Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Våra konstutställningar. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
K. W—N.
»Öfversvämning», »Sol och snö» samt
»Vinterbild från Öland» — alster af ett lyriskt
temperament af säregen ursprunglighet, samt
Eugen Janssons »Marskväll i
Tantobergen». Jansson är liksom Ekström
uteslutande stämningsmålare; han analyserar fint
och själfullt skymningens och nattens toner
och ljusbrytningar. Med förkärlek griper
han sina motiv från Stockholms utkanter
och låter aningen löpa mot obestämda mål.
Inom afdelningen för handteckningar å
Konstnärsförbundets utställning — dess
bättre börjar man nu, tyckes det, att
betrakta handteckningen såsom en konst så
god som någon annan ■— debutera två
unga konstnärer, som nog komma att låta
tala om sig. Den ene är Albert Engström,
hvars karrikatyrer präglas af drastisk
humor, den andre är Artur Sjögren, som
för tillfället söker sig fram på rose +
croix-riktningens nyanlagda väg.
Bland skulpturarbetena å Svenska
konstnärernas utställning intager Börjesons förut
utställda bronsgrupp »Bröderna» främsta
rummet; särskildt är det käcka och
spänstiga i den äldre gossens gestalt af god
verkan. Samme konstnärs skiss till hästen
å Karl X:s ryttarstaty ser man med stort
intresse. Elmqvists staty »Ålderdomen»,
bekant från Konstakademiens
elevutställning förlidet år, är en väl genomförd
studiefigur. Friberg har i sin byst af
bildhuggarinnan fru Agnes
Kjellberg-Fru-inerie åstadkommit ett liffallt och
intelligent porträtt, och Hj. Norrströms
juvelskrin, med en liggande kvinnofigur i
brc>ns på locket, tillhör den skicklige
ståletsarens ur konstnärlig synpunkt bäst
genomförda arbeten.
De mest intresseväckande nya
skulpturarbetena finnas emellertid å
Konstnärsförbundets utställning. I främsta rummet
kommer Pehr Hasselbergs staty
»Neck-rosen», en sofvande kvinnogestalt, hvilande
på en bädd af vattenväxter, omkring
hvilken grufliga ansikten af djupets
vidundersvärld dyka upp från den grumliga bottnen.
Den skära omedvetenheten i den med
Hasselbergs subtila känsla modellerade härliga
gestalten och den slumrande hvilan i hennes
med fin och dristig konst afvägda ställning
gifva detta konstverk en egendomlig
tjuskraft. Hasselbergs byster af Louis de Geer
och Viktor Rydberg, förut bekanta genom
»Ord och bild», höra, liksom bysten af hr
Albert Bonnier, till de allra bästa
porträttskulpturer, som af svensk konstnär blifvit
utförda.
Christian Eriksson har denna gång ej
insändt något större arbete, så vida man
fattar detta uttryck efter bokstafven, men
hans modell till ett fat i drifvet silfver
—-denna relief komposition, kallad »Lifvet»,
i hvilken alla åldrarne .framträda i en rikt
komponerad kedja, från de späda barnen,
tumlande på molnbäddar, till de gamla,
som uppgifna af trötthet sjunka i dödens
flod -— är ett verk af en konstnärsaristokrat,
som ej arbetar med tanke på utställningen,
ej offrar något för skenet och ej frågar
efter, huru mycken möda han nedlägger på
ett verk, till hvilket flertalet kanske ej ens
lägger märke. Plastiken i den låga
reliefen är af en mästerlig kraft och säkerhet.
Bysten af en flicka från Bretagne, i
anordningen erinrande om florentinska arbeten,
har en viss storvulen stränghet i hållningen.
Lättare arbeten af kvickt och roligt slag
äro porträttbysten af M. Faure samt
lamp-foten i smidjärn, uppburen af en karrikerad
herre i frack och cylinderhatt. Det
exempel, som Eriksson gifvit genom att införa
konsten på industriens områden, förtjänade
allmännare efterföljd bland våra konstnärer.
Ett arbete, som just ur denna synpunkt
är värdt att lifligt uppmärksammas, är
Acke Anderssons »Granskogsmotiv»,
basrelief i färgad gips, förslag till
rumsdekoration. Den såsom målare välbekante
konstnären har på senare tiden företrädesvis
idkat studier af dekorativ konst. Frukter
af dessa voro de projekt till
rumsdekorering, utförda i akvarellerad teckning, som
för några månader sedan voro utställda å
Nationalmuseum. Den ledande tanken i
A:s sträfvande är att hämta de dekorativa
motiven ur nordens växt- och djurlif, ur dess
saga och natur, på samma gång som till
grund för själfva skemat för dekorationen
lägges de stora epokernas dekorativa konst,
framför allt den pompejanska stilen.
Konstnären låter i det här afbildade väggpartiet
de smäckra granspirorna symmetriskt indela
väggen på bredden, medan närmast öfver
panelen löper en fris med ett vackert motiv
af blommande näckrosor och gränsen
upptill bildas af en fris med en af rimfrosten
hvitklädd granskog, som aftecknar sig mot
en röd morgonhimmel. Å midtfältet äro
granarnes grenar stiliserade till ornament; på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
