- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tredje årgången. 1894 /
291

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Mera om Kristusbilden. Af C. Bildt. Med 11 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MERA OM KRISTUSBILDEN.

29 7

vis med kristendomens seger, medan
kyrkans eget motstånd fortfor länge därefter.
Annu i femte århundradet skref biskop
Asterius i Amasea: »Våren själfva
lefvande bilder af Kristus! Låten ej afmåla
honom!» Arianerna voro, egendomligt nog,
strängare än de ortodoxe i denna antipati,
som slutligen kulminerade i den
välbekanta bilderstormen i början af åttonde seklet.

Den förföljda kyrkan hade ej haft
svårt att böja de troende under sin
disciplin, men annorlunda blef det med den
segrande. Nyomvände patricier och rike
män, som blefvo kristianer af världsliga
skäl, läto svårligen afspisa sig med en
tillrättavisning af biskopen, då de, som
vuxit upp bland tusentals bilder af gudar
och dödlige, kommo med den tämligen
naturliga frågan: »Hur såg han väl ut,
denne Kristus, hvars namn vi bära?»
Snart efter kyrkans frigörelse genom
edik-tet i Milano 313 se vi också spörsmålet
rycka fram. Kvinnorna äro ju alltsedan
moder Evas tid kända för att vara —
vetgiriga, och det var mycket riktigt
kvinnor, som nu gingo i spetsen, nämligen
själfva prinsessorna af det kejserliga huset.

Såväl Constantini moder Helena, som
hans syster Constantia, änka efter
med-kejsaren Licinius, önskade lifligt att
erhålla en bild af Kristus, som vore ett
verkligt porträtt. Men hvar taga den?
»I katakomberna», har man svarat. Där
finnes ju Kristusporträttet på många
fresker, det välbekanta kära hufvudet med
det långa håret, det rika skägget, de
stora ögonen och de lugna, sköna dragen.
Ja, det är nog sant, men dessa porträtt
funnos där icke i kejsar Constantins tid.
De talrika bilder af Frälsaren, som då
prydde katakombernas murar, gjorde icke
anspråk på någon likhet med Jesus,
sådan han under sin lefnad visat sig för
människorna. De flesta voro symboliska;
vanligen föreställde de honom såsom den
gode herden, en skön yngling med rika

krusiga lockar, som bår ett lam öfver
axlarna. Denna typ förekommer äfven, fast
mera sällan, såsom statyett; vi återgifva
här (sid. 289) en sådan från
Antoniner-nas tid, nu i Lateranska museet, den
skönaste hittills kända af dessa bilder.
Fyra gånger är Kristus i
katakomberna också framställd i thrakisk dräkt
såsom Orfeus, en erinran om likheten
mel-Orfeus-sagan och den kristna läran om
Frälsarens nedstigande till helvetet. Ibland
har konstnären verkligen velat
framställa icke en symbol, utan den
mänsklige Jesus själf såsom handlande
person, t. ex. hans döpelse eller något
underverk, men i så godt som alla dylika
fall har bilden gjorts så liten, att
anlets-dragen ej framträda. Två målningar af
Jesus i mannaåldern med skägg och
tydligt skönjbara drag funnos väl, den ena
i S. Domitillas, den andra i S.
Nuntia-tellas katakomber, men dessa sins
emellan alldeles olika bilder hade tydligen
aldrig afsett att vara porträtt. I
katakomberna var således ingenting att
inhämta. Om man får tro Lampridius,
skall kejsar Alexander Severus ha haft
stöder af Kristus, Orfeus och Abraham
i sitt lararium eller enskilda kapell, men
denna Kristusbild var kanske ej mer
porträtt än de andra två, och för öfrigt var den
försvunnen. Hvart vände man sig väl då?

Historien har ej antecknat, hvad
kejsarinnan Helena kan ha gjort för
vinnande af den efterlängtade upplysningen,
men vi veta, hvilken utväg hennes dotter
Constantia fann. Hon skref till biskop
Eusebius af Cæsarea och bad honom
hjälpa sig. Eusebius var nog rätte
mannen. Född i Palestina omkr. 265,
föreståndare för en berömd skola i Cæsarea
och sedan 313 biskop därstädes, har han
ryktet att näst Origenes vara den
lärdaste af alla kyrkofäder, och hans Historia
ecclesiastica är en af de allra
värderikaste källor för vår kännedom om kristen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 29 21:52:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1894/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free