- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tredje årgången. 1894 /
35

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ivan Turgenjevs moder. Några minnen från Turgenjevs barndomshem. Af Alfred Jensen. Med 3 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och dekolletterade farmödrar samt
porträtt af den ryske kritikern Bjelinski och
den store skådespelaren Tshepkin —
Turgenjevs båda ungdomsvänner.
Dessutom innehöll ett rum en värdefull skatt
i Turgenjevs rikhaltiga samling af rysk
och västerländsk skön- och reselitteratur
— allt höljdt af glömskans damm.

Det finnes mänga likhetspunkter
mellan Turgenjevs Spasskoje och Tolstojs
endast 100 verst därifrån belägna Jasnaja
Poljana. Båda herresätena ligga
inbäddade i lummiga vildparker; båda hafva
ungefär samma landtligt ryska arkitektur;
båda utgöra endast moderniserade
kvarlefvor af stora slottslika
byggnadskomplex, och båda hafva på samma
egendomliga sätt kommit i de berömde
författarnes ägo: Lev Tolstojs fader,
öfverstelöjtnant Nikolai Ilitsch, hvilken
ruinerat sig på spel, hade kommit i
besittning af Jasnaja Poljana genom giftermål
med den rika, men hvarken fagra eller
unga furstinnan Marja Nikolajevna
Volkonskaja; Ivan Turgenjevs fader hade
likaledes genom ett
spekulationsäktenskap med en rik men hvarken ung eller
fager kvinna blifvit ägare af Spasskoje.
Men under det att Jasnaja Poljana nu är
hemvisten för ett ovanligt lyckligt
familjelif och utgångspunkten för ett storartadt,
välsignelserikt arbete, är Spasskoje
hemfallet åt förgängelsen och glömskan, och
Ivan Turgenjev, den siste legitime
innehafvaren (nu mera är herregården alldeles
obebodd, och jordägorna förvaltas af en
arrendator i närheten) dog såsom
ungkarl, den siste af fräjdad ätt...

Namnet Turgenjev omtalas redan i
sextonde århundradet och leder sitt
ursprung från den tatariska Gyllene horden.
Släkten har haft att uppvisa flere i ryska
historien bekanta namn, särskildt
skriftställare, men hade under tidens lopp
genom misshushållning och lättsinne råkat
i ekonomiskt obestånd, och dess gods
Turgenjevo i guvernementet Tula hade
krympt ihop till en förmögenhet af
endast 100 »själar» (såsom bekant,
taxerades förmögenheten i Ryssland före
bondeemancipationen efter antalet arbetsföra
lifegna).

Ivan Turgenjevs fader Sergej
Nikolajevitsch
hade såsom ung officer vid
regementet Orel en gång kommit till
det närliggande godset
Spasskoje-Lutovinovo för att uppköpa hästar för
regementets räkning. Ung och ovanligt
ståtlig, men fattig, gjorde han ett lifligt
intryck på godsets rika, ogifta ägarinna
Varvara Petrovna Lutovinova, skaldens
moder, och den tillfälliga bekantskapen
ledde snart till giftermål. Det berättas
i en rysk tidskrift, att de båda en gång
under sina tidsfördrifvande spelpartier
kommit öfverens om att den vinnande
själf skulle få bestämma vinsten. Den
unge officeren, hvilken drog det lyckliga
kortet, skulle då hafva begärt hennes
hand, hvilket också genast beviljades.
Sannolikt är väl att han skulle vunnit
sitt mål ändå; betecknande är emellertid,
att man valde en så egendomlig form
som kortspel för att afgöra en så viktig
fråga.....

Denna Varvara Petrovna var en kvinna
så typisk för den landtliga
uppkomlingsadeln i Ryssland under början af detta
århundrade och har indirekt haft ett så
stort inflytande på Turgenjevs utveckling,
att hon både i kultur- och
litteraturhistoriskt hänseende förtjänar vårt intresse
— liksom ock ur psykologisk synpunkt.
Hennes lefnadshistoria fyller betraktaren
med både förfäran och medlidande: hon
var en plåga för sin omgifning, men hade
äfven själf måst lida mycket, och för
den hjärtlöshet, hon visade andra,
lönades hon i och efter döden med
otacksamhetens och förbannelsens eftermäle.

Till sitt yttre skildras hon såsom en
kvinna af medellängd, något framåtlutad,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 11 17:25:01 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1894/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free