlig storlek, stående i profil mot höger,
klädd i en svart, rikt guldsömmad dräkt.
Han är barhufvad, håller handskarna i
högra handen och har lagt den vänstra
bakom ryggen. Gestalten är reslig och
vördnadsvärd, hufvudet högburet med
hjässpunkten långt bakåt, pannan buktig,
håret glest, rakt nedkammadt åt alla
sidor, det gråblonda skägget svallar långt
ned öfver bröstet. Men vissa tecken röja
dock den bräcklige åldringen. Kinden är
insjunken och hålig; det ser ut, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
