Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Jairi dotter. Af Verner von Heidenstam. Med 7 teckningar af C. Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
VERNER VON HEIDENSTAM.
Läpparne glömt hennes namn,
men med mitt hufvud begrafvet
barnagodt i en famn,
släcktes på kinderna färgen.
Jag blef stormen på hafvet.
Jag blef stjärnan på bergen.
leksystrarna sjunga:
(ängsligt stödjande hennes rygg)
Sval och stilla är kvällen.
Lamporna glimma i tjällen.
Hjordarna samlas fredligt,
lösta från ok och rem.
Varma landtmän, som redligt
fyllt sina sysslor, vända
sorglöst mot längtade hem.
Hustrur med fallen slända
sitta på tröskelträt
sjungande sånger och bleka.
Pilten, som slumrat på knät,
yrväckt och lysten att leka
kramar vid fadrens kyss
frukten, han plockade nyss
djupt i örtagårdsgångar,
där bland myrten, som ångar,
sommar äpplena hängde
klara och purpursprängde.
Tiggande kommer på vägen,
ödmjuk och skygg och förlägen
lutad en Backuspräst.
Arme helleniske gäst!
Dammig är skjortan och hatten,
hvitt hans hängande hår.
Bröd han tigger för natten.
Än han vid hundrade år
brådskande hattar och går
lindan och undan sin bår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
