Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Mäster Holmsten. Af Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
VERNER VON HEIDENSTAM.
torp, som nyss blifvit ledigt. Han tänkte,
att på det sättet skulle han ändtligen
bli af med honom. Oersättlig, som han
var, och en verklig genius, skulle han
ändå vara till hands att efterskicka, när
något var på färde.
Så gick det till, när mäster Holmsten
fick Kampetorp.
Tiden rullade bort, och den forne
herrgårdstjänaren vardt gammal och krokig,
men alltid var håret lika mörkt, och de
små bruna ögonen lyste lika klara. Han
uppfann underbara långrefvar, på hvilka
ingen fisk nappade. Han utsatte giller,
hvilka ingen vildmarkens nosande och
rödpelsade enstöring vågade sig nära.
Dikena föllo samman, och ogräset växte
öfver de vattendränkta åkrarne, men
rundt stugan med dess bjärt hvitskinande
dörrträn flammade praktfulla
kejsarspi-ror, tulpaner och dalior under trädens
mognande sötäpplen och gyllen. Snöhvita
silkesharar hoppade i gräset mellan
smörblomstren, halftama igelkottar stucko
sina råttansikten öfver hundvalparnes
mjölkskål eller rullade sig puttrande
samman till taggiga klot, när en lekfull tass
kom dem för nära, och i luften flaxade
dufvorna, som hade sitt slag på
stug-vinden.
Bakom visthusets trånga gallerglugg
hade han inrättat sin verkstuga med
hyf-velbänk och snurrande svarfhjul och med
de multnande lämningarna af en berguf
uppspikade öfver dörren. Han
förfärdigade dragkistor med målade genier och
namnskififer i locket, han snickrade bord
och chiffonierer, och det fanns ingen
kammare i herrgårdshuset, där ej en eller
annan möbel af en särskildt egendomlig
snitt åt eftervärlden bevarade en erinran
om hans outtömliga uppfinningsförmåga.
Han snickrade de dödas kistor, och
sjungande och gränsle på locket gned han
dem präktigt blanka med en fläsksvål.
Han målade korsen till deras grafvar och
upphängde ofvan dörren sitt eget
väntande kors samt präntade därpå med
hvitaste färg sin grafskrift:
Ortens fromme
tredgårdsmästare
och dygdige ven
nerlade her sin
vandringsstav.
Mäster Mårten Holmsten.
Hvad under om
enkan med sina 5
faderlösa veter
hans aska.
Vi fodra dig ej
tillbaka salig
Mårten.
PS. 500.
Obs. JKF" vers, sista.
Sittande på kistlocket, lade han ibland
den nötta fiolen till hakan och spelade
vemodiga visor, hvilka länge sedan
tystnat ute på logar och ängar och hvilka
i ännu fjärmare blå sagoår sjungits vid
herrgårdens spinett, under det att den
saknade brudgummen med dragen pamp
red på äfventyr i aflägsna skogar och
träsk. Då drömde han sig redan ligga
förmultnad under sitt kors, och bortom den
hopsjunkna gräskullen stodo
kyrkportarne vidöppna, och på predikstolen,
hvilken hemförts som krigsbyte, sken
morgonljuset öfver de stelt snidade apostlarne,
i hvilkas krets frälsaren öppnade sina
armar för jordens fattiga och försmådda.
Slutligen tappade han visornas träd och
strök och filade falskt och hvasst allt som
det föll sig. Han gned alla strängarna med
bred stråke och trummade emellanåt
fortsättningen med fingrarne. Döf som han var
märkte han icke, att drängar och flickor
samlades utanför och gapskrattade. De
skrattade så att de kastade sig baklänges
ned i gräset, och pojkarne klättrade upp
i sötäppleträdet för att se honom
genom gluggen och härma honom. Där
var ett sådant skratt och stoj och ovä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
