Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - En Mikaëlidag i Norrbotten. Af Richard Melander. Efter anteckningar af Oscar Keen. Med 11 bilder af Oscar Keen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en mikaëlidag i norrbotten. 257
han ett nytt rapp på ’ärmen och det
måtte tagit illa, för han riktigt tjöt till,
just som han for på Sandström för
andra gången och tog nytt tag. Se’n såg
jag bara, hur det ett ögonblick blänkte
till i näfven på Brogren, och alldeles
med’samma hörde jag Sandström ropa:
’jag dör — jag dör!’ ropade han, och
så föll han rak lång — ja det gjorde
han, kommissarien —»
»Men» afbröt nu länsmannen och såg
åt den fängslade, »hur har Brogren
kunnat få så många hål i hufvudet?»
»Tyst Brogren!» sade länsmannen,
»jag har inte frågat er ännu.»
»Men go’a herr kommissarien, di slog
mej som ett oskäligt kreatur — ja som
ett djur, och jag måste väl få försvara—»
»Tig Brogren! jag skall förhöra er
sedan. En i sender skall tala. Fortsätt
handelsman!»
»Jo», tog denne åter vid, »se’n så
hjälptes vi åt att få Sandström hit in.
Brogren följde. Han skulle förstås visa,
att han var oskyldig. Vi trefvade i
fickorna på honom, men någon knif fanns
»Jo, vänta, ska’ kommisarien få höra.
Lången och hans kamrater sprang genast
fram till Sandström och skulle försöka
resa på honom, som han låg där, men
Lången fick händerna fulla med blod
— usch det ä’ styggt att bara tänka på
det — den stackars pojken var alldeles
död. Och som vi förstod’ det, var det
vi, som gaf oss på mördaren och
klappade om honom med hvad vi kunde fa
i händerna i hast — och stryk fick han,
det slår då inte fel —»
»Jag har inte huggit Sandström —jag
har inte gjort det!» afbröt nu Brogren
med klagande röst.
Ord och bild, j:djc årg.
inte. Och så började han skylla från
sej och påstod, att det var Lången, som
hade stuckit Sandström —»
»Ja, det var det, herr kommissarien!»
ropade Brogren, »jag såg det själf —»
»Har Brogren inte hört hvad jag har
sagt, att han ska’ tiga, tills han blir
tillfrågad? Fortsätt handelsman!»
»Ja, så skickade vi bud på kommissiarien
att häkta den uslingen — usch, så’n karl!»
»Har ni något vidare att meddela?»
Det hade han inte. Skälfvande af en
frossliknande nervskakning trädde han
tillbaka, kastande ännu en halft skygg,
halft medlidsam blick åt den döde.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
