Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Byggnadsplaner å Helgeandsholmen. En återblick. Af Moritz Rubenson. Med 18 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORITZ RUBENSON.
ögon kunde besluta sig för och förelägga
kommunalstyrelsen bestämda förslag till aftal
med staten. Då hade man undgått det
bedröfliga skådespelet att se byggnadsfrågan
förvandlad till en partifråga med stark
politisk anstrykning, att få i pressen skåda och
i riksdagen, om än i dämpad ton, höra
sådana hotelser, som att Stockholms stad skulle
till straff för uppdiktade brott utan vidare
beröfvas besittningen af öppna platser, som
under många mansåldrar varit af staten för
ändamålet upplåtna, och på hvilka i följd af
statsmyndigheters beslut eller med deras
begifvande stöder äro resta åt framfarne
konungar och fräjdade vetenskapsmän. Då hade
det blifvit uppenbart, att Helgeandsholmens
ordnande på det efter dess natur, pittoreska
låge och närhet till slottet bäst afpassade
sätt är en hela landets angelägenhet och att
det intresse för denna frågas bringande till
ett lyckligt slut, som af helt naturliga
orsaker företrädesvis hyses af hufvudstadens
invånare, icke är något lokalintresse utan
endast en yttring af det åskådningssätt, som
varit rådande hos medlemmar af
konungaätten och hardt när alla idkare af de fria
konsterna, som kunnat lägga sitt ord i vågskålen.
Holmens utläggande till öppen plats, var
från början det mål, till hvilket man ansåg
sig böra sträfva; och utan tvifvel har en
allmän mening i denna riktning varit en af
de mest bidragande orsakerna till Oscar I:s
offervilliga erbjudande. Den, som skådar på
den å sid. i 3 5 intagna utsikten öfver en sådan
holme, sedd från Vasabron, kan ej undgå att
fmna det helt naturligt, att denna lösning af
Helgeandsholmsproblemet vunnit många
anhängare, som låtit sig hänföras af hoppet,
att det skall blifva framtiden förunnadt att i
verkligheten skåda denna härliga tafla. För
att kunna vinna detta mål var det
nödvändigt att stallet och öfriga hus å holmen
undanröjdes. Den tidsutdräkt, som
svårigheterna att bereda ny plats för hofstallet och
andra omständigheter medförde, vållade
emellertid, att hufvudsyftet fick i den allmänna
föreställningen vika tillbaka för hvad som icke
var annat än ett medel för målets vinnande.
Allt fler och fler började uppfatta
Helgeandsholmens ordnande och stallets bortskaffande
såsom liktydiga saker; och då riksdagens
planer att å holmen uppföra monumentala hus
uppdöko och efter hand vunno alltmera
insteg, blef den antydda begreppsförväxlingen
allmän. De voro vid den tiden snart räk-
nade, som hyllade den åsikten, att hofstallets
och de skräpiga byggnadernas kvarstående
under denna och närmast följande
generationer var vida att föredraga framför uppförande
därstädes af palats, som, om än aldrig så
fulländade, hade det dubbla felet att icke
passa för platsen och för en oöfverskådlig
framtid hindra holmens ändamålsenliga ordnande.
Med stenarnes nedfallande från de numera
bortskaffade, mest skymmande husen å
holmen föllo fjällen från deras ögon, hvilka
såsom ett eftersträfvansvärdt framtidsmål i
andanom skådat de nya monumentala
byggnaderna. Nu fick man klart för sig holmens
verkliga valör. Man fick nu tillfälle att utan
tillhjälp af inbillningskraften skåda en del af
de härliga perspektiv, som öppna sig öfver
den fria holmen. Den återupplifvade allmänna
meningen om en fri Helgeandsholme såsom
det enda fullt tillfredsställande fick en sådan
makt, att den, som varit upphofvet till
beslutet om de kombinerade husens uppförande,
i sin fruktan, att hans foster skulle dödas,
tillgrep för dess räddning ett så drastiskt
medel som att hos regeringen, hvilken vid sakernas
sista vändning omsorgsfullt undanskjutits från
ali befattning med företaget, på förhand söka
hjälp mot riksdagen, därest den skulle komma
på orådet att upphäfva eller väsentligen
modifiera sitt beslut om det sätt, hvarpå behofvet
af nya byggnader för riksdagen själf och dess
egna verk skall tillgodoses. Äfven
byggnads-kommitén började finna ansvaret väl drygt
och gjorde därför en slags vädjan till sina
principaler genom att å holmen uppsätta 6
flaggstänger för att utvisa riksdagshusets läge.
Med denna halfva åtgärd var emellertid det
sammansatta utskottet, som skulle bereda årets
förslag i ämnet, ej belåtet utan anmodade
kommittén att utstaka båda byggnadernas
ytterlinjer och vidliggande strandgata, leke har
denna kortvariga stakning bidragit att
omstämma opinionen. Alldeles tvärtom. Och
däröfver kan man ej förundra sig, då man
ser husens linier sträckande sig österut
framför slottet, den försvinnande lilla del af den
nuvarande fasta marken, som afses till plats
för banken, det stora vattenområde, som skall
förvandlas till banktomt och strandgata, samt
det trånga och krokiga passet i den södra
strömgrenens västra mynning. Det
äfventyrliga i förträngningen är uppenbart. Man har
ej kunnat i vattnet utstaka den närmast vester
om bron från Mynttorget belägna delen af
strandgatan därför, att staken skulle öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
