Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Litteratur. Skildringar från jaktstig och turistled. Af Hugo Samzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skildringar från jaktstig och turistled.
87
medarbetare märkas jägareveteranen G.
Schröder, amanuensen E. Hammarstedt, jägmästaren
T. Berg och utgifvarens fader: bibliotekarien,
doktor R. Bergström, den nyligen döde,
värderade författaren till en liten präktig
Handbok för svenska jaktvänner (Sthlm 1872),
åtskilliga djupt uppfattade och troget återgifna
Småhistorier. Mest från jakten (2:dra afd. i
Svenska bilder, Sthlm 1882) samt Litteratur
och natur (Sthlm 1889). Detta sist citerade
arbete jämte anmälan af E. von Qvanten i
Ur dagens krönika (februarihäftet 1890) vilja
vi här begagna tillfället att på det lifligaste
rekommendera åt landets naturvänner. Bland
de bidragande till Från skog och hagar synes
jämväl en af de »betjänte», skogvaktaren J.
P. Forsberg, hvilken gifver en i treflig stil
hållen nekrolog öfver Nerikes sista varg.
Hvad som företrädesvis faller i ögonen
vid en genomläsning af detta arbete med
motiv från skogarnes tysta värld, är
skildringens ursprunglighet och frihet från den
vanliga hetsjakten efter effekter, hvarigenom de
olika berättelserna komma att verka just såsom
sanna jaktlifsbilder, såsom naturmålning. Det
är inga af spännande situationer uppfyllda
härnadsfärder mot. de större rofdjuren, inga
dråpliga vapenbragder bland högdjurens
troppar, inga massmord på matnyttigt småvildt,
inga bornerade och ofta litet underliga
uppgifter om märkvärdiga skott, som här gifvas
läsaren till lifs, utan i stället enkelt och rättframt
lämnade berättelser från hvardagsjakter ute i
marken. Det är för öfrigt mycket mer, som
innehålles inom denna ram, nämligen drag ur
de olika bygdernas folklif och intressanta,
kulturhistoriskt värde ägande detaljer om
öfvertro och skrock. Man märker, att man här har
att göra med verklige jägare, med käcka, friska
naturer, som älska de härdande ströftågen för
deras egen skull. Om jägaren ej får skjuta
så mycket, verkar slikt ej ett dugg
nedstämmande på hans lifslustiga humör, som blott
trår till att få de dagliga bestyren skuffade
åt sidan och att få en behöflig frist för att
krya upp sig i den stämningsfulla skogen.
En af de i häftet bidragande författarne
har i en dialog framkastat följande yttrande,
hvilket jag gärna vill återgifva, enär det synes
mig betecknande för hållningen af hela »Från
skogar och hagar». Det heter nämligen där:
»skulle jag skrifva en bok om mina
jaktfärder, så skulle jag mången gång hellre tala
om en och annan sådan där misslyckad jakt
än om sådana, där villebrådet så att säga
serverats en på bricka. Sådan där jakt, där
skytten — jag gitter knappt säga jägaren —
bara har att skjuta tills måls, inte är det jakt!
Nej, strapatser och naturlif och folklif och
stämning skall det vara. Så tycker jag».
Det är också just den här anförda
uppfattningen af jakten, som för närvarande håller
på att bryta sig igenom hos oss, och hvaraf
vi då och då förmärka varmhjärtade uttryck
i litteraturen.
Naturligt är, att »Från skogar och hagar»
liksom hvarje annat arbete ined jaktskildringar
innehåller en hel del uttryck, som måhända
äro svåra att förstå för »laici». Det är
nämligen så, att jaktlifvet och naturströfvandet
danat en alldeles särskild terminologi, af
hvilken dess ämnessvenner begagna sig, och som
naturligtvis ej Sr hänförlig till
provincialis-mernas brokiga gebiet, ehuru ju termerna te
sig något olika inom skilda landskap. Till julen
1893 utgaf Paul Waldmann ännu ett dylikt
samlingsband, denna gång under titeln
Fri-luftsbilder. Teckningar från skogar, sjöar och
hagar. Bidragande till detta, af allmänhet
och press särdeles väl mottagna arbete voro
hufvudsakligen de, som äro företrädda i det
äldre häftet af samma karakter. Några nya
namn anträffas emellertid under ett par af
dessa friluftsbilder: H. Söderberg och
författaren till denna öfversikt.
Norsk jakt. Vårt broder- och naboland
är utrustadt med en ymnig villebrådstillgång,
lika rik som den inom våra egna gränser.
Norge kan dessutom erbjuda en ännu rätt
lönande jakt efter vildren på flere af de
ödsliga fjällvidderna, medan denna djurart hos
oss blifvit alldeles bortskjuten. Björnen, de
djupa barrskogarnes börne drott, ströfvar
också där omkring i såväl skogstrakt som
fjällbygd, varg och järf vandra äfven där i
vildmarkerna på spaning efter rof. Men
framför allt bedrifves ett gifvande rip- och
tjäder-skytte. Hvad grannlandets jaktlifsskildrare
angår, äro de fåtaliga om än mycket flera än
hos oss. Norrmännen äro emellertid en nation
som har öppet öga för alla de fördelar, hvilka
ett rationelt öfvadt idrottslif medför. De äro
därför uppfyllda af intresse och nit för de
flesta grenarna af idrott och sport —
särskildt är deras turistväsen mycket utveckladt
och öfverträffar ännu vida vårt. Om det
förra förhållandet vittnar bland litterära
publikationer exempelvis Norsk idræt af Laur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
