Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Några dagar i Salzkammergut. Af C. O. Nordensvan. Med 7 bilder och en karta - Drömd lycka. Af Axel Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA DAGAR 1 SALZKAMMERGUT.
367
solens strålar och upptill sluta i en mängd
olika formade toppar. Under oss plöja
svanor stolt den klara vattenspegeln;
några nätta båtar glida ljudlöst fram, rodda
af fina, handskprydda händer, och andra
ligga inbjudande till reds att föra oss ut
på sjön.
Stiga vi upp för de ingalunda väldiga
höjder, som i norr omgifva staden och
öfvergå till en bördig slättmark, så
vidgar sig rundmålningen, men dess bilder
blifva i det hela oförändrade.
Af Salzkammerguts sjöar återstår mig
nu endast den mellan Mondsee och Traun-
see belägna Ätter- eller Kammersee. Men
då min trogne följeslagare Bædecker
påstår, att denna sjö, om än den största
af dem alla, dock står de öfriga efter i
skönhet, så vände jag den stolt ryggen.
I Gmunden tog jag afsked af
Salzkam-mergut, och öfver Linz gick min väg till
Österrikes hufvudstad. Salzkammergut
var mig nu ett minne blott, men ett
minne af det angenämaste slag, ett
minne, som manar till återkomst, men då
för längre tid än de få dagar, jag nu
kunde ägna däråt.
prömd lycka.
Ur mitt fattiga, mörka lif,
ur min ensamhets långsamma natt
höjer jag sängen om dig, mitt vif,
min furstligt glimmande skatt.
Med flygande pensel jag målar
din bild i drömmarnes stund,
■en bild af skimmer och strålar
på furuskuggornas grund.
Af tranbärets friska glöd
din mun är smäktande varm.
Som finaste mossa, hvit och röd,
förtona din hals och barm.
Af björkarnas höstguld lånad
är färgen jag ger ät ditt hår.
Men din blick har en leende trånad,
som aldrig jag gripa förmår. —
Din väg är i glans och ljus,
som af strängaspel bäres din gång.
Men jag drömmer, du älskar skogsnattens sus
och de grönskande vildsnårens sång;
från fester, prunkande tomma,
från njutning, som tröttar blott,
du längtar till strå och blomma
i glömskans och tystnadens slott. . .
Och en dag, när din håg är het
och tviflen ej mer förmå,
du kommer själfmant den stig, som du vet
att du aldrig åter kan gå.
Mitt jubel till mötes dig sjunger,
mitt hjärta till mötes dig slår.
Vi smälta i kärlekens hunger
tillsamman för lifvets år. —
Ur mitt fattiga, mörka lif,
ur min ensamhets långsamma natt
ropar jag stolt: vill du heta mitt vif,
så axla min ringhet gladt!
Din fägring skall rikast smycka
i bröllopskvällen vart bo;
din hemgift heter lycka,
din morgongåfva ro.
Axel Karlfeldt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
