Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En syn. Af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 6
JANE GERNANDT-CLAINE.
dumheter, och jag vände lugnad om till
Krzywczyce, men när jag lagt mig, hade
jag samma syn. I tre veckor såg jag
henne natt efter natt vid min hufvudgärd,
och jag vågade icke sluta mina ögon,
jag kämpade mot sömnen som man
kämpar för sitt lif, jag ville vara vaken, jag
ville haka mig fast vid verkligheten, vid
föremålen i rummet; — jag försökte tänka
på bordet, som stod vid min säng, stolen,
som stod vid mitt fönster, men allt
försvann för mig, och för hvarje gång jag
slumrat till och spratt upp ur min sömn,
kände jag, hur det närmade sig, det
förskräckliga. Det kom som en kyla i alla
nerver, som en fasans mattighet i hela
min varelse. Innan jag ännu hört henne,
visste jag, att hon var omkring mig, att
lion var i rummet, och jag lefde icke
längre, jag var som död. Rösten skrämde
mig mer än hennes åsyn — synen af
detta marmoransikte och de långa, kalla
lemmarne, som grafven icke kunde
behålla. Det var hennes håg, som gick
igen; orden stego som flammor från
hennes brinnande hjärta, och när hon sade:
»Katarina, låt öppna min graf, jag är
icke död, jag lefver», greps jag af en
darrning, och min kropp krympte ihop
som ett blad krymper inför en eldslåga.
Jag vågade icke vara ensam. I
skymningen satte jag mig nere i salen, där
man kunde höra gårdsfolkets röster, och
om nätterna hade jag bedt tjänstflickorna
ligga i ruminet utanför mitt, men till slut
var det ingen af dem, som vågade sofva
i herrskapsvåningen. leke ens Jan,
hunden, var lugn där uppe, han jämrade sig
som om han haft onda drömmar, och den
gamla Chewdora korsade sig och grät,
när någon kom att nämna panna Jadwiga.
Jag var icke att känna igen, jag smög
mig omkring som en skugga, och när jag
såg mig i spegeln, darrade jag för min
egen blick. I min nöd tänkte jag på
prästen. Och jag gick till honom, icke
därför att jag trodde, utan därför att
jag-var så olycklig. Han lät mig tala utan
att fråga och utan att afbryta mig, och
när jag slutat, sade han: »Hör mig, min
dotter. Stig upp före soluppgången och
tag mjöl och mjölk och salt och baka
ett bröd. Gif det till den förste fattige
du möter 0111 morgonen och bed honom
uppsända en bön för de dödas själaro,
ty då skall din ångest tagas ifrån dig.»
Hvad låg det i dessa ord, att de så
kunde lugna mig? Hvad kan det väl
ligga i ett medel som detta? Jag undrade
icke öfver, om det förmådde hjälpa eller
icke, jag gjorde bara som han sade. Jag
steg upp före soluppgången, och jag, som
aldrig tagit mina händer till en syssla
som denna, jag skulle bakat brödet, om
jag så haft stenar i stället för mjöl. Ingen
var ännu vaken på Krzywczyce, då jag
gick ut i parken. Himmelen började
blifva röd af det första svaga solskenet,
och några enstaka sparfvar kvittrade i
lindarna. Annars var allting stilla.
Jag-tog vägen genom hufvudallén —
ofrivilligt som om jag gått på en befallning,
och jag blef icke förvånad, när jag hörde
slamret af kryckkäppar och såg en
gammal ofärdig gubbe komma mig till mötes
från en sidoväg. Jag tänkte icke på, att
jag aldrig förr mött en tiggare i parken;
jag hade väntat honom, och han kom.
När jag närmade mig den gamle,
betraktade jag honom förströdt; jag hade aldrig
förr sett hans ansikte. Det var visset
och fåradt, med ett par ögon, som
tycktes mig slocknade af ålder, och han bar
den polska nationaldräkten, som man icke
längre träffade i byn: en jacka utan ärmar
och däröfver en lång, grön röck, besatt
med snören. 1 sin hand höll han en
af dessa gammalmodiga, kägelformiga
hattar, prydd med bandändar, som man
icke mera ser, och när han kommit på
ett par stegs afstånd ifrån mig, böjde
han sig ända ned till jorden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
